lördag 25 december 2010

Bokstödet tar juluppehåll

Nu tar Bokstödet en välbehövlig semester och gör en paus i bloggandet på någon dryg vecka. Jag och familjen ska bege oss iväg långt från kylan och snön och dit där solen värmer. Men som alltid inför en resa funderar jag på vilka böcker jag ska packa med och hur många. Ska jag välja några gamla pocketar för att de är lätta att ta med, men som jag inte har superlust att läsa eller några inbundna högaktuella som jag vill läsa men är å andra sidan tunga att släpa med. Det är inga stora världsliga saker att fundera på kan man tro. Men om man ska iväg på 10 dagars lässemester så är inte valet av böcker av underordnad betydelse. Hur många böcker hinner jag läsa? Med tanke på att jag bör vara lite social och pratsam också kanske 4 böcker räcker att ta med.
Följande böcker funderar  jag att på att ta med. 

Bockfesten Mario Vargas Llosa
Ät mig, Agnés Desarthe
Osynlig, Paul Auster
Flickan som dök ner till jordens mitt, Sabina Berman

Jag är nyfiken att höra hur många böcker ni släpar med er på en resa.

Jag önskar också alla bokbloggare som givit mig så många bra boktips och intressanta inlägg en fortsatt riktigt
GOD JUL
och sköna läsdagar med bara riktigt bra böcker

fredag 24 december 2010

Min julklappsbok 2010

I år fick jag bara en bok. En bok som jag uttryckt att jag önskat mig. Jag har märkt att mina nära inte "vågar" köpa några böcker till mig eftersom de tror att jag har läst allt och att jag har en sådan "bestämd smak".
I dag fick jag i alla fall Bockfesten av Mario Vargas Llosa och den har jag nog att göra med några dagar, kanske rent hela julen.

torsdag 23 december 2010

Rimkväll

Ikväll ska jag bara slå in mina julklappsböcker och skriva rim. Jag brukar försöka skriva i alla fall några rim. Men vissa år går det liksom inte att rimma. Jag vet inte hur det går i år. Men något finns väl som rimmar på Hetta, Lunar Park, Zafón osv. Det brukar vara en trevlig stund i alla fall. Brukar ni skriva julklappsrim?

Onda stenar - Milena Agus

Onda stenar är en liten bok på knappt 100 sidor om längtan efter kärlek och att inte se och uppskatta det man har omkring sig. Bokens berättare  berättar om sin farmor som bor på Sicilien där handlingen utspelas på 40-50-talet. Farmodern är en ovanlig och egensinnig person. Trots sin skönhet och enormt vackra hår infinner sig inte den rätta kärleken trots att friare inte saknas och åren går. Hon förblir ogift och har passerat 30 årsstrecket. Men älskare har hon tydligen haft eftersom berättelsen avslöjar att hon haft ett flertal missfall som antagligen beror på de onda stenarna, njurstenarna.
Farfar kommer in i hennes liv då farfars hus bombades under Andra världskriget och farmors familj lät honom bos hos dem. Farmors familj tyckte farfar skulle vara lämplig som äkta make till farmor. De båda gjorde klar för varandra att inte handlade om kärlek. De delar säng men sover på varsin ytterkant.
Farfar besöker bordellen i byn vilket farmor tycks vara medveten om men inte låtsas om. En dag säger farmor att han inte ska lägga ner sina pengar på bordellen utan ber farfar visa hur kvinnorna där gör för att hon sedan ska göra likadant. Deras sexlekar är fysiska och någon kärlek blommar inte upp.
När smärtan av hennes onda stenar blir för plågsam åker hon  vid 40-årsålder till en kurort på fastlandet. Där träffar hon den "hemkomne" som skulle betyda soldaten som återvänder hem efter kriget. Det uppstår kärlek mellan de två både kroppslig och andlig. De läser texter för varandra och spelar musik . Farmor får för första gången känna att hon älskar och är älskad och sedd och attraktiv.
Snart återvänder hon till farfar men kärleksmötena med den hemkomne bär hon med sig hela livet.
När hon kommer hem efter vistelsen på kurorten är hon gravid och föder så småningom en son. Det sägs inte i boken men man förstår att det inte är farfar som är pappan. Farfar säger inte heller något utan behandlar sonen som sin egen. Sonen visar sig har ett starkt musikintresse, precis som den hemkomne, och utbildar sig till koncertpianist.
Den här boken är en troligt vacker hyllning till en farmor som betytt mycket för sin sondotter som är bokens berättare. Farmoder gjorde allt och jobbade extra för att sonen skulle utbilda sig till pianist som han också blev och turnerade och reste mycket och ofta. Då sonen var på resa tillbringade farmor mycket tid med sondottern där en speciell nära relation grundlades.
Språket är enkelt, lågmäld, vackert ibland lite rörigt att hålla ihop släktrelationerna efter som alla heter mormor farmor kusiner osv

Jag är lite förvånad

Jag läste i tidningen Svensk bokhandel att Susanna Alakoskis  bok Håpas du trivs bra i fengelset är den bok som  mest recenserats i år med hela 40 recensioner. Jag blev lite förvånad då jag inte tyckte att Svinalängorna var jätteimponerade i raden av tragiska barndomskildringar som kommit ut de senaste åren.  Jag har inte läst Håpas du trivs fängelset och har inga planer just nu på att läsa den. Om jag hade fått frågan om vilken bok jag trodde hade  recenserats mest i år hade jag nog gissat Min kamp av Karl Ove Knausgård.  I vilken tidning man än öppnar har jag sett hans ansikte.

onsdag 22 december 2010

Igelkotten the movie

Jag läste Igelkottens elegans av Muriel Barbery för en tid sedan och blev omåttligt förtjust. Jag tycker om att läsa böcker som utspelas i Paris allt från Simone de Beauvoir, Anais Nin och modernare berättelser som utspelas i där. Kanske är det för att jag själv älskar Paris och tröttar aldrig på att åka dit. Det är en stad man alltid upptäcker något nytt i. När jag sedan hörde att Igelkottens elegans skulle bli film såg jag naturligtvis fram emot det trots att jag alltid är tveksam till att se filmer av böcker jag redan läst. Det brukar bli en besvikelse för att huvudpersonerna inte stämmer med den bild man fått av att ha läst boken eller miljön ser annorlunda ut eller att viktiga händelser i boken kortats ner till obetydliga scener osv. Men filmen Igelkotten var ingen besvikelse snarare tyckte jag den förstärkte vissa scener som i boken var något suddiga och några scener i boken som var tjatigt utdragna till att bara svepa förbi.
Handlingen i korthet. Paloma en överintelligent 12 årig flicka som bor i den finare delen av Paris där alla är rika. Hennes familj består av en neurotisk mamma  som gått på psykoanalys i evigheter,en pappa som jobbar mycket och inte tycks se Paloma och en egocentrisk ytlig syster. I huset där de bor finns en portvakterska som utåt ser ut att leva upp till ryktet av en portvakterska, anspråkslöst utseende, sur, småfet, vänligt men inte översvallande trevlig. In flyttar en Japan som av en slump upptäcker andra sidor av portvakterskan och det träffas och äter middag och har ett visst intellektuellt utbyte. Samtidigt besöker Paloma portvakterskan som berättar lite om sitt liv för Paloma. Man kan säga att det här är en film om att bakom ytan på alla människor finns något annat att upptäcka och får man möjlighet att synas för den man är kan man blomstra till oanade höjder.
En film som är klart sevärt oavsett om man sett boken eller ej.

tisdag 21 december 2010

Nu har en termin till gått

Så har årets sista arbetsdag kommit. Det känns alltid lite vemodigt när terminen tar slut. Godjulkramar och önskan om en härlig jul både med elever och kollegor. Tankar och reflektioner över terminen som gått. Vad var bra och vad var mindre bra. Vad kan man göra på annat sätt? Hjärnan är full och allt går runt.
Om några veckor stundar en ny termin med förberedelser till ny läroplan och nytt betygssystem. Mer och mer jobb läggs på lärarna. Mindre och mindre tid blir över till bra tid till eleverna. Hur ska det gå? Är det en sådan skolan vi vill ha med lärare som mer och mer blir byråkrater som ska dokumentera och utvärdera? Vart tog glädjen vägen över att möta förväntansfulla elever och glädjen över att planera sina lektioner när det administrativa tar över.
Lite decembergnäll från en lärare som ifrågasätter sina läraruppgifter.

Men på väg hem från skolan hämtade jag upp mina beställda böcker från kvartersbiblioteket. Ät mig av Agnès Desarthe och Onda Stenar Milena Agus från  SEKWAs och Grates förlag. Mina favoritförlag. Förlagen som ger ut böcker man sällan blir besviken på.

måndag 20 december 2010

Den perfekta julklappsboken att ge och att få

Om jag skulle önska mig en riktigt härlig, rolig, mysig, allvarlig, välskriven, trovärdig, lättsam bok att läsa under julen skulle jag välja En dag av David Nicholls. Just den innehåller allt en julbok ska innehålla som man vill ha i lugnet efter julhetsen då man kan sjunka in i en bok och gå in i en handling och bara hänge och njuta av en intrig. Just En dag är en sådan bok. Jag vet att många bloggare redan skrivit om den här boken och den toppar många listor just nu och då är det lite svårare att skriva en recension på ett innehåll som redan är uttömt. Men jag kan inte låta blir att ändå skriva några rader om boken. Tipset om En dag har jag fått av den mängd bokbloggare som höjt boken skyarna, men en bokbloggare antydde hur det skulle gå för huvudpersonerna och det la lite sordi på hela läsningen när man visste slutet. Fy så får man inte göra.
Boken handlar om Emma och Dexter. De träffas precis efter sin examen och tillbringar natten tillsammans. Sedan går de skilda vägar. Men deras vägar korsas hela tiden och de stöter på varandra på fester, bröllop, genom gemensamma vänner. Emma är den ordentliga medelklassflickan som studerar till  lärare, har ambitioner och drömmar och är samhällsengagerad. Dexter är tvärtom. Överklasspojken som dricker för mycket, provar droger och förbrukar flickor. Den charmige och snygga slarvern som det inte blir något av.
Men Emma och Dexter, trots sina olikheter dras till varandra men de får inte riktigt till det utan det som var kärlek blir en fördjupad vänskap.
Varje kapitel utspelas den 15 juli varje år sedan deras första natt 1988 och vi följer dem ända till den 15 juli 2005. Det kan låta lite märkligt att bara berätta om just en dag varje år. Men David Nicholls gör det väldigt skickligt med tillbakablickar och skapar på så sätt en väl sammanhållen roman.

Det här är inte bara en bok om vänskap och kärlek utan också om unga människors väg att hitta sin plattform i livet; dejting, äktenskap,jobb, bostad, barn, skilsmässa.

När jag läste En dag såg jag boken som en film med Hugh Grant i huvudrollen som Dexter, springa omkring och göra sig omöjlig och lustig och det förtog lite av upplevelsen. Trots att jag läste hela boken med ett leende på läpparna fanns komiska drag i boken som lätt blir förutsägbara med en effektsökar tendens som a la brittisk komedi.

lördag 18 december 2010

Skräck och kärlek

Jag har en son in inte läser alls och en annan som läser litteratur som jag absolut inte känner till. Ingen tycks läsa några av alla mina rekommendationer.Dessa två kom från adlibris i dag och var med på sonens julklappsönskelistan Alain de Botton, Kärlek - en betraktelse och Bret Easton Ellis Lunar Park. Alain de Botton kan jag nog tänka mig att läsa själv. På baksidan av boken läser jag att att boken är en genreöverskridande bok som rör sig mellan den traditionella kärleksromanen och en studie över kärleken ur ett filosofiskt perspektiv. Låter spännande.
Men Lunar Park kan jag nog avstå ifrån. Av baksidan att döma handlar det mer om skräckhistoria med brutala mord. Nej absolut inget för mig.
Har någon läst dessa böcker och kan ge ett litet utlåtande?

fredag 17 december 2010

Böcker, böcker, böcker jag blev så glad



Tack böcker, böcker, böcker för den fina utmärkelsen. Jag blir nästan rörd till tårar. Det här med att blogga är ju ganska nytt för mig, jag började i somras med min egen blogg. Att skriva ner mina boktankar och dagbok har jag gjort nästan hela mitt liv, men att skriva och veta att någon läser det är nytt och då när man får denna utmärkelse bekräftas det att det man skriver och läses.
Nu har jag då i uppgift att berätta sju roliga saker om mig själv. Inte så lätt. Mina närmaste skulle nog ha lättare för det och kanske nämna andra saker än jag själv har tänkt ta upp.

1. Jag älskar att baka bröd och har en surdeg i kylskåpet som jag pysslar om och matar varje vecka.

2. Jag utöver ashtangayoga flera gånger i veckan och har med åren blivit ganska smidig. (Otroligt vad man kan tänja sin kropp bara man vill).

3. Jag har pratar spanska och tillbringade en stor del av min barndom i Madrid.

4. Är en social ensamvarg. Måste bara vara ensam ibland.

5. Är en vandrare. Älskar att vandra. I stan och i naturen.

6. Tycker om att läsa kokböcker och att laga mat förstås

7. Kan vara en tjatig mamma ibland. (Skulle mina barn säga. Jag håller inte helt med)




Eftersom regeln är att själv ge sju bloggar några lovord följer här nu några bloggar som jag följer:



Ingridsboktankar som skriver om gömd och glömd litteratur. Det är både lärorikt och intressant att följa hennes blogg.
Boktoka för alltid välskrivna recensioner och bra boktips.
böcker, böcker, böcker för sin ambition att lära oss bloggare litteraturkritik genom sin litteraturskola. Bra tips inom litteraturvetenskap.
Windupwomen för bra inlägg om litteratur helt i min smak.
Enligt O för väldigt frekventa inlägg. Hur hinner du? Intressanta och bra boktips.
Calliope books för personliga inlägg och vi verkar ha samma smak.
Och solen har sin gång skriver om böcker som är inom mitt intresseområde men som jag  oftast inte har läst men väldigt inspirerande.

torsdag 16 december 2010

Årets bästa böcker

Nu när december och året går mot sitt slut är det dags att summera årets bästa böcker och läsupplevelser. I år blev det 74 böcker och kanske hinner jag med 3 till, så 77 blir summan av de böcker jag hunnit läsa 2010.Tja, det kanske inte är den kvantitativt bästa boklistan genom åren men i listan finns en hel del tegelstenar och på en tegelsten går kanske två normaltjocka böcker. Men det kanske inte är mängden böcker man ska summera utan mängden läsupplevelser.Av de 74 böcker som jag hunnit läsa finns några favoriter:

Min lista över mina bästa läsupplevelser 2010 ser ut så här:

Andningsgungan, Herta Müller
Spill, Sigrid Combüchen
Främlingen i huset, Sarah Waters
Sista andetaget, Anne Swärd
Just kids, Patti Smith
Utrensning, Sofi Oksanen
Stalins kossor, Sofi Oksanen
Bumerang, Tatiana de Rosnay
Saras nyckel, Tatiana de Rosnay
Min kamp, Karl Ove Knausgård
Glas och aska, Ann Syrén Tomasevic
No och jag, Delphine de Vigan
Himlen i Bay City, Catherine Mavrikakis
Vi de drunkade, Carsten Jensen
Det broderade hjärtat, Carole Martinez
Eastern parade, Richard Yates



Jag kan inte låta bli att fundera över vad gör en bok till en favorit. Utan att dissekera sönder en bok berättartekniskt och innehållsmässigt är det väl ändå det man bär med sig inom  sig av boken efteråt. När man går och har huvudpersonerna med sig och känner dem som de tillhörde ens vänkrets och tänker på dem och undrar hur det går då är det väl ändå en riktigt bra bok?

Några "tummen ner" böcker har jag också läst. Kanske tråkigt att nämna dem också men de är:

Engångsligg, Josefin Palmgren
En sannolikhistoria, Karin Alvtegen
En dåre fri, Beate Grimsrud
Schackspelerskan, Bertina Henrichs
Den utstötte, Sadie Jones

tisdag 14 december 2010

Kazuo Ishiguro - Nocturner

Kazuo Ishiguros senaste bok består av fem berättelser (undertiteln är fem berättelser om musik och skymning) där temat i varje berättelse just är musik, möten och avsked. De fem berättelserna påminner till form och innehåll till varandra.


Huvudpersonerna har en strävan att på något sätt få berömmelse genom musiken och i möten med andra människor händer de mest absurda saker. En person som är för ful för att få den berömmelse han önskar och hans hustru skänker honom en plastikoperation innan hon väljer att separera från honom. Efter operationen på sjukhuset med ansiktet helt i bandage möter han en kvinna i samma situation, nyopererad och ansiktet i bandage. På natten ger de sig ut med sina bandageinlindade ansikten på jakt efter en statyett ämnad för en jazzmusiker som ligger djupt i en kalkon som de gräver fram. Kvinnan i den novellen hittar vi också i en annan novell då huvudpersonen ombeds av kvinnans man att spela hennes favoritlåt  eftersom de står i begrepp att skilja sig trots att de älskar varandra. Så här fortsätter berättelserna den ena surrealistiska händelsen efter den andra rullas ut.

Ishiguro är skicklig på att berätta en komisk historia och skapa stämningar. Hans språk är lågmält sprakande men sen då... historien flyger förbi och stannar inte kvar. Kanske är det för det är berättelser, jag har ju lite svårt för noveller som inte hinner landa i en förrän en ny ska läsas.

För ett antal år sedan läste jag Återstoden av dagen av Ishiguro som fick Booker priset 1989 och som också blivit film. Boken handlar om butlern Steve som inte har ett helt okomplicerat förhållande till hushållerskan i den familj som han länge har jobbat hos. En jättebra bok. Never let go kom ut 2005 och handlar om några klonade människor i någon slags SF landskap. Det boken förstod jag mig inte på.

måndag 13 december 2010

Earl grey går till alla böcker

Boktokig hade nyligen en kul inlägg om vilka teer som passar till vilken litteratur. Jag som nästan alltid har en kopp vid min sidan när jag läser en bok fastnade för hennes inlägg, men jag är dessvärre ganska konservativ i min tesmak. Jag hade aldrig funderat över att kanske valet av tesort påverkar stämningen man försätter sig i när man läser en bok. Men olika smaker och variationer av earl grey vill jag ha. Idag hittade jag i en tebutik  Earl grey smokey som påminner om Lapsang souchong med lite mildare i röksmaken. Smakade förträffligt. Men just nu läser jag David Nicholls En dag som mestadels utspelas i England så kanske därför passar det extrabra med en Earl grey. Det sägs ju att te stimulerar tankeverksamheten och det kanske är just därför som det går så bra att dricka te och läsa. Men för mig blir det Earl grey.

fredag 10 december 2010

En dag - 7 dagars lån

Många bokbloggare har den senaste tiden skrivit så varmt och lovordat En dag av David Nicholls att jag tänkt att jag bara måste läsa den och tur hade jag idag när jag gick förbi biblioteket och såg att där låg den och väntade, men som veckolån.

Nu är den en liten tegelsten på  drygt 400 sidor, få se om jag hinner läsa den på 7 dagar.

Tant Julia och författaren

Om man inte har tänkt att titta på Nobelcermonierna på TV i kväll kan man istället lyssna till Tant Julia och författaren av Vargas Llosa som teater i P1 kl 19.03. Med Amanda Ooms, Johan Stavring, Johan Rabaeus m fl.Tant Julia är en av Vargas Llosas tidigare romaner och halvsjälvbiografisk. Den kom ut i Peru 1977 och på svenska kom den 1981 i översättning av Jens Nordenhök.
Romanen skildrar en avgörande period i författarens liv med begynnande författardrömmar och en förbjuden kärlekshistoria.

onsdag 8 december 2010

Adventstid är inte lästid

Hur jag än försöker hitta lästid går det inte just nu. Jag har högar av prov, inlämningar, noveller, uppsatser som ska rättas och kommenteras. Betyg ska sättas om några dagar där alla elevernas prestationer och insatser ska vägas och ses över.
I det privata livet är det födelsedagar och adventsmiddagar med familjen. Julförberedelser och julklappar som ska inhandlas. Nu låter det som jag är en fullständig julfreak. Nej det är jag inte. Men det finns några saker och tillställningar som ingår i mitt sociala liv och det är samma visa varje år och allt är roligt och givande men det skäl från min lästid eftersom allt blir plötsligt så intensivt. Min son har också några viktiga prov så här i slutskedet av terminen och jag vill försöka var både engagerad och närvarande om hjälp 
behövs.
Jag kan inte se att jag under de närmaste dagarna ska hinna läsa. Jag håller fortfarande på med Sefi Atta och läser några sidor då och då men har totalt tappat sammanhanget. Nocturner av Kazuo Ishiguro ligger och väntar. Ilustrado av Miguel Syjuco som jag är så sugen på  ligger på mitt nattygsbord och bara frestar mig och får mig att längta till de underbara  dagarna efter den 24 december, de där latdagarna då lästiden återinförs.

tisdag 7 december 2010

Nu fylls hyllorna

Nu fyller bokhandlarna sina hyllor fulla med böcker av Mario Vargas Llosa inför författarens Sverigebesök och nobelprisutdelning. Det gröna huset, Bockfesten, Tant Julia och författaren, Den stygga flickans rackartyg tar upp mycket utrymme i flera boklådor och skyltfönster.På fredag signerar Mario Vargas Llosa sina böcker på NK kl 13.00.
Nu har jag bestämt och valt ut 3 böcker av årets nobelpristagare som jag ska ge mig i kast med. Det blir Bockfesten, Tant Julia och författaren och En stygg flickas rackartyg. Få se om det räcker eller om jag får mer smak.

söndag 5 december 2010

El sueño del celta - Mario Vargas Llosa

I dag anländer Mario Vargas Llosa till Sverige för att i veckan ta emot Nobelpriset i litteratur och passande nog skriver  Magnus Eriksson idag om El sueño de celta Maria Vargas Llosas senaste bok som precis kommit ut på spanska.
Huvudpersonen i boken är den brittiska karriärdiplomaten Roger Casement  som var en av de mest betydande människorätts och antikolonialismens aktivister. Han blev mest känd för sina rapporter om fruktansvärda övergrepp mot de infödda i bla Amazonas. Han blev sedermera adlad för sina insatser. Vargas Llosa har i några av sina tidigare böcker behandlat ämnet civilisation ett ämne som även i denna bok är aktuellt.
Magnus Eriksson skriver:"El sueño del celta" tillhör Vargas Llosas betydande romaner. Mästerligt flätar han samman en brännande global maktproblematik med frågan om relationer mellan historieskrivning och fiktion. På så sätt kan den mer allmänna frågan om civilisationen överlämnas till läsaren som en personlig upplevelse och just i denna skenbart paradoxala manöver få sin politiska angelägen het realiserad".
Vi som vill läsa boken på svenska får vänta ända till september 2011 då en  svensk översättning av Peter Landelius kommer ut. För många år sedan läste jag "Den sanna berättelsen om kamrat Mayta" och "Kriget vid världens ände" och vad jag kan utläsa från Magnus Erikssons artikel är det böcker i samman stil som "El sueño de celta" böcker som jag upplevde som bra men något tunga och krävande i sitt innehåll. Men nog vill jag allt läsa den senaste när den kommer ut.

lördag 4 december 2010

Kvinnor som offer

Efter det årliga lussekattsbaket sätter jag mig ner för att  läsa. Det är skön lördag och jag och maken har tagit en lång skidtur i en kylig snöig december några svaga bleka solstrålar letar sig fram. Nu stundar en lång lässtund.
Jag har kommit ett bra bit in i Seffi Atta Allt gott ska komma dig till del men ännu inte läst ut den. Jag har några reflektioner och iakttagelser som jag vill delge.

Handlingen utspelas i Nigeria i Laos där Enitan växer upp i en välutbildad familj. Pappa är advokat. Som liten blir hon vän med Sheri. Under några perioder i deras liv tappar de kontakten med varandra, men kontakten återupptas igen. Enitan utbildar sig till advokat i England och Sheri försörjer sig på att laga mat på en cateringfirma.
Det som genomsyrar boken är kvinnans ställning som alltid ligger långt under mannens. Mannens rättigheter och kvinnans skyldigheter. Kvinnan befinner sig i ett helt annat utgångsläge oavsett utbildning och är sedd som  någon man kan behandla hur som helst. Lagen är på mannens sida. Mannen har rätt att slå kvinnan, hålla henne inlåst, försätta henne på gatan, vara otrogen, utöva polygami ja listan är lång. Detta pågår hela tiden.

Inte ens Enitan som utbildar sig till advokat i England och återkommer till Laos kan försörja sig utan bor hos pappan som dessutom hånar henne för att hon misslyckats i att försörja sig trots att hon är vuxen.
Allt gott ska komma dig till del vittnar om många situationer där kvinnans roll är obetydlig och situationen outhärdlig. Varför blir kvinnan alltid offer är den fråga som susar genom mitt huvud när jag läser den här boken.

När jag för ett tag sedan läste Sofi Oksanens Utrensning slog mig samma tanke: kvinnan är alltid den som skyddar  och offrar för att sedan själv falla.

Av Allt gott ska komma dig till del har jag hälften kvar att läsa, än ser jag inget hopp om att något ska förändras trots att titeln har ett hoppfullt budskap.

torsdag 2 december 2010

Ny leverans från Adlibris

Nu har jag fått ännu ett nytt paket från Adlibris med julklappar att ge bort.
Till en väninna: Lördag av Ian McEwan för att det är en av de bästa böcker jag läst men ett så oförutsägbart slut. Utrensning av Sofi Okanen för att det är för mig årets absolutaste största läsupplevelse. Sofi Oksanen har med sina böcker och sitt författarskap givit Estland ett ansikte. Vindens skugga av Zafón också bra men framför allt vill jag introducera lite spansk litteratur till min väninna.

Till två små vänner som håller på att lära sig att läsa har jag köpt Snygg passning, Jacob av Rudiger Bertram och Nattspaning av Helena Bross. Jag valde dem för att de låg ganska högt upp på kids bästsäljarlista. Jag har numera inte jättebra koll på barnböcker som är bra.
Och sist på rekommendation av Boktoka och Ingrids boktankar   har jag köpt till min son  Liftaren guide till Galaxen av Douglas Adams och [geim] av Anders de la Motte i hopp om att han läser dessa böcker under jullovet och att han kanske blir fast i litteraturen och njuter av den och finner en så stor nyfikenhet att han bara vilja läsa mer och mer och mer. Tänk vilka drömmar jag har med mina julklappar.

onsdag 1 december 2010

Miguel Syjuco - Internationell författarscen

Till en halvfull internationell författarscen har jag kommit en kylig kväll för att lyssna på Miguel Syjuco en filippinsk författare som precis kommit ut med sin bok Ilustrado här i Sverige. Han är debutant och redan vunnit priser och i Sverige är han kritikerrosad. Så klart man blir nyfiken.
Ingemar Fasth som håller i författarmötena började något annorlunda sin presentation denna kväll. Men hänsyftning till den kalla kvällen (-12 grader) tyckte han av författaren skulle värmas upp med något kallt. Han hade en coctailshaker i handen som han febrilt skakade och sa att vi läsare skulle förstå när vi kom till sidan 317 i Syjucos bok Ilustrado. Jag hade boken i knät och slog upp sidan 317 och där fanns ingredienserna till Swinging Balzac en drink som  Ingemar hällde upp tillMiguel Syjuco och han såg glad ut att få sitta och smutta på den under intevjun.

Miguel Syjuco berättar  hur han och hans familj kom från filippinerna av politiska skäl för att bo i Canada. Hans föräldrar ville att han skulle studera ekonomi men mot sina föräldrars vilja valde han den kreativa vägen och började studera creative writing vid Columbia University  i New York. Han var inte särskilt intresserad av att plugga utan ville helst dricka öl och jaga flickor. Han växer upp som engelsktalande och behärskar mycket väl engelskan.  Jag vet inte på vilket språk Ilustrado är skriven. När jag läser igenom första sidorna står översättarens namn men inte från vilket språk den är översatt. Jag gissar att det är engelska.
Miguel Syjuco ger ett charmigt intryck men med en liten kaxig attityd som under intervjun sakta försvinner. Han pratar mycket om sin framgång med boken och verkar själv vara stolt över det, vilket tar lite udden av diskussionen. Mot slutet av intervjun närmar han sig litteraturen på ett djupare plan och han berättar att han är en kosmopolit och bott i många städer världen över. Han är inte intresserad av filippinsk litteratur utan att skriva om filippener i världen . Han skriver samtidslitteratur för att "we need a new world.  Han säger också: Jag är filippin men mest är jag männisika.
Jag blev lite tveksam till honom och till boken och kände på väg hem att det är kanske en bok som blir en bästsäljare och sedan är han glömd. Jag trodde jag skulle möta en filippinsk författare men möter en amerikansk.Jag ska snart börja läsa boken och jag vill inte bli besviken

tisdag 30 november 2010

Läst i november

Det har varit en ganska läsrik november för mig trots mycket jobb och andra aktiviteter. Jag har hunnit med  8 böcker målet är minst en bok i veckan.

 Min lista ser ut så här:



Tre starka kvinnor, Marie NDiaye
Kärlekens georgrafi Nina bouraoui
Glas och aska, Ann Syrehn Tomasevic
Schackspelerskan, Bertina Henrichs
Den skakande kvinnan, Siri Hustvedt
Staden med den röda kappan, Asli Erdogan
Sargassohavet, Jean Rhys
En dåre fri, Beate Grimsrud

Månadens bästa:  Min kamp, Glas och aska, Staden med den röda kappan.

Månadens sämsta: Schackspelerskan, Den skakande kvinnan och En dåre fri.

måndag 29 november 2010

Dåliga vibbar efter Beate Grimsrud

En dåre fri av Beate Grimsrud lämnade verkligen dåliga känslor i hela mig.  Just nu går jag omkring med Elis psykiska inferno inom mig och kan inte sluta tänka på henne trots att jag verkligen inte tyckte boken var bra.Hur hon slussas ut och in på psyket och gör konstiga saker och aldrig blir nöjd och tillfreds.

Nu går jag omkring och söker i min bokhög efter någon riktigt måbra-bok. Jag har Sefi Atta , Allt gott ska komma dig till del, på tur, men är inte säker på att den är tillräckligt rogivande eller Underjordiska timmar av Delphine de Vigan som handlar om mobbing på jobbet.Den känns inte heller rätt just nu. Har någon något förslag på en riktigt bra bok att längta till och bli glad av?

Beate Grimsrud - En dåre fri

Hon är Eli men ibland Emil, ibland Erik, ibland Espen. Ibland är hon Espen men vill vara Erik. När hon är Eli säger Erik vad hon ska göra och så fortsätter det. Sen dyker prins Eugen upp. Hon är aldrig nöjd vill vara någon annan, man eller kvinna.Hon använder droger och sprit för att döva sin smärta. Beate Grimsrud berättar personligt om sin psykiska sjukdom i En dåre fri. Hon varvar ett kapitel från sin tidiga barndom i Norge och nästa i nutid som vuxen i Sverige. Nutid när hon är hemma instängd, rädd och ensam. Psykologen Jonatan besöker henne och de kommer fram till olika beslut som ska hjälpa Eli att förnuftsmässigt må bättre och tänka på ett annat sätt. Inte låta sig styras av rösterna och försöka inordna sig i sina dagliga rutiner så som att äta, städa, handla mat och laga mat på regelbundna tider. Men det är lättare sagt än gjort. Det blir bara värre. Hon åker in och ut på behandlingshem och blir tvångsintagen vid upprepade tillfällen.
Hon kommer in på en skrivarskola och börjar skriva böcker som hon ger ut och upptäcker att det är det hon vill göra. Hon har vänner, fina vänner som ställer upp för henne som är mån om henne. Hon köper ett landställe där hon älskar att vara.Nej inget hjälper. Erik, Emil, Espen är med henne med sina röster som styr.

Det är en gripande historia om Eli som mår så fruktansvärt dåligt att hon inte kan leva ett normalt liv utan blir fast och instängd i sig själv med sina röster¨som styr och detta beskriver Beate Grimsrud väldigt bra, men det är något i hela berättelsen som inte når mig som inte får mig att känna för henne, att inte bjuda in läsaren.
Jag stör mig också på språket som i texten där hennes barndom beskrivs blir  förenklat, korthugget och lite barnsligt. Det går nog bra i en bok på kanske 100 sidor men En dåre fri är på nästan 500 sidor.
Innehållet blir ett väldigt trampande och upprepande utan att komma någonstans. Tidsperspektivet försvinner och läsaren vet inte i vilket skede i vuxenlivet allt händer. Det finns inget driv, inget hopp. Boken är väldigt lättläst i kronologisk följd med parallellhandingar men den hade kunnat förkortats ner ett par hundra sidor för informationens skull och för den litterära formens skull.

söndag 28 november 2010

November i Stockholm

Efter en skön skidtur med lätt snöfall har jag precis återvänt hem med en februarikänsla i kroppen. Jag kan inte påminna mig att jag åkt skidor i Stockholmstrakten någonsin i november. Nu ska jag försöka skapa en adventskänsla i stället och tända några ljus och läsa ut Beate Grimsrud En dåre fri. Recension kommer i morgon. Kanske.

lördag 27 november 2010

Julklappsböcker

Julens första bokpaket från Adlibris har kommit. Jag köper nästa bara böcker och ger bort i julklapp. Enkelt och uppskattat och en gåva som förhoppningsvis finns kvar länge inom en. Numera, de som vet att de får julklappar av mig brukar i god tid lite försynt tala om vilka böcker de gärna vill läsa för att jag ska förstå piken.
Min första Adlibrisförsändelse som kom idag innehöll Hetta av Ian McEwan. Den ska min man få. Både han och jag har läst de flesta av Ian McEwans böcker och tycker de är bra med något undantag. Kazuo Ishiguro, Nocturner tänkte jag ge till min mamma. Jag läste Återstoden av dagen  av samma författare för många år sedan och som handlade om  en butler och ett hembiträdet som arbetade sedan många år hos en förmögen familj i England och en märklig relation påbörjades dem emellan. Den har också filmatiserats med Emma Thompson och Anthony Hopkin i huvudrollen. Märta rider vilse av Erika Eklund Wilson ska jag ge till en lite vän som precis har lärt sig läsa och som jättegärna vill börja rida.

fredag 26 november 2010

Cervantespriset till Ana Maria Matute

Ana Maria Matute har vunnit det presigefulla Cervantespriset.
Ana Maria Matute är född 1926 och upplevde det spanska inbördeskriget och tar i sitt författarskap ofta upp kriget ur barnets och de utsattas perspektiv.
 Hon har gett ut 15 böcker var av 3 finns på svenska. Fiesta i nordväst (1952), Tidiga minnen (1960), Soldaterna gråter om natten (1964).
Ana Maria är den tredje kvinna som får priset sedan det instiftades 1976.

torsdag 25 november 2010

Önskebok

Jag har under några dagar funderat över vad jag önskar mig för bok i julklapp. Jag har läst Augustvinnarna både Spill och Den röda grevinnan. Jag har läst ganska mycket Vargas Llosa. Dock ej Bockfesten och En stygg flicka som jag har och ska läsa under julen.
Men imorgse i SvD såg jag recension av boken jag vill läsa och önskar mig. Miguel Syjuco heter författaren, Ilustrado heter boken. För mig helt okänd, så klart det är ju en debutant. Jag tror han kommer från Filippinerna, men av recensionen att utläsa verkar boken vara i min smak. Det är en bok som handlar om skrivande och litteraturen insnärjt i ett drama.
Miguel Syjuco besöker Internationell författarscen den 30 november. Men jag kan inte gå TYVÄRR. Jag ska med alla medel försöka ändra mitt andra åtagande. För det är ju så att det blir en annan upplevelse av att ha mött en författare när man sedan läser boken. Man får i alla fall ett annat förhållande till författaren. Är det inte så??
Vad jag kan komma på i skrivande stund har jag inte tidigare läst något av en filippinsk författare. Ni bloggare som ägnar er åt bokgeografi, känner ni till någon filippinsk författare???

måndag 22 november 2010

Grattis Sigrid!


Jättekul tycker jag att Sigrid Combuchen vann årets Augustpris för sin bok Spill.
Jag läste den för någon månad sedan med stor behållning. Det är inte så ofta man stöter på böcker som är så fulländade stilistiskt och innehållsmässigt som denna, en bok som innehåller allt. En bok att krypa in i och en bok som stannar kvar inom en länge

Den ofrivillige läsaren

Idag har jag gjort en god frukost till min oläsovillige tonårsson i hopp om att med den goda skinkbaguetten och den varma chokladen även en god bok slinker ned. Tänk att det är så svårt att få sin son att bli fast i litteraturen. Kanske inte bli fast men ändå bli lite sugen på att läsa en bok då och då. Det borde väl ändå vara lite ärftligt!!!

Jag ger mig inte. Snart är det jul och varje jul blir det ett bokpaket under granen , men i år har jag ingen aning om vad för bok jag ska köpa åt honom Efterlysning!!! Har någon ett tips på en riktigt bra bok till en tonåring med stort läsmotstånd. En bok som är så bra att det inte går att släppa boken förrän den är utläst.

söndag 21 november 2010

Från biblioteket

Mina beställda böcker från biblioteket har jag precis hämtat. Paul Auster, Osynlig och En dåre fri Beate Grimsrud. Om Paul Austers senaste Osynllig vet jag inte så mycket faktiskt, bara att jag vill läsa allt av Auster också denna. Jag tycker om Austers sätt att gå in i personer och hur han får slumpen att avgöra romanens utgång. Dårskaper i Brooklyn älskade jag.
Beate Grimsrud skriver i sin En dåre fri om sin psykiska sjukdom. Redan i de inledande korta kapitlen antyds något som hon burit med sig sedan bardomen...

Jag måste passa på att i detta inlägg ge beröm och en eloge till biblioteken, främst i Stockholmstrakten. Jag har lånat böcker på biblioteket mer eller mindre intensivt i olika perioder under hela min läskunniga liv. Vad jag ser är att biblioteken snabbt köper in nyutkomna böcker som finns tillgängliga för lån. Dessutom "populära" böcker med låna kötider får man förvånansvärt snabbt.
De böcker som jag precis lånat hade köplats 6 och 7 och efter en vecka har jag dem i min hand. Är inte det fantastiskt, en service vi ska vara tacksamma för.

lördag 20 november 2010

Asli Erdogan - Staden i den röda kappan

Tänk vad glad man kan bli när man hittar en författar som man direkt känner att den vill jag läsa mer av, ja allt av. Dessvärre finns det bara två böcker av Asli Erdogan översatta på svenska, Den mirakulöse mandarínen  och Staden i den röda kappan.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så besökte Asli Erdogan Internationell författarscen för ungefär en vecka sedan för att prata om sin på svenska nyutkomna bok Staden i den röda kappan.
Hennes båda böcker kom ut på turkiska redan 1992 och 1998 men först nu har de översatts till svenska
Staden i den röda kappan utspelar sig i Rio de Janeiro där Özgür åkt från Istanbul för att studera på universitetet men får inte påbörja  sina studier utan försöker försörja sig som lärare i engelska, men  konkurensen bland engelsklärare är stor och elevunderlaget är för tunt. Özgür, som betyder frihet, hankar sig fram fattig, blek, mager, ensam, olycklig och utan arbete. Men fri är hon inte utan fången i en stad och som en kringvandrande zoombie blir hon vittne till en stad som präglas av våld, drogmissbruk, död, daglig skottlossning i de fattiga kvarteren, favelas.
I en intervju har Asli Erdogan sagt:
"Alla mina litterära karaktärer är fångar i en värld som sakta förvandlas till ett fängelse. Det är ett sätt att konfronteras med sitt öde."
Det är precis det som Özgür gör men för att överleva skriver hon en bok "Staden i den röda kappan". Hon skriver för att blir färdig med staden. Hon vill inte lämna Rio förrän hon är klar med staden och för att slippa bära med sig den hela livet. Skrivandet blir en länk mellan liv och död.
Det finns paralleller med Asli Ergodans eget liv och Özgür liv i boken. Asli Erdogan åkte till Rio de Janeiro för att skriva klart till doktorsavhandling i partikelfysik och återvände till Turkiet sjuk och skrev klart boken Staden i den röda kappan 1998.
Det är en intressant bok. Man rör sig i något slags dröm-vaken tillstånd i den tropiska hettan, med samba musiken gungande takter  från  caféer och restauranger som myllrar av folk i en stad som aldrig sover. Men det jag nu efter att ha läst boken mest tänker på är det nog Rio de Janeiro inte Özgür.

torsdag 18 november 2010

Siri Hustvedt - Den skakande kvinnan

När Siri Hustvedt ska hålla ett tal till sin far som precis har avlidit upptäcker hon att hon skakar i hela kroppen men rösten är som vanligt..Hon inte bara darrar lite utan hon börjar flaxa  med armarna som hon beskriver det Boken handlar om ett sökande i varför hon börjar skaka och hon plöjer igenom en mängd böcker om själen och det undermedvetna och ägnar sig åt studier av rapporter och fallbeskrivningar av psykologer och psykoanalytiker från historisk tid till nutid för att hitta ett svar. Kända och okända psykoanalytiker nämns. Hon ställer sin kropp, själ och psyke till allmänt analyserande kring vad som händer i det undermedvetna.

Siri Hustvedt hoppar mellan fallbeskrivningar och teorier om hysterikor och det är svårt att både minnas och att få en djupare bild av teorierna. Det blir trots sina snuttifieringar av olika teorier inte inte helt ointressant att läsa men behållningen nja... jag vet inte.
Vad Siri Hustvedt kommer fram till i slutet på boken efter att serverat denna äventyrliga resa genom psykologins historia är att hon helt enkelt är en skakande kvinna.

Den bok av Siri Hustvedt som jag tyckt bäst om är Vad jag älskade som kom ut 2004. Den handlar om sårbarheten i vänskap mellan  två par som också var nära vänner.

tisdag 16 november 2010

Nu har jag läst ut den - Min kamp

En pappa dör och sorgen efter honom aktiverar minnen som går lång tillbaka i tiden.

När jag började läsningen av Min kamp vacklade jag över vad jag egentligen tyckte om boken från att genomlida utdragna scener med långdragna detaljbeskrivningar som inte ledde fram till någon speciell upplösning till att tycka att boken är en enastående beskrivning av ett närskådande av sig själv  retrospektivt och i nuet.

Boken är lite spretig i sin form. Knausgård hoppar mellan nutid, nu nu och dåtid hur han tänkte som ung och hur han tänker nu. Men övergångarna mellan de olika perioderna i hans liv sker mycket skickligt och plötsligt befinner sig läsaren mitt uppe i en annan period.
Pappans död som inte var helt oväntad trots att han inte var gammal  när han dog, är den utlösande konflikten i boken, precis som den klassiska Madeleine kakan i Marcel Proust roman På spaning efter den tid som flytt så blev pappas död orsaken till en flod av minnen från barndomen  som har präglad hans liv och tankar idag som vuxen.
Pappan var den som fanns omkring honom men som  han aldrig förstod sig på utan det var med mamman som han talade. Pappan fanns där som något onåbart som inte såg Karl Ove.
När mamman och pappan bestämmer sig för att skiljas när Karl Ove är i  tonåren sker förändringen i familjelivet. Pappan gifter om sig och ändrar sitt beteende radikalt. Till det yttre byter han umgänge och klädstil till något mer hippieliknade vilket Karl Ove inte tyckte passade honom, men framför allt att han började dricka.

När man läser Knausgård är det som slår mig  hans sätt att fullständigt ärligt blotta sina innersta tankar och svagheter och så in i detalj beskriva och återge dialoger och synintryck och doftintryck.

Trots min tveksamhet till boken i början med sina uttröttande detaljbeskrivningar så ju mer jag kom in i boken blev jag fast. Knausgård har en enastående förmåga att skriva så att det känns som man befinner sig i rummet tillsammans med honom. Trots hans sparsamma personbeskrivningar ser man farmors magra kropp framför sig och ser hur tårarna rinner ner för hans kinder i sorgearbetet efter pappan. Jag känner stanken i badrummet som ska rengöras. Jag Knausgård är skicklig.
Om jag inte är felinformerad så kommer Min kamp 2 ut i september 2011. Jag välkomnar den och jag välkomnar del 3 och 4 och 5 och 6...

söndag 14 november 2010

Betygsättning av böcker

ANVÄNDER DU ETT BETYGSSYSTEM? OM JA, HUR SER DET UT? OM NEJ, HUR GUIDAR DU DINA LÄSARE TILL VAD SOM ÄR ”BRA” RESPEKTIVE ”DÅLIG” LITTERATUR? 

Jag använder inget betygssystem utan det är min läsupplevelse och mina tankar och reflektioner om boken som jag vill förmedla. Jag tror absolut inte på att sätta en siffra som betyg på en bok. En siffra säger inte så mycket utan det är den förmedlade upplevelsen som är viktig.
Jag guidar inte mina läsare till någon litteratur utan det är upp till var och en att välja vilken litteratur man vill läsa. Jag vet vilka genrer som jag inte vill läsa och det är väl viktigt att det i en recension framgår vilken genre det är man recenserar. Jag tror att de flesta är ganska bestämda över vilken typ av bok man vill läsa. Vad jag hoppas på är när jag skriver om böcker  att jag förmedlar en läsupplevelse som smittar av sig  till fler.

lördag 13 november 2010

Världsboksdagen

Svenska Unescorådet föreslår att Världsboksdagen 2011 den 23 april flyttas till den 13 april. Anledningen är att den 23 april nästa år infaller på Påskafton. Jag hälsar förlaget välkommet. I min skola på Världsboksdagen brukar vi ägna, inte alltid hela dagen men i alla fall halva dagen, åt böcker, litteratur och läsning.

Vi har information om böcker i biblioteket då bibliotekarien har plockat fram nya och intressanta böcker och berättar om dem. Eleverna får möjlighet att låna och sedan har vi lästimme då eleverna sitter och läser de böcker som de själva valt. I grupper delar elever  med sig om sina läsupplevelser till andra elever.

Det brukar vara en trevlig och uppskattad dag då vi bryter schemat och ägnar oss åt böcker och litteratur. Så förslaget att flytta Världsbokdagen till en vanlig skoldag tycker jag är ett utmärkt förslag.

fredag 12 november 2010

Hämtat böcker från biblioteket

Precis lagom till helgen har båda mina beställda böcker från biblioteket kommit, Siri Hustvedt Den skakande kvinnan och Asil Erdogan Staden i den röda kappan. Ruskväder väntas i helgen i alla fall i Stockholms trakten vad är då inte bättre än att ha två nya böcker att sätta tänderna i.
Jag har dessutom hela min jobbväska full med prov och inlämningar som ska läsas igenom och rättas och kommenteras. Så vad jag kan se här på sen fredagseftermiddag är hela min helg fulltecknad. Men lite motion och god mat och ett glas vin ska nog hinnas med också.

onsdag 10 november 2010

Asli Erdogan - Internationell författarscen

För något år sedan fick jag av en vän som jobbar med litteratur Den mirakulöse mandarinen av Asli Erdogan. Jag hade aldrig hört talas om Asli Erdogan. Jag läste boken med stor behållning. Det är en stark berättelse om  två udda och vilsna människor i Genève som möts och deras liv förs samman och bildar speglingar av två städer, Istanbul och Genève.
När jag nu såg att Asli Erdogan hade kommit ut med en ny bok Staden med den röda kappan  och dessutom skulle besöka Internationell författarscen  var jag inte sen att bestämma mig för att gå och lyssna på henne.
Asli Erdogan berättade mycket om skrivande och skrivande som ett sätt att överleva. När hon skrev Den mirakulöse mandarinen arbetade hon på en laboratorium för kärnfysik i Geneve. Hon jobbade 12-14 timmar, 7 dagar i veckan och kom hem kl 22 och satte sig för att skriva till solen gick upp.
Hennes senaste bok Staden med den röda kappan , (den har jag ännu inte hunnit läsa)  utspelar  sig i Rio. Asli Erdogan tillbringade en tid i Rio då hon skrev sin doktorsavhandling . Men boken skrev hon då hon var tillbaka i Istanbul, svårt sjuk i anorexi och med en tumör, av minnena hon hade från sin tid i Rio.
Staden med den röda kappan handlar om skrivande och Asli Erdogan återkommer till skrivandet som handlar om liv och död och att överleva. Hennes romangestalter  har drag av  henne själv.
Hennes båda böcker har givits ut på Ramus förlag.

Asli Erdogan utstrålar allvar, skörhet och ensamhet och är en kontroversiell författare från Istanbul. Hon har tagit parti för politiska fångar och utsatta kvinnor och arbetat som krönikör för en radikal tidning.





lördag 6 november 2010

Schackspelaren - Bertina Henrichs

Schackspelaren har jag precis avslutat. Ibland kan tunna böcker kännas som de aldrig tar slut medan  tjocka böcker i tegelstensformat får en att glömma både tid och rum och Schackspelaren är just en sådan tunn bok.

Eleni är städerska på ett hotell på ön Naxos i Egeiska havet. Varje dag städar hon 20 rum, bäddar 40 sängar hänger upp 80 vita handdukar. Hon kan sitt jobb och utför sina sysslor i tur och ordning. Utsikten från hotellet är så vacker och betagande men den behöver hon inte titta på. Hon kan  den och har sett den så många gånger. Hon är gift med Panis som är bilmekaniker och tillsammans har de två tonårsbarn. Deras äktenskap, precis som deras jobb, går på rutin. Eleni lagar mat och sköter hemmet och allt flyter på i en slags slentrian.

När Eleni städar på rum 17 ser hon att den franska familj som bor där, har ett schackspel uppställt i sitt rum. När hon städar  i deras rum och välter hon omkull en schackpjäs får hon en idée vars konsekvenser hon aldrig kunde föreställa sig.
Inför sin makes förestående födelsedag köper hon ett schackspel i hopp att de två ska tillbringa sin lediga tid tillsammans nu när barnen börjar bli vuxna och spela schack. Men Panis visar föga intresse för sin present som blir liggande och blir dammigare och dammigare. Istället tar Eleni schackintruktionsboken och börjar läsa och sätta sig in i spelreglerna och börjar själv intressera sig för att spela. Hon träffar på sin gamla lärare, som är en ensam man som mest ägnar sig åt sina böcker och ibland besöker Tavernan i kvarteret och i smyg  börjar de så smått spela schack tillsammans. Eleni blir fast i spelandet.

När ryktena i den lilla byn på ön Naxos  om att Eleni spelar schack når Panis blir han som galen och tycker att hon skämmer ut honom i hela byn och gör honom till ett åtlöje.

Schackspelaren med sina 140 sidor skulle kunna vara en bok att minnas men dessvärre är det precis tvärt om. Författaren beskriver mer än gestaltar, inget lämnas kvar till läsaren att tänka ut själv. Språket är förklarande och som läsare tappar man intresset och fångas inte in i handlingen. Trots att Eleni som traditionell kvinna från enkel bakgrund upplever sin livs höjdpunkt och får ändrade tankar  och beteende så blir romanen platt med ett torrt andefattigt språk och innehållet i boken berör inte alls.
Bertina Henrichs är tyska men bor sedan många år i Paris där hon arbetar som manusförfattare.
Schackspelaren är utgiven på Grates förlag. Förlaget som ger ut översatt franskspråkig litteratur.

En vacker novemberdag i Skärgården

Idag är det en så otroligt vacker dag i Stockholms Skärgård trots att jag både har lite jobb att göra inför nästa vecka och några böcker med mig att läsa och dessutom lagt in planerad lästid på soffan flera timmar så går jag bara runt med kameran i handen  och beskådar naturen och njuter av solen som faktiskt värmer. Det är härligt. Så här års vet man ju faktiskt inte när man ser solen nästa gång och då får lässtunden vänta lite.

onsdag 3 november 2010

En debutant att lägga på minnet - Ann Syréhn Tomasevic , Glas och aska

Ann Syréhn Tomasevic är en debutant att lägga på minnet och har skrivit en familjeepos som enligt kritikerna har jämförts med Thomas Manns Huset Buddenbrook. Ann Syréhn Tomasevic tog tjänstledigt från sitt jobb som  lärare för att vid 63 års ålder  går på författarskola och skriva Glas och aska.   Handlingen  i Glas och aska utspelar sig till en början i Alsace precis efter Fransk-tyska kriget omkring 1870 och spänner över flera kontinenter och länder  fram till 1950. 
Huvudpersonen är Lili som kommer från en mycket välbärgad familj där nöd är en bristvara. Hon gifter sig ung med en äldre man och vän till familjen och paret flyttar till Wien. Äktenskapet är olyckligt och de fattar ett genensamtbeslut att skilja sig. Ett nytt äktenskap tar Lili till USA och hon hamnar mitt i depressionens 20-tal och får för första gången se vad det innebär att ha brist på pengar och ekonomisk motgång. Fram till 50 talet följer vi Lili genom ytterlligare ett äktenskap, tillbaka till   Europa där Andra världskriget härjar i Europa och Hitler tagit makten.



 Ann Syréhn Tomasevic har gjort ett gediget forskningsarbete för att skriva Glas och aska och fått med tidsandan på ett mycket trovärdigt sätt. Romen myllrar av människor. Människor dyker upp och försvinner och kommer tillbaka men  historien knyts också ihop av att människor i till synes obetydliga roller och ställningar senare i boken förekommer och får då en slags nyckelroller. Det kan ibland kan vara svårt att minnas vilka dessa människor var och vilken roll de hade. Hembiträden eller chaufförer med till synes obetydliga roller vid en tidpunkt plötsligt 40 år senare förekommer med viktig information som blir avgörande för romanens upplösning, men  Ann Syréhn Tomasevic på ett mycket skickligt vis reder ut förvirringen genom dialog eller på naturligt berättande för läsare tillbaka till händelsernas början.
Parallellt med Lilis liv har vi Amanda som är journalist och gift med Jacob, släkt med Lili. Amanda har fått   ärva en ring av Lili. Ringen är mycket värdefull och Amanda bestämmer sig för att undersöka ringens historia. I sökandet efter ringens historia kommer hon i kontakt med sin egen historia.
Glas och aska är en bladvändare. Det var svårt att släppa boken och nya händelser dyker upp längs med hela berättelsen och romanen tar oväntade vändningar  som gör att man vill fortsätta att läsa även om några passager var lite utdragna kunde boken med sina 530 sidor kanske kortats ner något.
Glas och aska är en roman jag verkligen kan rekommendera.

måndag 1 november 2010

Nu är tiden inne

Dagen har ägnats åt att traska runt på Älvsjömässan i Stockholm där årets skolforum äger rum varje år den här veckan. Lägligt när eleverna är lediga och vi lärare ska jobba. Men det är ett ganska tröttsamt nöje. Det är finns kanske 3 montrar som har läroböcker som berör mig och mina ämnen och det brukar vara klartittat efter en halvtimme. Med tanke på att säsongen är i full gång och bokinköpen redan gjorda finns inte så mycket pengar att spendera på skolmaterial. Det är bara att gå runt och titta och önska till nästa läsår. Men jag och några kolleger smet lite tidigare och jag tog vägen förbi NK och köpte ett supergott favoritearlgreyte och åkte hem. Då insåg jag när jag kom hem och solen lyste in i hela lägenheten att tiden nog var mogen att ta tag i Knausgård Min kamp. Den har nu legat tillräckligt länge i min bokhög och väntat. Den är veckan är det ju lite mer ledigt och det är då passande att läsa en tegelsten som denna. Dessutom ska vi läsa den i min bokcirkel IRL inom kort. Den senaste tiden har jag sett och läst så många intervjuer med Knausgård, han har ju inte precis hållit sig undan för massmedia, att förväntningarna på denna bok är så hög. Men redan efter första sidorna vill man i alla fall bara fortsätta...

söndag 31 oktober 2010

Min vandring dag för dag

Så länge jag varit skrivkunnig har jag skrivit dagbok.  Jag minns mina första dagböcker sådana där med lås och nyckel som jag fick i julklapp i lågstadiet. Det var väl då dagbokskrivandet började. Innehållet i dessa låsförsedda dagböcker handlade väl mest om intriger i tjejgruppen i klassen och någon idol som jag tyckte om. Kanske vad hästen hette som jag speciellt tyckte om i stallet där jag red. Innehållet i mina dagböcker har både skiftat i innehåll och fördjupats under åren. Från att i tonåren handla konkret om vad man har gjort och med vem till att nu mest handla om sina egna djupaste tankar om livet som är runtomkring.
Jag har också försökt att skriva en mer detaljerad dagbok när jag varit ute på långresa där jag velat behålla intrycket och upplevelsen av resan genom att återge synintryck. Med åren har det blivit en hel del dagböcker.


Dagböcker är ju speciella dokument på så sätt att de skrivs utan mottagare och varför skriver man då dagbok. För mig har det blivit som ett behov. Dagboken är med mig jämt.Jag tror att i mitt fall har det varit ett sätt att organisera tankar och på sätt komma ihåg upplevelser, människor och tankar.  Det är ett nöje att bläddra och läsa i gamla dagböcker. Det är mycket som man glömmer faktiskt och att skriva är  ett sätt att påminnas sig om händelser som har inträffat men fallit i glömska.
Anledningen till att jag skriver detta inlägg är att jag hittade i min bokhylla, gömd och glömd Min vandring dag för dag, Kvinnors dagböcker från 1700-talet av Christina Sjöblad. Christina Sjöblad har forskat i dagbokskrivandets historia på 1700-talet. Hon tar upp 4 dagboksskrivande kvinnor och analyserar deras dagböcker. I dessa dokument kommer kvinnornas egna röster fram och tankar kring livet och deras livsberättelser kring familjen och barnen. Intressant.

Jag har också alltid tyckt om att läsa andras dagböcker. Dagböcker som blivit litterära verk. Det är ju en läsning där man kommer skribenten väldigt nära, under huden där de skrivet oförljuget och ärligt om sitt liv.
Anais Nin som nog är min litterära dagboksfavorit  och som också hade kurser i dagbokskrivande  säger:

"Vi har skrivit dagbok för att med öppna ögon gå in i våra erfarenheter och fördjupa vår förståelse för medmänniskan och nalkas hennes innersta, för att finna näring för vår inre människa och för att länka samman drömmen och vakenlivet så att de kan samverka harmoniskt". Ja det är kanske därför man skriver dagbok.
Några litterära dagböcker som jag har läst:
Anais Nin, Viginia Wolf , Ögonflick av frihet, Anne Frank, Martina Lowden,  WitoldGombrowicz

lördag 30 oktober 2010

Lördagmorgon med läshög

Den här veckan har jag varit inne i två boklådor och bara titta och känt och vänt på böcker och läst baksidetexter och lyckats gå ut ur bokhandeln utan att köpa en enda bok.Jag har gjort en önskelista över böcker jag vill läsa. Men inte köpt någon, inte ens en liten pocket även om jag var väldigt nära. Jag vill inte påstå att jag har köpstopp, de låter så definitivt och tråkigt att inte få köpa om ett tillfälle uppstår. Nej nu höll jag på att glömma jag köpte ju Delphine de Vigans senaste bok när hon besökte Internationella författarscenen i torsdag. Ja, en bok blev det den här veckan. Men från om med nu ska jag inte köpa någon bok förrän bokhögen på nattygsbordet är nådd till botten.

Men jag har varit på biblioteket och lämnat tillbaka ett par böcker och gick förbi hyllan för snabblån och kunde inte låta bli att ta med Maria Svelands Att springa. Trots att jag insåg att jag just nu har alldeles för mycket som måste läsas ut inom en viss tid, både till min bokcirkel och biblioteksböcker. Dan efter gick jag tillbaka till biblioteket med Sveland och sneglade lite på snabblåns hyllan. Desto bättra fanns inget som jag var intresserad av. På mitt nattygsbord finns nu en hög med böcker som ska vara lästa till jul det blir 1-2 böcker i veckan. Det kan jag nog klara av och det blir inget annat än dessa.
Vad finns det för knep att hålla sig ifrån att köpa böcker? Har någon något tips? Hur många böcker läser ni i veckan?

fredag 29 oktober 2010

Delphine de Vigan - Internationell författarscen

Igår kväll besökte Delphine de Vigan Internationell författarscen i Stockholm till en näst intill fullsatt hörsal.
Anledningen till hennes besök i Stockholm var att presentera hennes nya bok Underjordiska timmar utgiven på SEKWA och  kom ut i torsdags. Lite sent tycker med tanke på hennes besök i Sverige. Författare som är inbjudna till Författarscenen burkar vara här för att det precis har givit ut en bok och jag tycker att det är både spännande och intressant att ha hunnit läst boken före besöket och lyssna på författarens presentation och tankar kring boken och dess uppkomst.
Jag är sådan att jag helst vill veta så lite som möjlig om en boks handling innan jag börjar läsa, att det är rätt genre för mig och baksidetexten räcker. Jag vill alltid ha en egen uppfattning om en boks innehåll och sedan höra diskussionen kring boken. Igår blev det inte så utan jag lyssnade på bokens handling och analys och blev väldigt sugen på att börja läsa den. Jag åkte hem med hennes nya bok i väskan, och signerad. På engelska! Thanks for coming!
Den nya boken verkar lovande. Boken handlar om att blir subtilt trakasserad på arbetet. Titeln,  Underjordiska timmar, syftar till tunnelbaneresor till och från jobbet och tankar som uppstår under dessa timmar.
Delphines de Vigans första bok på svenska No och jag läste jag precis när den kom ut 2008 och tyckte väldigt mycket om den. Den utspelas också i  Paris. Lou, 12 år, som är en överintelligent flicka hoppar över två klasser och studerar med 17 åringar får i uppdrag i skolan att hålla ett föredrag som hon avskyr. Hon väljer att berätta om hemlösa och träffar på gatan No som hon blir vän med. Deras vänskap fördjupas och läsaren lär känna No och Lou och deras liv.
No och jag är en fantastisk bok om vänskap, utanförskap och att hemlöshet inte bara betyder att vara utan bostad utan även utan identitet och ensamhet.
Delphine de Vigans böcker handlar mycket om  det moderna urbana samhället och om den ensamhet som uppstår där och hon berättade utan att ge sig ut för att vara sociolog  att hennes samhällsengagemang står i fokus för hennes skrivande.
No och jag har precis kommit ut som film i Frankrike och den boken hon nu håller på att skriva är en självbiografisk. Jag ser fram emot båda.

onsdag 27 oktober 2010

Kärlekens geografi - Nina Bouraoui

De böcker som tidigare kommit ut av Nina Bouraoui, Pojkflickan, Mina onda tankar, Innan männen påminner mycket om varandra till formen, strukturen och tonen. När jag tänker på dessa böcker som jag har läst har jag svårt att skilja på i vilken bok hände vad  och vad var dilemmat i just den boken då alla böcker är skrivna som en inre monolog, inga styckeindelningar eller kapitel utan texten är en enda lång text på ca 100 sidor. Jag läser hennes böcker som i ett enda andetag. Det är intensiva beskrivningar av huvudpersonens egna känslor i relation till en eller några människor i sin närhet. Hon kryper under huden på huvudpersonen och vänder ut och in på känslor för att beskriva ett tillstånd. Så är det även i Kärlekens geografi



 Handlingen i Kärlekens geografi är att huvudpersonen som är författare träffar vid en boksignering en 16 år yngre man (23 år) som är konstnär och har använt hennes dagbok som inspiration till en utställning. Författaren går in på den yngre mannens, P som han kallas, hemsida och blir besatt av hans utseende.De inleder en mailkontakt. Boken fortsätter i en beskrivning av deras imaginära möten som sedan övergår till att bli verkliga. och en besatthet av honom. Hon bor i Paris och P i Lausanne
Jag är lite delad i min uppfattning om Nina Bouraoui. Man dras in i hennes intensiva språk och skickliga förmåga att analysera detaljer och blotta varje känsla och situation i en relation till en annan människa. Jag kan också utmattas av att inget egentligen händer ur huvudpersonens fördjupade besatthet av sin kärlek.  100 sidor är vad man mäktar med. Det är något ångestframkallande i hennes vridande och vändande på deras förhållande.
Nina Bouraoui är en fransk författare född 1967 men en fransk mor och algerisk far.

lördag 23 oktober 2010

Bokbloggarnas litteraturpris 2010

Breakfast bookclub har utlyst ett bokbloggarnas litteraturpris 2010 och  så klart man villa vara med och rösta fram en vinnare. Det har inte varit så lätt att välja ut de fem böcker som jag anser vara de mest läsvärda i år, men efter noga övervägande och tänkande fram och tillbaka och lagt till till min lista och tagit bort och ändrat ordningen har jag nu kommit fram till att mina nominerade böcker är:

1. Utrensning, Sofi Oksanen
2. Spill, Sigrid Combuchen
3. Easter Parade, Richard Yates
4. Främlingen i huset, Sarah Waters
5. Bumerang, Tatiana de Rosnay

torsdag 21 oktober 2010

Det broderade hjärtat - Carole Martinez

Jag har presenterat den här boken i ett tidigare inlägg, men nu är den utläst.
I en prolog berättar Soledad, bokens berättare, att hon öppnar ett skrivhäfte för att berätta sitt liv för att bli från det vidunder som hemsöker henne. Nu låter det här som det skulle vara en skräckroman eller liknande men nej absolut inte lång därifrån. Det är en släkthistoria i tre generationer. När berättelsen börjar är Soledad inte född. Hon födds efter flera hundra sidor. Huvudpersonen är Frasquita Casco Soledads mamma som har förmågor  utöver de vanliga  bland annat att hantera en synål som ingen annan. Redan som liten hon smyger in i kyrkan för att brodera ett hjärta och sätta på Jungfru Maria som hon upptäcker inget har. Frasquita gifter sig med José som är en galen stidstuppsfäktare, som i sin frustration över att Frasquita bara föder döttrar bosätter sig i hönsgården och tar till sig beteenden från dess fjäderfän. När Frasquita blir såld i en tuppfäktning och förr att slippa betala tillbaka skulden, ger hon sig av. Hon,  klädd i sin brudklänning, sätter  sina fem barn på en kärra och beger sig ut på en irrfärd i Södra Spanien och som slutar i Nordafrika. De genomlider  hunger och våld. När de hamnar mitt i en revolution får hon tillfälle att visa  vad hon kan göra med en synål. När Anarkisten skadas till oigenkännlighet syr Frasquita ihop hans ansikte i ursprungligt skick.
När Frasquita dör öppnar barnen en kista med brudklänningar som Frasquita har sytt till var och en av döttrarna, personligt sydd med detaljer och mått som passar flickorna.
 En härlig bok av en debutant som serverar en fantastisk berättarglädje. När jag läser Det broderade hjärtat går mina tankar till Isabel Allendes roman Andarnas hus med magiskt realistiska inslag och ett fabulerande av Garcia Marques karaktär i Hundra år av ensamhet.
Inspirationen till boken lär Carole Martinez ha fått av sin spanska farmor som själv  inte kunde skriva men gärna berättade historier om sin släkts histori
Det är en bok om kvinnor och kvinnans styrka och förmåga att överleva och inte inrätta sig i patriarkatet. "Alltsedan den första kvällen och den första morgonen, alltsedan Gud skapade världen och böckernas begynnelse, har männen rått över Historien. Men det finns andra berättelser . Underjordiska berättelser som förts vidare i kvinnornas fördolda värld, berättelser som gömts i döttrarnas öra, sugits in med modersmjölken, ord som insupits från mödrarnas läppar".(sid 353)
Det är en stark, underhållande och stundtals humoristiska roman av en debutant man hoppas inte läst för sista gången.

tisdag 19 oktober 2010

Hämtat från biblioteket idag

På väg hem från jobbet hämtade jag mina beställda biblioteksböcker; Kärlekens geografi av Nina  Bouraoui, Schackspelaren av Bertina Henrichs Sargassohavet av Jean Rhys.

Sargassohavet läste jag om i ochsolenharsingang och fick ett plötsligt  ett akut läsbegär av  denna bok. Jag hade aldrig hört talas om Jean Rhys innan jag läste Solens har sin gångs bokblogg. Jag sökte och sökte både i bokhandeln och Adlibris och på antikvariat men utan att få något napp, men biblioteket blev min räddning. Där fanns den.
Både Kärlekens geografi och Schackspelaren är utgivna på Grates förlag. Grates förlag ger ju ut precis som Sekwa fransk lite smal litteratur, där de flesta av böckerna från dessa förlag bidrar till en litterär upplevelse och en ny kunskap och kännedom om fransk litteratur. Nu ska jag kurera min förkylning i sällskap med dess tre böcker.

söndag 17 oktober 2010

Tre starka kvinnor - Marie Ndiaye

Tre kvinnor, tre berättelser  är ramen på Marie Ndiaye roman som belönades med franska Concourtpriset 2009. Boken är en stark skildring av när kvinnan gör uppror mot ett mansdominerat patriarkat och sätter ner foten och protesterar och vågar konfrontera den förljugenhet  hon är uppvuxen i. I första berättelsen möter vi Nora som åker tillbaka till Senegal för att möta och konfrontera sin tyranniske far och möter där en familj i förfall. I den andra berättelsen möter vi Fanta som är gift med den possessiva, destruktiva Rudy som bära på en historia med sin far som har mördat. Fanta, hans hustru, håller på att dra sig ur äktenskapet och visar kyla och ointresse för Rudys kärleksfullhet och självbekräftelsebehov. Fanta anklagar Rudy för sin känsla av att leva i instängdhet. För att återfå kontrollen över hustrun används barnet  som vapen i striden mellan man och hustru.
I den tredje berättelsen möter vi Khady som valt en man i sin omgivning för att han är snäll när det sedan visar sig att hon inte blir med barn och mannen dör blir hon utslängd från sina svärföräldrars hem för att hon kostar mer i mat än hon kan ge. Vi får följa hennes väg genom öken och förödmjukelser mot ett Europa som hon aldrig kommer till, men också mot ett uppvaknande. Hon är sig själv och har sig själv. 
Tre starka berättelser som berör och som handlar om hur medvetna val  påverkar och avgör det liv man får och vill ha. Vi rör oss i något slags gränsland mellan Europa och  Afrika och  om de problem som uppstår i blandäktenskap. Rudy är" för vit" för att få jobb i Afrika. Fanta får svårt att få jobb i Frankrike för hennes utbildning är inte gångbar där. De hamnar i en zon där båda får svårt att trivas.

Boken är en stark skildring  kvinnans uppvaknanade och ifrågasättande av patriakatet och mannens nedärvda makt att styra kvinnan och använda barnen som vapen.

.

lördag 16 oktober 2010

Biblioteket Plattan

 
Biblioteket på Plattan i Kulturhuset i Stockholm har flyttar ner till gatuplanet. Jag hade vägarna förbi och gick in och tittade på de nya biblioteket som funnits där sedan augusti i år. Böcker och bibliotek är som magneter på mig. Jag bara måste in och andas atmosfären. Till min förvåning hade de ett annorlunda sorteringssystem än det man är van vid med Hc för skönlitteratur osv. Istället har man delat in böckerna i genrer; fantasy, skräck, stadsliv, livsöden, deckare, debutanter, om böcker, dramatik m fl. med en egen hylla för varje genre. Det var lite svårare att hitta än man är van vid eftersom man först måste tänka vilken genre tillhör den boken jag söker. Jag menar om det inte är en tydlig skräck, deckare, lyrik bok man söker kan det kanske vara lite mer besvärligt att hitta. Jag frågade bibliotekarien om saken. Hon sa att det fanns några hyllor där böcker med mer svår bestämdbara genrer var placerade. Men annars hade det inte vållat någon större förvirring bland kunderna. Biblioteket och avdelningen är inbjudande med sina låga hyllor som delar av miljön och bryter mot den traditionella biblioteksatmosfären med bokhyllor från golv till tak, vägg efter vägg. Roliga hängfåtöljer att sitta och läsa i fanns också.
Jag tycker om Kulturhuset. Hit kan man komma för att se utställningar,  ta en paus i något av caféerna, lyssnar på någon föreläsning eller besöka internationella författarscenen . Mitt i allt detta är Stadsteatern som ett pulserade hjärta med folk som strömmar till och från föreställningarna. Att inte glömma schackhörnan där män från hela världen i tysthet gör sina drag.
Det är en puls av folk i alla åldrar och från olika länder som bidrar till ett levande Stockholm.

torsdag 14 oktober 2010

Petina Gappah på Intenationell författarscen

Jag läste Petina Gappahs novellsamling Sorgesång för Easterly för några veckor sedan och blev väldigt förtjust. Igår hade jag möjlighet att se henne på Internationell författarscen intervjuad av Sydsvenska Dagbladets Andreas Ekström. I samband med bokmässan läste jag några intervjuer med henne där hon berättade att hon under 2011 skulle komma ut med en roman. Eftersom jag inte tycker om noveller men tyckte väldigt mycket om Petina Gappahs sätt att skriva började jag genast att längta att få  läsa  hennes roman trots att den inte ens är utgiven ännu. Intervjun igår inleddes sorgligt nog med att hon meddelade att hon har berättat för sin förläggare att hon inte kommer att ge ut sin roman. Den var helt enkelt inte tillräckligt bra tyckte hon. Hon berättade att framgången med Sorgesång för Easterly har två sidor; lyckan över att bli framgångsrik författare och rädslan att inte leva upp till läsarnas förväntningar.
När Andreas Ekström presenterade henne gjorde han det på svenska och sa att hon är både oblyg och pratsam och det stämde verkligen någon mer avslappnad  och spontan intervju med en författare på författarscenen har jag aldrig sett. Hon är  intensiv och charmig och spännande på samma gång.
Efter att ha jobbat som advokat i Genève några år är hon nu tillbaka i Harare där hon arbetar som författare men upplever det svårare att arbeta på heltid med sitt skrivande än när hon arbetade som advokat och gick upp 4.30 på morgonen för att skriva. Hon har också planer på att skapa en fond som förser människor i Zimbabwe med böcker. Det finns ett stort behov av litteratur och alla vi ha böcker från folk som reser utomlands. Just nu skriver hon på en musikal. Jag undrar hur man ska få möjlighet att lyssna på den. För Petina Gappah är en författare man vill se, höra och läsa mer av.

måndag 11 oktober 2010

Måndagsmys

Helgen blev inte läsmässigt vad jag hade planerat. Alldeles för mycket oplanerat hände som att min tonåring  plötsligt behövde hjälp med att bli förhörd inför ett prov. Middagen som vi var bjudna på i lördags blev väldigt sen och ledde till en väldigt trött och seg söndag. Oväntat besök på söndageftermiddag. När väl kvällen kom fanns liksom inte så mycket ork kvar, men lite tid till Det broderade hjärtat hade jag. Jag har kanske bara ännu läst 100 sidor men ännu lovar den gott. En bok att längta till och sjunka in i.
På väg hem från jobbet idag kunde jag inte låta blir att slinka in i bokhandeln. Jag som har lovat mig själv att inte köpa någon ny bok förrän jag läst de 4 som ligger överst i min bokhög. Men ibland när man går in i en bokhandel är det som en bok ropar till en. Man liksom bara drivs till ett omslag, en titel. Den behöver inte precis ligga på någon frontdisk utan kan ligga väl gömd i en hylla ändå dras man bara dit. Har någon varit med om det?
I dag drogs jag till Flickan som dök ner till jordens mitt av Sabina Berman, en mexikansk författare, och detta är hennes debutroman. Baksiden texten säger att författaren är djupt engagerad i natur och djur och boken handlar om en språklös flicka som är vanvårdad och det handlar om att hennes rötter förs samman med huvudpersonen som har som uppgift att få flickan att tala. Tja! Kanske! Men det är spanskspråkig litteratur och det är ALLTID av intresse. Nu är det måndag och första dagen på veckan är avklarad. Inga plikter eller annat ska störa, utan lästime...
Hur har er läshelg varit??

lördag 9 oktober 2010

Tyvärr Karin Alvtegen

Deckare är inte min grej. Jag läser inte deckare vanligtvis, men några har jag läst. Jag tycker ofta att spänningsromanen får ett lätt stereotypt berättargrepp som tenderar att likna varandra i de flesta böcker. Men av någon anledningar har jag läst någon av Karin Arvtegens spänningsböcker på S, Skam, Synd.... jag vet inte vilken, men den lämnade mig ganska oberörd.
Nu har jag i alla fall läst Karin Alvetengens senaste bok som inte är en deckare En sannolik historia.Handlingen är att Helena köper tillsammans med sin man Martin en gammal gård i Norrland där Helena vistades som sommarbarn. De rustar upp gården och driver en hotellverksamhet där. Äktenskapet börjar gunga och konflikt uppstår och Martin känner en längtan tillbaka till Stockholm. De skiljer sig och tonårsdottern Emelie stannar hos Helena. Parallellt med denna historia har vi Anders som har råkat ur för en olycka och hamnat på sjukhus. På väg hem mot Stockholm tar han in på Helenas hotell över natten för att vila upp sig inför morgondagens långa bilresa till Stockholm.  När Helena går runt på sitt hotell, ledsen över sin skilsmässa och dottern som håller på att blir vuxen och klagar över att hon inte hinner eller har råd att renovera färdigt hotellet, fattas de bara att den perfekta kandidaten dyker som kan ställa upp med att hjälpa till med snickeriarbetet infinner sig. Ljuv musik uppstår men innan full lycka infinner sig blir boken likt en Disneyfilm där  det onda strids mot det goda in i det sista innan allt faller på plats.
Jag tycker att Karin Alvtegen har behållit lite av spänningslitteraturens berättargrepp där personer bakgrund beskrivs och presenteras för att hålla spänningen tillbaka till sista sidan när allt i själva verket är helt förutsägbart. Klicheeartad dialog och stereotypa människoporträtt. Mer berättande än gestaltande. 
Detta var min veckas tunnelbanelitteratur men den var inget för mig. Tyvärr Karin!!