Visar inlägg med etikett fransklitteratur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fransklitteratur. Visa alla inlägg

söndag 13 mars 2011

Smitning - Dominique Dyens

Det är lite svårt att sammanfatta Smitning av Dominique Dyens. När jag började läsa boken blev jag provocerad av inledningsbeskrivningen av huvudpersonen och tyckte att bilden henne och hennes liv var väldigt klicheeartad."Anne är trettiosex. Hon är snygg men inte bländande vacker, väger femtiotvå kilo, är en och sextiofem lång, har kupstorlek 80b och långa välsvarvade ben".
Hon gör karriär inom reklambranschen. Hennes längtan efter barn och äkta man och att vara älskad är så stor så att hon börjar ljuga för omgivningen mest för sin mamma men också för sig själv om att hon lever det liv hon önskar, med man och snart kommer barn. Till slut blir det för mycket för Anne med att hålla ihop det verkliga livet med det påhittade att hon hamnar i en psykos och får behandling av läkare.
Jag har svårt att känna för Ann. Jag tycker hon är känslomässigt avtrubbad och enkelspårig och besatt av sin situation utan att ta ansvar för sitt liv och möjligheter till förändring. Det som försvarar Annes beteende är att det finns ett datum, 3 december, som sedan 1983 olycksförföljer henne och ligger till grund för hennes växande ångest och man får veta att hon har något tungt som hon bär med sig i sitt sökande efter en man att älska.
Romanen tar plötsligt en helt oväntat vändning när det visar sig att Anne och hennes liv i själva verket är innehållet i en bok som den läkare som behandlat Anne under sin psykos håller på att skriva. 
Det som jag i början när jag läste Smitning tyckte var en banal historia blev i stället ett avancerad litterärt berättargrepp och lyfte hela historien. Dock är språket på sina ställen något naiv i sin ton och Dominique Dyens beskriver mer än gestaltar vilket varken lämnar några utmaningar eller möjlighet att tänka själv åt läsaren.

torsdag 10 mars 2011

Ingen riktig kvinna - Virginie Mouzat

Det är en arg, bitter, besviken och frustrerad röst vi hör i Ingen riktig kvinna av Virginie Mouzat. Jag-personen vars namn vi inte får reda på skriver ett brev till en man, där hon förklarar vem hon egentligen är.
Hon är medveten  om att hon är vacker, sexig och dessutom lång men inom henne råder ett tvivel om vem hon verkligen är. Hon vill helst försvinna och göra sig osynlig. Hon åker till Shanghai och där träffar hon mannen hon skriver brevet till. Mellan henne och mannen uppstår en attraktion men inget mer händer där. Senare träffar hon honom igen i London. Hon åker tillbaka till Paris och där träffar hon en annan man. Han köper ett hus som hon älskar på en ö, men de verkar mest befinna sig där på olika tidpunkter. Till slut upphör relationen.
Brevskriverskan kämpar för att leva upp till andras förväntningar. Hon vet att hon är vacker men reagerar med flyktbeteende om någon kommer för nära. Hon är fångad i sin egen kropp och dövar sin inre smärta och tomhet med sex, alkohol och droger. Kärleksscenerna är fysiska och känslomässigt avstängda.
En riktig kvinna är en bok om en kvinnas desperata sökande efter närhet och kärlek och om att våga känna efter utan att de smärtar.
Virginie Mouzat hoppar fram och tillbaka i tiden och det är svårt att få ett tidperspektiv när händelser och möten börjar och slutar. Språket är lätt och rapp och griper tag och rör runt. Ytterligare en intressant bok från SEKWA.

söndag 6 mars 2011

Vårnytt från SEKWA

Det är alltid spännande när SEKWA kommer ut med nya böcker. Böcker av franska författare som i alla fall jag inte känner till  sedan tidigare men som berikar och som vidgar läs horisonten.

Två böcker har nyligen kommit ut:  
 
Smitning, Dominique Dyens.   Smitning är författarens fjärde roman.
Ingen riktig kvinna,VirgineMouzat.  Den utkom Frankrike 2009 och har tilldelats Prix Coup coer Marie Claire och Prix Montalembert.
Om  några dagar kommer några mer utförliga rader om böckerna.

fredag 29 oktober 2010

Delphine de Vigan - Internationell författarscen

Igår kväll besökte Delphine de Vigan Internationell författarscen i Stockholm till en näst intill fullsatt hörsal.
Anledningen till hennes besök i Stockholm var att presentera hennes nya bok Underjordiska timmar utgiven på SEKWA och  kom ut i torsdags. Lite sent tycker med tanke på hennes besök i Sverige. Författare som är inbjudna till Författarscenen burkar vara här för att det precis har givit ut en bok och jag tycker att det är både spännande och intressant att ha hunnit läst boken före besöket och lyssna på författarens presentation och tankar kring boken och dess uppkomst.
Jag är sådan att jag helst vill veta så lite som möjlig om en boks handling innan jag börjar läsa, att det är rätt genre för mig och baksidetexten räcker. Jag vill alltid ha en egen uppfattning om en boks innehåll och sedan höra diskussionen kring boken. Igår blev det inte så utan jag lyssnade på bokens handling och analys och blev väldigt sugen på att börja läsa den. Jag åkte hem med hennes nya bok i väskan, och signerad. På engelska! Thanks for coming!
Den nya boken verkar lovande. Boken handlar om att blir subtilt trakasserad på arbetet. Titeln,  Underjordiska timmar, syftar till tunnelbaneresor till och från jobbet och tankar som uppstår under dessa timmar.
Delphines de Vigans första bok på svenska No och jag läste jag precis när den kom ut 2008 och tyckte väldigt mycket om den. Den utspelas också i  Paris. Lou, 12 år, som är en överintelligent flicka hoppar över två klasser och studerar med 17 åringar får i uppdrag i skolan att hålla ett föredrag som hon avskyr. Hon väljer att berätta om hemlösa och träffar på gatan No som hon blir vän med. Deras vänskap fördjupas och läsaren lär känna No och Lou och deras liv.
No och jag är en fantastisk bok om vänskap, utanförskap och att hemlöshet inte bara betyder att vara utan bostad utan även utan identitet och ensamhet.
Delphine de Vigans böcker handlar mycket om  det moderna urbana samhället och om den ensamhet som uppstår där och hon berättade utan att ge sig ut för att vara sociolog  att hennes samhällsengagemang står i fokus för hennes skrivande.
No och jag har precis kommit ut som film i Frankrike och den boken hon nu håller på att skriva är en självbiografisk. Jag ser fram emot båda.

onsdag 27 oktober 2010

Kärlekens geografi - Nina Bouraoui

De böcker som tidigare kommit ut av Nina Bouraoui, Pojkflickan, Mina onda tankar, Innan männen påminner mycket om varandra till formen, strukturen och tonen. När jag tänker på dessa böcker som jag har läst har jag svårt att skilja på i vilken bok hände vad  och vad var dilemmat i just den boken då alla böcker är skrivna som en inre monolog, inga styckeindelningar eller kapitel utan texten är en enda lång text på ca 100 sidor. Jag läser hennes böcker som i ett enda andetag. Det är intensiva beskrivningar av huvudpersonens egna känslor i relation till en eller några människor i sin närhet. Hon kryper under huden på huvudpersonen och vänder ut och in på känslor för att beskriva ett tillstånd. Så är det även i Kärlekens geografi



 Handlingen i Kärlekens geografi är att huvudpersonen som är författare träffar vid en boksignering en 16 år yngre man (23 år) som är konstnär och har använt hennes dagbok som inspiration till en utställning. Författaren går in på den yngre mannens, P som han kallas, hemsida och blir besatt av hans utseende.De inleder en mailkontakt. Boken fortsätter i en beskrivning av deras imaginära möten som sedan övergår till att bli verkliga. och en besatthet av honom. Hon bor i Paris och P i Lausanne
Jag är lite delad i min uppfattning om Nina Bouraoui. Man dras in i hennes intensiva språk och skickliga förmåga att analysera detaljer och blotta varje känsla och situation i en relation till en annan människa. Jag kan också utmattas av att inget egentligen händer ur huvudpersonens fördjupade besatthet av sin kärlek.  100 sidor är vad man mäktar med. Det är något ångestframkallande i hennes vridande och vändande på deras förhållande.
Nina Bouraoui är en fransk författare född 1967 men en fransk mor och algerisk far.

torsdag 21 oktober 2010

Det broderade hjärtat - Carole Martinez

Jag har presenterat den här boken i ett tidigare inlägg, men nu är den utläst.
I en prolog berättar Soledad, bokens berättare, att hon öppnar ett skrivhäfte för att berätta sitt liv för att bli från det vidunder som hemsöker henne. Nu låter det här som det skulle vara en skräckroman eller liknande men nej absolut inte lång därifrån. Det är en släkthistoria i tre generationer. När berättelsen börjar är Soledad inte född. Hon födds efter flera hundra sidor. Huvudpersonen är Frasquita Casco Soledads mamma som har förmågor  utöver de vanliga  bland annat att hantera en synål som ingen annan. Redan som liten hon smyger in i kyrkan för att brodera ett hjärta och sätta på Jungfru Maria som hon upptäcker inget har. Frasquita gifter sig med José som är en galen stidstuppsfäktare, som i sin frustration över att Frasquita bara föder döttrar bosätter sig i hönsgården och tar till sig beteenden från dess fjäderfän. När Frasquita blir såld i en tuppfäktning och förr att slippa betala tillbaka skulden, ger hon sig av. Hon,  klädd i sin brudklänning, sätter  sina fem barn på en kärra och beger sig ut på en irrfärd i Södra Spanien och som slutar i Nordafrika. De genomlider  hunger och våld. När de hamnar mitt i en revolution får hon tillfälle att visa  vad hon kan göra med en synål. När Anarkisten skadas till oigenkännlighet syr Frasquita ihop hans ansikte i ursprungligt skick.
När Frasquita dör öppnar barnen en kista med brudklänningar som Frasquita har sytt till var och en av döttrarna, personligt sydd med detaljer och mått som passar flickorna.
 En härlig bok av en debutant som serverar en fantastisk berättarglädje. När jag läser Det broderade hjärtat går mina tankar till Isabel Allendes roman Andarnas hus med magiskt realistiska inslag och ett fabulerande av Garcia Marques karaktär i Hundra år av ensamhet.
Inspirationen till boken lär Carole Martinez ha fått av sin spanska farmor som själv  inte kunde skriva men gärna berättade historier om sin släkts histori
Det är en bok om kvinnor och kvinnans styrka och förmåga att överleva och inte inrätta sig i patriarkatet. "Alltsedan den första kvällen och den första morgonen, alltsedan Gud skapade världen och böckernas begynnelse, har männen rått över Historien. Men det finns andra berättelser . Underjordiska berättelser som förts vidare i kvinnornas fördolda värld, berättelser som gömts i döttrarnas öra, sugits in med modersmjölken, ord som insupits från mödrarnas läppar".(sid 353)
Det är en stark, underhållande och stundtals humoristiska roman av en debutant man hoppas inte läst för sista gången.

onsdag 6 oktober 2010

Det broderade hjärtat - Carole Martinez

För någon vecka sedan läste jag en recension om en lovande fransk debutant Carole Martinez. Recensenten skrev: "Bokens särpräglade berättarintensitet och dess stilistiska  träffsäkerhet kan få den att framstå som ett mindre litterärt mirakel". Denna mening räckte för mig för att bli akut intresserad av boken efterom  jag både tycker om franska författare och debutanter. Vid närmare efterforskningar visade det sig att författaren fått inte mindre än nio pris för romanen. Carole Martinez är fransyska men hennes farmor som var spanjorska har med hennes berättelser och livshistoria inspirerat henne till romanen.
Jag har precis fått boken i min hand och bara längtar till att sätta mig i min älsklingsfåtölj i fred och bortom störande ljud med en kopp rykande earl grey te och inte bli störd de närmaste timmarna för att dyka in i denna lovande roman med följande inledning:
"Mitt namn är Soledad. I det här landet där kroppar försmäktar föddes jag med kraftlösa armar, oförmögen att omfamna och med stora händer som inte duger något till. Innan min mor hann finna en mur att föda bakom, hade hon svalt så mycket sand att det rann över i mitt blod. Under min hud döljer sig ett högt timglas som aldrig sinar. Stod jag naken i solen skulle man nog kunna se sanden rinna rakt igenom mig. VANDRINGEN". 
Magisk realism och hyllning till skönheten utlovas också. Jag återkommer med en utförligare recension i hopp om att boken håller vad lovar och att jag inte blir besviken.