Knausgård på Kulturhuset

Takterassen på Kulturhuset i Stockhom var proppfull igår kväll av folk som kom för att lyssna på Karl-Ove Knausgård. När då denna nya gullegosse inom den litterära världen stiger upp på scenen är publiken andäktigt tyst, man riktigt känner hur alla följer honom med blicken till han han intar sin plats på scenen. Han hinner inte mer än sätta sig förrän himlen öppnar sig och det börjar regna. Men välordnat och förberett som det var kommer arrangörerna med lådor som innehåller regncapar som publiken i ett nafs drar över huvudet och Jens Liljestrand kan fortsätta sitt samtal med Knausgård.
Naturligtvis är Min kamp sviten huvudpunkten i samtalet men även Knausgårds sommarpratarprogram nämns.
Jag tycker att Jens Lijestrand leder in samtalet med en lite anklagande snudd på otrevlig ton på delar i hans böcker med en känsla av att skuldbelägga där Knausgård tvingas ställa sig till svars. Eftersom nu innehållet i hans böcker är helt självupplevda kan dessa attacker kännas något obehagliga.Men Knausgård hanterar detta mycket bra.
Efter si så där 10 cigg läser Knausgård ett stycke ur sista delen av Min kamp högt och det är som att lyssna på några stycken ur vilken av hans tidigare Min kamp som helst. Som en inre monolog sida upp och sida ner samma saker samma personer men ändå så intressant... fängslande. Magiskt att man kan bli fast i en sådan vardaglig läsning.

Min Kamp 2 - Karl-Ove Knausgård

Ja, så var den då utläst Min kamp 2 av Karl-Ove Knausgård. Han har funnits vid min sida hela midsommarhelgen och  jag har småläst i den vid varje ledig stund.
Redan när jag läste Min kamp 1 hade jag samma känsla av att det är för mycket detaljer för mig. Händelser och situationer och dialoger återges exakt hur de uppfattas. Jag tänkte att jag ger honom en chans sedan får det räcka med Knausgård för mig. Nu när jag läst ut del två är det samma sak igen; hur många månader ska jag tvingas vänta på att läsa nästa del?
Del 1 som i huvudsak handlar om Knausgårds uppväxt och ungdomstid i Norge, men framför allt den omskrivna delen om pappans död och de starka scenerna när han städade upp efter honom.
I del 2 har nu Knausgård kommit till Sverige. Han går på skrivarskola och befinner sig i ganska dåligt skick. Han har lämnat sin norska fru men ännu ej skiljt sig. Han är vilsen och söker nu  en ny kompassriktning i livet.
Snart träffar han Linda och de blir ett par. Linda har tidigare inte heller mått så bra men tillsammans finner de lyckan och återfår en mening med livet. I ganska snabb följd får de tre barn och livet för Knausgård består mest av hushållsgöromål, hämtning och lämning på dagis, nattning och tvätta kläder. Han får kämpa sig till tid för att skriva och minst fem sidor om dagen ska han skriva. Livet blir en strid mellan  det biologiska att ta hand om sina avkommor till att tillkämpa sig till någon stund för sig själv vare sig det gäller någon timme på ett café för att läsa en bok eller besöka en boklåda.
De här är en fascinerande läsning. Knausgård har en enastående förmåga att skriva om vardagen på ett fängslande sätt. På pricken beskriver hans livets vedermödor.
Jag förmodar att hela romansviten handlar om hur det är att vara människa. Mellan plikten, tvången och vardagsbestyren väver han in intellektuella tankar och reflektioner, tillbakablickar och bilder från bardomen.
Många personer blir närskådade och analyserade men han gör det med värme. Som en del av bokens behållning är alla personer som porträtteras i sådan detalj beskrivna och nyans avbildade att man kan se och föreställa dem framför sig, medan han själv står mitt i alla scener men med den utanförobserverandes blick. Själv framställer han sig inte som vare sig självgod eller bra men ändå väldigt uppriktigt.
Ja, det här är en riktigt bra bok som även denna avslutas med en riktig cliffhanger som får mig att vilja läsa nästa och följa fortsättningen. Men helst nu inte vänta i flera månader. Utan nu vilja ha del 3 i min hand!

Mitt inne i Min Kamp 2

När jag förra sommaren läste om att Karl-Ove Knutsgård till hösten skulle komma ut med del 1 av sin autofiktiva romansvit  i svensk översättning, tänkte jag att den vill jag läsa. Det hade skrivits en hel del om romanverket om hur han hängde ut vänner och familj, men framför allt var jag intresserad och nyfiken på den berättarstil och hur han litterärt skrev sin självbiografi i så många delar och är så ung.
Min kamp 1 inleds med ett långt, utdraget avsnitt, det finns inga kapitel utan allt skrivs i ett sammanhang som en enda inre monolog, om hur han i tonåren försöker smuggla ut ur föräldrahemmet några öl på en nyårsafton.In i minsta detalj beskrivet om hur han gömmer ölen i snön bla bla bla osv osv i många många sidor. Berättelser med noggrann detaljbeskrivning är inget för mig och jag tänkte att den här boken kommer jag inte igenom. Men Karl-Ove Knausgård har en förmåga att göra obemärkta övergångar i berättelsen och plötsligt kan man inte släppa boken ifrån sig. När boken var slutläst i september upplevdes det som en evighet till nästa del skulle komma ut.
Nu är del 2 här och jag är mitt i handlingen. Del 1 utspelar sig i Norge och om Knausgårds bardom, del 2 är fortsättningen i livet och Knausgård har kommit till Stockholm och träffar sin fru. Även denna del inleds med ett långt avsnitt på ett barnkalas där ett av deras tre barn är bjudna tillsammans med föräldrar och syskon. Kalaset är beskrivet i detalj om vad alla säger, gnäll på barnen, äta eller inte äta. Jag gäspar och tänker det här står jag inte ut med i 600 sidor. Men plötsligt gör Knausgård en tillbakablick till hur han kom till Stockholm och träffar sin fru och jag kan inte släppa boken.
Knausgård har en förmåga att trollbinda. Han skriver så uppriktigt och så ärligt och självutlämnande att det känns som vi befinner oss i samma rum. Den är bra.

Nytt idag

Nu har jag köpt Min Kamp 2 av Karl-Ove Knausgård. Efter att ha läst första delen ville jag bara fortsätta med del 2 direkt. Förväntningarna är höga och jag hoppas att de infrias. Nu blir Min kamp 2 min sommarbok nummer 1.

Nu har jag läst ut den - Min kamp

En pappa dör och sorgen efter honom aktiverar minnen som går lång tillbaka i tiden.

När jag började läsningen av Min kamp vacklade jag över vad jag egentligen tyckte om boken från att genomlida utdragna scener med långdragna detaljbeskrivningar som inte ledde fram till någon speciell upplösning till att tycka att boken är en enastående beskrivning av ett närskådande av sig själv  retrospektivt och i nuet.

Boken är lite spretig i sin form. Knausgård hoppar mellan nutid, nu nu och dåtid hur han tänkte som ung och hur han tänker nu. Men övergångarna mellan de olika perioderna i hans liv sker mycket skickligt och plötsligt befinner sig läsaren mitt uppe i en annan period.
Pappans död som inte var helt oväntad trots att han inte var gammal  när han dog, är den utlösande konflikten i boken, precis som den klassiska Madeleine kakan i Marcel Proust roman På spaning efter den tid som flytt så blev pappas död orsaken till en flod av minnen från barndomen  som har präglad hans liv och tankar idag som vuxen.
Pappan var den som fanns omkring honom men som  han aldrig förstod sig på utan det var med mamman som han talade. Pappan fanns där som något onåbart som inte såg Karl Ove.
När mamman och pappan bestämmer sig för att skiljas när Karl Ove är i  tonåren sker förändringen i familjelivet. Pappan gifter om sig och ändrar sitt beteende radikalt. Till det yttre byter han umgänge och klädstil till något mer hippieliknade vilket Karl Ove inte tyckte passade honom, men framför allt att han började dricka.

När man läser Knausgård är det som slår mig  hans sätt att fullständigt ärligt blotta sina innersta tankar och svagheter och så in i detalj beskriva och återge dialoger och synintryck och doftintryck.

Trots min tveksamhet till boken i början med sina uttröttande detaljbeskrivningar så ju mer jag kom in i boken blev jag fast. Knausgård har en enastående förmåga att skriva så att det känns som man befinner sig i rummet tillsammans med honom. Trots hans sparsamma personbeskrivningar ser man farmors magra kropp framför sig och ser hur tårarna rinner ner för hans kinder i sorgearbetet efter pappan. Jag känner stanken i badrummet som ska rengöras. Jag Knausgård är skicklig.
Om jag inte är felinformerad så kommer Min kamp 2 ut i september 2011. Jag välkomnar den och jag välkomnar del 3 och 4 och 5 och 6...