tisdag 30 november 2010

Läst i november

Det har varit en ganska läsrik november för mig trots mycket jobb och andra aktiviteter. Jag har hunnit med  8 böcker målet är minst en bok i veckan.

 Min lista ser ut så här:



Tre starka kvinnor, Marie NDiaye
Kärlekens georgrafi Nina bouraoui
Glas och aska, Ann Syrehn Tomasevic
Schackspelerskan, Bertina Henrichs
Den skakande kvinnan, Siri Hustvedt
Staden med den röda kappan, Asli Erdogan
Sargassohavet, Jean Rhys
En dåre fri, Beate Grimsrud

Månadens bästa:  Min kamp, Glas och aska, Staden med den röda kappan.

Månadens sämsta: Schackspelerskan, Den skakande kvinnan och En dåre fri.

måndag 29 november 2010

Dåliga vibbar efter Beate Grimsrud

En dåre fri av Beate Grimsrud lämnade verkligen dåliga känslor i hela mig.  Just nu går jag omkring med Elis psykiska inferno inom mig och kan inte sluta tänka på henne trots att jag verkligen inte tyckte boken var bra.Hur hon slussas ut och in på psyket och gör konstiga saker och aldrig blir nöjd och tillfreds.

Nu går jag omkring och söker i min bokhög efter någon riktigt måbra-bok. Jag har Sefi Atta , Allt gott ska komma dig till del, på tur, men är inte säker på att den är tillräckligt rogivande eller Underjordiska timmar av Delphine de Vigan som handlar om mobbing på jobbet.Den känns inte heller rätt just nu. Har någon något förslag på en riktigt bra bok att längta till och bli glad av?

Beate Grimsrud - En dåre fri

Hon är Eli men ibland Emil, ibland Erik, ibland Espen. Ibland är hon Espen men vill vara Erik. När hon är Eli säger Erik vad hon ska göra och så fortsätter det. Sen dyker prins Eugen upp. Hon är aldrig nöjd vill vara någon annan, man eller kvinna.Hon använder droger och sprit för att döva sin smärta. Beate Grimsrud berättar personligt om sin psykiska sjukdom i En dåre fri. Hon varvar ett kapitel från sin tidiga barndom i Norge och nästa i nutid som vuxen i Sverige. Nutid när hon är hemma instängd, rädd och ensam. Psykologen Jonatan besöker henne och de kommer fram till olika beslut som ska hjälpa Eli att förnuftsmässigt må bättre och tänka på ett annat sätt. Inte låta sig styras av rösterna och försöka inordna sig i sina dagliga rutiner så som att äta, städa, handla mat och laga mat på regelbundna tider. Men det är lättare sagt än gjort. Det blir bara värre. Hon åker in och ut på behandlingshem och blir tvångsintagen vid upprepade tillfällen.
Hon kommer in på en skrivarskola och börjar skriva böcker som hon ger ut och upptäcker att det är det hon vill göra. Hon har vänner, fina vänner som ställer upp för henne som är mån om henne. Hon köper ett landställe där hon älskar att vara.Nej inget hjälper. Erik, Emil, Espen är med henne med sina röster som styr.

Det är en gripande historia om Eli som mår så fruktansvärt dåligt att hon inte kan leva ett normalt liv utan blir fast och instängd i sig själv med sina röster¨som styr och detta beskriver Beate Grimsrud väldigt bra, men det är något i hela berättelsen som inte når mig som inte får mig att känna för henne, att inte bjuda in läsaren.
Jag stör mig också på språket som i texten där hennes barndom beskrivs blir  förenklat, korthugget och lite barnsligt. Det går nog bra i en bok på kanske 100 sidor men En dåre fri är på nästan 500 sidor.
Innehållet blir ett väldigt trampande och upprepande utan att komma någonstans. Tidsperspektivet försvinner och läsaren vet inte i vilket skede i vuxenlivet allt händer. Det finns inget driv, inget hopp. Boken är väldigt lättläst i kronologisk följd med parallellhandingar men den hade kunnat förkortats ner ett par hundra sidor för informationens skull och för den litterära formens skull.

söndag 28 november 2010

November i Stockholm

Efter en skön skidtur med lätt snöfall har jag precis återvänt hem med en februarikänsla i kroppen. Jag kan inte påminna mig att jag åkt skidor i Stockholmstrakten någonsin i november. Nu ska jag försöka skapa en adventskänsla i stället och tända några ljus och läsa ut Beate Grimsrud En dåre fri. Recension kommer i morgon. Kanske.

lördag 27 november 2010

Julklappsböcker

Julens första bokpaket från Adlibris har kommit. Jag köper nästa bara böcker och ger bort i julklapp. Enkelt och uppskattat och en gåva som förhoppningsvis finns kvar länge inom en. Numera, de som vet att de får julklappar av mig brukar i god tid lite försynt tala om vilka böcker de gärna vill läsa för att jag ska förstå piken.
Min första Adlibrisförsändelse som kom idag innehöll Hetta av Ian McEwan. Den ska min man få. Både han och jag har läst de flesta av Ian McEwans böcker och tycker de är bra med något undantag. Kazuo Ishiguro, Nocturner tänkte jag ge till min mamma. Jag läste Återstoden av dagen  av samma författare för många år sedan och som handlade om  en butler och ett hembiträdet som arbetade sedan många år hos en förmögen familj i England och en märklig relation påbörjades dem emellan. Den har också filmatiserats med Emma Thompson och Anthony Hopkin i huvudrollen. Märta rider vilse av Erika Eklund Wilson ska jag ge till en lite vän som precis har lärt sig läsa och som jättegärna vill börja rida.

fredag 26 november 2010

Cervantespriset till Ana Maria Matute

Ana Maria Matute har vunnit det presigefulla Cervantespriset.
Ana Maria Matute är född 1926 och upplevde det spanska inbördeskriget och tar i sitt författarskap ofta upp kriget ur barnets och de utsattas perspektiv.
 Hon har gett ut 15 böcker var av 3 finns på svenska. Fiesta i nordväst (1952), Tidiga minnen (1960), Soldaterna gråter om natten (1964).
Ana Maria är den tredje kvinna som får priset sedan det instiftades 1976.

torsdag 25 november 2010

Önskebok

Jag har under några dagar funderat över vad jag önskar mig för bok i julklapp. Jag har läst Augustvinnarna både Spill och Den röda grevinnan. Jag har läst ganska mycket Vargas Llosa. Dock ej Bockfesten och En stygg flicka som jag har och ska läsa under julen.
Men imorgse i SvD såg jag recension av boken jag vill läsa och önskar mig. Miguel Syjuco heter författaren, Ilustrado heter boken. För mig helt okänd, så klart det är ju en debutant. Jag tror han kommer från Filippinerna, men av recensionen att utläsa verkar boken vara i min smak. Det är en bok som handlar om skrivande och litteraturen insnärjt i ett drama.
Miguel Syjuco besöker Internationell författarscen den 30 november. Men jag kan inte gå TYVÄRR. Jag ska med alla medel försöka ändra mitt andra åtagande. För det är ju så att det blir en annan upplevelse av att ha mött en författare när man sedan läser boken. Man får i alla fall ett annat förhållande till författaren. Är det inte så??
Vad jag kan komma på i skrivande stund har jag inte tidigare läst något av en filippinsk författare. Ni bloggare som ägnar er åt bokgeografi, känner ni till någon filippinsk författare???

måndag 22 november 2010

Grattis Sigrid!


Jättekul tycker jag att Sigrid Combuchen vann årets Augustpris för sin bok Spill.
Jag läste den för någon månad sedan med stor behållning. Det är inte så ofta man stöter på böcker som är så fulländade stilistiskt och innehållsmässigt som denna, en bok som innehåller allt. En bok att krypa in i och en bok som stannar kvar inom en länge

Den ofrivillige läsaren

Idag har jag gjort en god frukost till min oläsovillige tonårsson i hopp om att med den goda skinkbaguetten och den varma chokladen även en god bok slinker ned. Tänk att det är så svårt att få sin son att bli fast i litteraturen. Kanske inte bli fast men ändå bli lite sugen på att läsa en bok då och då. Det borde väl ändå vara lite ärftligt!!!

Jag ger mig inte. Snart är det jul och varje jul blir det ett bokpaket under granen , men i år har jag ingen aning om vad för bok jag ska köpa åt honom Efterlysning!!! Har någon ett tips på en riktigt bra bok till en tonåring med stort läsmotstånd. En bok som är så bra att det inte går att släppa boken förrän den är utläst.

söndag 21 november 2010

Från biblioteket

Mina beställda böcker från biblioteket har jag precis hämtat. Paul Auster, Osynlig och En dåre fri Beate Grimsrud. Om Paul Austers senaste Osynllig vet jag inte så mycket faktiskt, bara att jag vill läsa allt av Auster också denna. Jag tycker om Austers sätt att gå in i personer och hur han får slumpen att avgöra romanens utgång. Dårskaper i Brooklyn älskade jag.
Beate Grimsrud skriver i sin En dåre fri om sin psykiska sjukdom. Redan i de inledande korta kapitlen antyds något som hon burit med sig sedan bardomen...

Jag måste passa på att i detta inlägg ge beröm och en eloge till biblioteken, främst i Stockholmstrakten. Jag har lånat böcker på biblioteket mer eller mindre intensivt i olika perioder under hela min läskunniga liv. Vad jag ser är att biblioteken snabbt köper in nyutkomna böcker som finns tillgängliga för lån. Dessutom "populära" böcker med låna kötider får man förvånansvärt snabbt.
De böcker som jag precis lånat hade köplats 6 och 7 och efter en vecka har jag dem i min hand. Är inte det fantastiskt, en service vi ska vara tacksamma för.

lördag 20 november 2010

Asli Erdogan - Staden i den röda kappan

Tänk vad glad man kan bli när man hittar en författar som man direkt känner att den vill jag läsa mer av, ja allt av. Dessvärre finns det bara två böcker av Asli Erdogan översatta på svenska, Den mirakulöse mandarínen  och Staden i den röda kappan.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så besökte Asli Erdogan Internationell författarscen för ungefär en vecka sedan för att prata om sin på svenska nyutkomna bok Staden i den röda kappan.
Hennes båda böcker kom ut på turkiska redan 1992 och 1998 men först nu har de översatts till svenska
Staden i den röda kappan utspelar sig i Rio de Janeiro där Özgür åkt från Istanbul för att studera på universitetet men får inte påbörja  sina studier utan försöker försörja sig som lärare i engelska, men  konkurensen bland engelsklärare är stor och elevunderlaget är för tunt. Özgür, som betyder frihet, hankar sig fram fattig, blek, mager, ensam, olycklig och utan arbete. Men fri är hon inte utan fången i en stad och som en kringvandrande zoombie blir hon vittne till en stad som präglas av våld, drogmissbruk, död, daglig skottlossning i de fattiga kvarteren, favelas.
I en intervju har Asli Erdogan sagt:
"Alla mina litterära karaktärer är fångar i en värld som sakta förvandlas till ett fängelse. Det är ett sätt att konfronteras med sitt öde."
Det är precis det som Özgür gör men för att överleva skriver hon en bok "Staden i den röda kappan". Hon skriver för att blir färdig med staden. Hon vill inte lämna Rio förrän hon är klar med staden och för att slippa bära med sig den hela livet. Skrivandet blir en länk mellan liv och död.
Det finns paralleller med Asli Ergodans eget liv och Özgür liv i boken. Asli Erdogan åkte till Rio de Janeiro för att skriva klart till doktorsavhandling i partikelfysik och återvände till Turkiet sjuk och skrev klart boken Staden i den röda kappan 1998.
Det är en intressant bok. Man rör sig i något slags dröm-vaken tillstånd i den tropiska hettan, med samba musiken gungande takter  från  caféer och restauranger som myllrar av folk i en stad som aldrig sover. Men det jag nu efter att ha läst boken mest tänker på är det nog Rio de Janeiro inte Özgür.

torsdag 18 november 2010

Siri Hustvedt - Den skakande kvinnan

När Siri Hustvedt ska hålla ett tal till sin far som precis har avlidit upptäcker hon att hon skakar i hela kroppen men rösten är som vanligt..Hon inte bara darrar lite utan hon börjar flaxa  med armarna som hon beskriver det Boken handlar om ett sökande i varför hon börjar skaka och hon plöjer igenom en mängd böcker om själen och det undermedvetna och ägnar sig åt studier av rapporter och fallbeskrivningar av psykologer och psykoanalytiker från historisk tid till nutid för att hitta ett svar. Kända och okända psykoanalytiker nämns. Hon ställer sin kropp, själ och psyke till allmänt analyserande kring vad som händer i det undermedvetna.

Siri Hustvedt hoppar mellan fallbeskrivningar och teorier om hysterikor och det är svårt att både minnas och att få en djupare bild av teorierna. Det blir trots sina snuttifieringar av olika teorier inte inte helt ointressant att läsa men behållningen nja... jag vet inte.
Vad Siri Hustvedt kommer fram till i slutet på boken efter att serverat denna äventyrliga resa genom psykologins historia är att hon helt enkelt är en skakande kvinna.

Den bok av Siri Hustvedt som jag tyckt bäst om är Vad jag älskade som kom ut 2004. Den handlar om sårbarheten i vänskap mellan  två par som också var nära vänner.

tisdag 16 november 2010

Nu har jag läst ut den - Min kamp

En pappa dör och sorgen efter honom aktiverar minnen som går lång tillbaka i tiden.

När jag började läsningen av Min kamp vacklade jag över vad jag egentligen tyckte om boken från att genomlida utdragna scener med långdragna detaljbeskrivningar som inte ledde fram till någon speciell upplösning till att tycka att boken är en enastående beskrivning av ett närskådande av sig själv  retrospektivt och i nuet.

Boken är lite spretig i sin form. Knausgård hoppar mellan nutid, nu nu och dåtid hur han tänkte som ung och hur han tänker nu. Men övergångarna mellan de olika perioderna i hans liv sker mycket skickligt och plötsligt befinner sig läsaren mitt uppe i en annan period.
Pappans död som inte var helt oväntad trots att han inte var gammal  när han dog, är den utlösande konflikten i boken, precis som den klassiska Madeleine kakan i Marcel Proust roman På spaning efter den tid som flytt så blev pappas död orsaken till en flod av minnen från barndomen  som har präglad hans liv och tankar idag som vuxen.
Pappan var den som fanns omkring honom men som  han aldrig förstod sig på utan det var med mamman som han talade. Pappan fanns där som något onåbart som inte såg Karl Ove.
När mamman och pappan bestämmer sig för att skiljas när Karl Ove är i  tonåren sker förändringen i familjelivet. Pappan gifter om sig och ändrar sitt beteende radikalt. Till det yttre byter han umgänge och klädstil till något mer hippieliknade vilket Karl Ove inte tyckte passade honom, men framför allt att han började dricka.

När man läser Knausgård är det som slår mig  hans sätt att fullständigt ärligt blotta sina innersta tankar och svagheter och så in i detalj beskriva och återge dialoger och synintryck och doftintryck.

Trots min tveksamhet till boken i början med sina uttröttande detaljbeskrivningar så ju mer jag kom in i boken blev jag fast. Knausgård har en enastående förmåga att skriva så att det känns som man befinner sig i rummet tillsammans med honom. Trots hans sparsamma personbeskrivningar ser man farmors magra kropp framför sig och ser hur tårarna rinner ner för hans kinder i sorgearbetet efter pappan. Jag känner stanken i badrummet som ska rengöras. Jag Knausgård är skicklig.
Om jag inte är felinformerad så kommer Min kamp 2 ut i september 2011. Jag välkomnar den och jag välkomnar del 3 och 4 och 5 och 6...

söndag 14 november 2010

Betygsättning av böcker

ANVÄNDER DU ETT BETYGSSYSTEM? OM JA, HUR SER DET UT? OM NEJ, HUR GUIDAR DU DINA LÄSARE TILL VAD SOM ÄR ”BRA” RESPEKTIVE ”DÅLIG” LITTERATUR? 

Jag använder inget betygssystem utan det är min läsupplevelse och mina tankar och reflektioner om boken som jag vill förmedla. Jag tror absolut inte på att sätta en siffra som betyg på en bok. En siffra säger inte så mycket utan det är den förmedlade upplevelsen som är viktig.
Jag guidar inte mina läsare till någon litteratur utan det är upp till var och en att välja vilken litteratur man vill läsa. Jag vet vilka genrer som jag inte vill läsa och det är väl viktigt att det i en recension framgår vilken genre det är man recenserar. Jag tror att de flesta är ganska bestämda över vilken typ av bok man vill läsa. Vad jag hoppas på är när jag skriver om böcker  att jag förmedlar en läsupplevelse som smittar av sig  till fler.

lördag 13 november 2010

Världsboksdagen

Svenska Unescorådet föreslår att Världsboksdagen 2011 den 23 april flyttas till den 13 april. Anledningen är att den 23 april nästa år infaller på Påskafton. Jag hälsar förlaget välkommet. I min skola på Världsboksdagen brukar vi ägna, inte alltid hela dagen men i alla fall halva dagen, åt böcker, litteratur och läsning.

Vi har information om böcker i biblioteket då bibliotekarien har plockat fram nya och intressanta böcker och berättar om dem. Eleverna får möjlighet att låna och sedan har vi lästimme då eleverna sitter och läser de böcker som de själva valt. I grupper delar elever  med sig om sina läsupplevelser till andra elever.

Det brukar vara en trevlig och uppskattad dag då vi bryter schemat och ägnar oss åt böcker och litteratur. Så förslaget att flytta Världsbokdagen till en vanlig skoldag tycker jag är ett utmärkt förslag.

fredag 12 november 2010

Hämtat böcker från biblioteket

Precis lagom till helgen har båda mina beställda böcker från biblioteket kommit, Siri Hustvedt Den skakande kvinnan och Asil Erdogan Staden i den röda kappan. Ruskväder väntas i helgen i alla fall i Stockholms trakten vad är då inte bättre än att ha två nya böcker att sätta tänderna i.
Jag har dessutom hela min jobbväska full med prov och inlämningar som ska läsas igenom och rättas och kommenteras. Så vad jag kan se här på sen fredagseftermiddag är hela min helg fulltecknad. Men lite motion och god mat och ett glas vin ska nog hinnas med också.

onsdag 10 november 2010

Asli Erdogan - Internationell författarscen

För något år sedan fick jag av en vän som jobbar med litteratur Den mirakulöse mandarinen av Asli Erdogan. Jag hade aldrig hört talas om Asli Erdogan. Jag läste boken med stor behållning. Det är en stark berättelse om  två udda och vilsna människor i Genève som möts och deras liv förs samman och bildar speglingar av två städer, Istanbul och Genève.
När jag nu såg att Asli Erdogan hade kommit ut med en ny bok Staden med den röda kappan  och dessutom skulle besöka Internationell författarscen  var jag inte sen att bestämma mig för att gå och lyssna på henne.
Asli Erdogan berättade mycket om skrivande och skrivande som ett sätt att överleva. När hon skrev Den mirakulöse mandarinen arbetade hon på en laboratorium för kärnfysik i Geneve. Hon jobbade 12-14 timmar, 7 dagar i veckan och kom hem kl 22 och satte sig för att skriva till solen gick upp.
Hennes senaste bok Staden med den röda kappan , (den har jag ännu inte hunnit läsa)  utspelar  sig i Rio. Asli Erdogan tillbringade en tid i Rio då hon skrev sin doktorsavhandling . Men boken skrev hon då hon var tillbaka i Istanbul, svårt sjuk i anorexi och med en tumör, av minnena hon hade från sin tid i Rio.
Staden med den röda kappan handlar om skrivande och Asli Erdogan återkommer till skrivandet som handlar om liv och död och att överleva. Hennes romangestalter  har drag av  henne själv.
Hennes båda böcker har givits ut på Ramus förlag.

Asli Erdogan utstrålar allvar, skörhet och ensamhet och är en kontroversiell författare från Istanbul. Hon har tagit parti för politiska fångar och utsatta kvinnor och arbetat som krönikör för en radikal tidning.





lördag 6 november 2010

Schackspelaren - Bertina Henrichs

Schackspelaren har jag precis avslutat. Ibland kan tunna böcker kännas som de aldrig tar slut medan  tjocka böcker i tegelstensformat får en att glömma både tid och rum och Schackspelaren är just en sådan tunn bok.

Eleni är städerska på ett hotell på ön Naxos i Egeiska havet. Varje dag städar hon 20 rum, bäddar 40 sängar hänger upp 80 vita handdukar. Hon kan sitt jobb och utför sina sysslor i tur och ordning. Utsikten från hotellet är så vacker och betagande men den behöver hon inte titta på. Hon kan  den och har sett den så många gånger. Hon är gift med Panis som är bilmekaniker och tillsammans har de två tonårsbarn. Deras äktenskap, precis som deras jobb, går på rutin. Eleni lagar mat och sköter hemmet och allt flyter på i en slags slentrian.

När Eleni städar på rum 17 ser hon att den franska familj som bor där, har ett schackspel uppställt i sitt rum. När hon städar  i deras rum och välter hon omkull en schackpjäs får hon en idée vars konsekvenser hon aldrig kunde föreställa sig.
Inför sin makes förestående födelsedag köper hon ett schackspel i hopp att de två ska tillbringa sin lediga tid tillsammans nu när barnen börjar bli vuxna och spela schack. Men Panis visar föga intresse för sin present som blir liggande och blir dammigare och dammigare. Istället tar Eleni schackintruktionsboken och börjar läsa och sätta sig in i spelreglerna och börjar själv intressera sig för att spela. Hon träffar på sin gamla lärare, som är en ensam man som mest ägnar sig åt sina böcker och ibland besöker Tavernan i kvarteret och i smyg  börjar de så smått spela schack tillsammans. Eleni blir fast i spelandet.

När ryktena i den lilla byn på ön Naxos  om att Eleni spelar schack når Panis blir han som galen och tycker att hon skämmer ut honom i hela byn och gör honom till ett åtlöje.

Schackspelaren med sina 140 sidor skulle kunna vara en bok att minnas men dessvärre är det precis tvärt om. Författaren beskriver mer än gestaltar, inget lämnas kvar till läsaren att tänka ut själv. Språket är förklarande och som läsare tappar man intresset och fångas inte in i handlingen. Trots att Eleni som traditionell kvinna från enkel bakgrund upplever sin livs höjdpunkt och får ändrade tankar  och beteende så blir romanen platt med ett torrt andefattigt språk och innehållet i boken berör inte alls.
Bertina Henrichs är tyska men bor sedan många år i Paris där hon arbetar som manusförfattare.
Schackspelaren är utgiven på Grates förlag. Förlaget som ger ut översatt franskspråkig litteratur.

En vacker novemberdag i Skärgården

Idag är det en så otroligt vacker dag i Stockholms Skärgård trots att jag både har lite jobb att göra inför nästa vecka och några böcker med mig att läsa och dessutom lagt in planerad lästid på soffan flera timmar så går jag bara runt med kameran i handen  och beskådar naturen och njuter av solen som faktiskt värmer. Det är härligt. Så här års vet man ju faktiskt inte när man ser solen nästa gång och då får lässtunden vänta lite.

onsdag 3 november 2010

En debutant att lägga på minnet - Ann Syréhn Tomasevic , Glas och aska

Ann Syréhn Tomasevic är en debutant att lägga på minnet och har skrivit en familjeepos som enligt kritikerna har jämförts med Thomas Manns Huset Buddenbrook. Ann Syréhn Tomasevic tog tjänstledigt från sitt jobb som  lärare för att vid 63 års ålder  går på författarskola och skriva Glas och aska.   Handlingen  i Glas och aska utspelar sig till en början i Alsace precis efter Fransk-tyska kriget omkring 1870 och spänner över flera kontinenter och länder  fram till 1950. 
Huvudpersonen är Lili som kommer från en mycket välbärgad familj där nöd är en bristvara. Hon gifter sig ung med en äldre man och vän till familjen och paret flyttar till Wien. Äktenskapet är olyckligt och de fattar ett genensamtbeslut att skilja sig. Ett nytt äktenskap tar Lili till USA och hon hamnar mitt i depressionens 20-tal och får för första gången se vad det innebär att ha brist på pengar och ekonomisk motgång. Fram till 50 talet följer vi Lili genom ytterlligare ett äktenskap, tillbaka till   Europa där Andra världskriget härjar i Europa och Hitler tagit makten.



 Ann Syréhn Tomasevic har gjort ett gediget forskningsarbete för att skriva Glas och aska och fått med tidsandan på ett mycket trovärdigt sätt. Romen myllrar av människor. Människor dyker upp och försvinner och kommer tillbaka men  historien knyts också ihop av att människor i till synes obetydliga roller och ställningar senare i boken förekommer och får då en slags nyckelroller. Det kan ibland kan vara svårt att minnas vilka dessa människor var och vilken roll de hade. Hembiträden eller chaufförer med till synes obetydliga roller vid en tidpunkt plötsligt 40 år senare förekommer med viktig information som blir avgörande för romanens upplösning, men  Ann Syréhn Tomasevic på ett mycket skickligt vis reder ut förvirringen genom dialog eller på naturligt berättande för läsare tillbaka till händelsernas början.
Parallellt med Lilis liv har vi Amanda som är journalist och gift med Jacob, släkt med Lili. Amanda har fått   ärva en ring av Lili. Ringen är mycket värdefull och Amanda bestämmer sig för att undersöka ringens historia. I sökandet efter ringens historia kommer hon i kontakt med sin egen historia.
Glas och aska är en bladvändare. Det var svårt att släppa boken och nya händelser dyker upp längs med hela berättelsen och romanen tar oväntade vändningar  som gör att man vill fortsätta att läsa även om några passager var lite utdragna kunde boken med sina 530 sidor kanske kortats ner något.
Glas och aska är en roman jag verkligen kan rekommendera.

måndag 1 november 2010

Nu är tiden inne

Dagen har ägnats åt att traska runt på Älvsjömässan i Stockholm där årets skolforum äger rum varje år den här veckan. Lägligt när eleverna är lediga och vi lärare ska jobba. Men det är ett ganska tröttsamt nöje. Det är finns kanske 3 montrar som har läroböcker som berör mig och mina ämnen och det brukar vara klartittat efter en halvtimme. Med tanke på att säsongen är i full gång och bokinköpen redan gjorda finns inte så mycket pengar att spendera på skolmaterial. Det är bara att gå runt och titta och önska till nästa läsår. Men jag och några kolleger smet lite tidigare och jag tog vägen förbi NK och köpte ett supergott favoritearlgreyte och åkte hem. Då insåg jag när jag kom hem och solen lyste in i hela lägenheten att tiden nog var mogen att ta tag i Knausgård Min kamp. Den har nu legat tillräckligt länge i min bokhög och väntat. Den är veckan är det ju lite mer ledigt och det är då passande att läsa en tegelsten som denna. Dessutom ska vi läsa den i min bokcirkel IRL inom kort. Den senaste tiden har jag sett och läst så många intervjuer med Knausgård, han har ju inte precis hållit sig undan för massmedia, att förväntningarna på denna bok är så hög. Men redan efter första sidorna vill man i alla fall bara fortsätta...