söndag 30 januari 2011

Läst i januari

Januari har varit späckat av för mycket jobb och andra aktiviteter så läsningen har klart blivit drabbad. Min lista över lästa böcker i januari är därför ganska ynklig. Endast f yra böcker hann jag med.Jag har både haft brist på lästid och inte haft något bra läsflyt. Min förhoppning är att februari blir lite bättre:

Bockfesten, Mario Vargas Llosa
Ilustrado, Miguel Syjuxo
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann , Jonas Jonasson
Underjordiska timmar, Delphine de Vigan

Underjordiska timmar - Delphine de Vigan

Tänk att komma till sin arbetsplats en dag och upptäcka att en annan person sitter där och jobbar och ens eget skrivbord är flyttat till ett undanskymt skrymsle och utan att ha tillgång till vare sig dator eller telefon, och inte fått en minska förklaring till omplaceringen. Av chefen blir man behandlad som luft. Man försöker hitta strategier för att tro att det är som vanlig och låtsas som om ingenting har hänt. Tills det en dag inte håller att spela med i spelet. Det är det som händer Matilde i Underjordiska timmar av Delphine de Vigan. Matilde är ensamstående mor till 3 barn och blir plötsligt utfrusen på sin arbetsplats och kämpar för att inför barnen leva ett fullt normalt liv tills man ser att det psykiska illamåendet går över till fysiska åkommor och man måste söka hjälp.
Underjordiska timmar är en bok som berör. Delphine de Vigan beskriver Matildes utslagenhet på arbetsplasten och hur hon successivt trycks ner av det oförklarliga som händer kring henne med ett sådant engagemang och inlevelse att man känner för Matilde i varje nerv. Att utfrusning och mobbing på arbetsplatser förekommer vet man men med Underjordiska timmar blir utfrusningen personifierad.

Precis som i Delphine de Vigans förra bok No och jag skriver författaren om den lilla människan i det moderna samhället som ska klara av press och krav där ensamhet gestaltas ur olika perspektiv. Parallellt med Matilde möter vi läkaren Thibault  som åker runt och letar parkeringsplats för att besöka sjuka och ensamma. Han har precis avslutat ett hopplöst förhållande och åker hem efter sitt arbetspass och tröstar sig med en gin och tonic. Men det som händer med karaktärerna i Delphine de Vigans böcker är att det tar ansvar för sin situation och det finns ett hopp.
Titeln Underjordiska timmar syftar till alla dessa timmar man tillbringar på tunnelbanan på väg till och från jobbet och de samtal man har med dem man stöter på eller de tankar som vandrar runt i huvudet medan man forslas till och från jobbet.
Språket i boken är fjäderlätt och man läser boken i ett svep, men budskapet är starkt och tar tag i en inre och vrider om.
Delphine de Vigan skriver om sådant som berör och Underjordiska timmar är hennes andra bok på svenska utgiven av SEKWA och  jag hoppas vi får läsa fler böcker av Delphine de Vigan.

lördag 29 januari 2011

Lördagsläsning

Jag lovar ibland att jag inte bara ska läsa nyutkommen litteratur utan ibland även läsa en klassiker och varför inte läsa om en bok. Detta blir dock alltför sällan, men idag påbörjades en klassiker. Dödssynden av Harper Lee.
Jag har precis börjat men den verkar lovande. En roman som utspelar sig i amerikanskt småtråkigt samhälle i södern på kanske 50-talet. So far kan jag säga att min lördag inte kommer att bli innehållslös.

onsdag 26 januari 2011

Paris - mina drömmar stad

Paris är en stad som jag ofta återvänder till både i mina drömmar och i verkligheten.En stad man aldrig får nog av. En stad där det alltid finns något nytt att upptäcka beroende på vilket humör man är på. Paris är en stad med en outsinlig källa av kultur och konst. En stad där ett regn inte är längre än ett cafébesök
Man kan ju inte alltid befinna sig i Paris och en del av njutningen av Paris är att längta dit och att föreställa sig gatorn, Seine, caféerna, parkerna, matmarknader, boquinisterna, det chica Paris, det bohemiska Paris.
Jag har alltid tyckt om att läsa böcker som utspelar sig i Paris och funderar över vilka böcker jag har läst som utspelar sig där.

Samhällets olycksbarn, Victor Hugo
Ringaren i Notre Dame, Vicor Hugo
På spaning efter den tid som flytt, Marcel Proust
Simone de Beauvoir, Memoarer, mfl
Och solen har sin gång, Ernest Hemingway
Dagböcker, Anais Nin
Shakespeare & Co, Sylvia Beach
Da Vinci koden, Dan Brown
Igelkottens elegans, Muriel Barbery
No och jag, Delphine de Vigan
Underjordiska timmar, Delphine de Vigan
Åt mig - Agnés Desarthe
Bombyx- Ann Rambach

Har jag missat några?

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - Jonas Jonassson

Jag köpte hundraåringen någon gång i höstas för att alla sa den var så rolig.  Nu är jag inte den största anhängare av roliga böcker heller och boken blev liggande. Jag tyckte inte heller att titeln var speciellt lockande. När jag dessutom innan jul såg att på Pocketshop hade de anställda skrivit små lappar om böcker de förslår som julklappsböcker. På hundraåringen hade de skrivit: Bästa julklappsboken till morfar och farfar. Eftersom jag varken är man eller har barnbarn kände jag ännu mindre för denna bok.
När min man för några veckor sedan besökte min hög över olästa böcker och snodde åt sig hundraåringen såg jag att han de närmaste dagarna när han läste boken små skrattade förtjust och under läsandets gång hade han mungiporna i en vinkel uppåt som i ett leende. Då bestämde jag mig för att även jag måste läsa denna bok.
Allan Karlsson bestämmer sig för att rymma från sitt servicehus den dag han skulle fylla 100 år och fly från all uppvaktning, syster Alice och någon från kommunen skulle också komma. Men Allan vill inte fira sin födelsedag i det sällskapet utan beger sig iväg fönstervägen till ortens centrum iförd sina tofflor för att ta bussen någonstans. Av misstag eller omtanke kanske får han med sig en resväska ovetande vad den innehåller. Innehållet visar sig vara intressant så intressant att han hamnar i ett äventyr som får honom att hamna både bland kriminella och hos polisen.
Parallellt med rymningen från servicehuset presenteras Allans tidigare liv. Han är ju dock hundra år och har varit med om mycket. Vi får följa hans liv från hans uppväxt och hur han hamnar i Spanien på 30-talet och sedan tar slumpen honom till Trumans USA, för att sedan träffa på Stalin och via Kina och Himalaya hamna i Europa igen, men äventyret är inte slut. Han finns alltid med av märkliga skäl i olika länder under politiskt viktiga och avgörande moment.
Hundraåringen som är odyssé över världshistorien som Jonas Jonasson berättar med en otrolig humor och träffsäkerhet. Det var länge sedan jag skrattade åt en bok som denna. Språket är något byråkratiskt högtravande som både ger komiska och roliga effekter men efter 400 sidor kan blir lite tröttsamt. När romanen de sista 100 sidorna upprepar Allans äventyr tycker jag att det räcker. Boken hade vunnit på att kortas ner lite. En bok för alla som vill har en rolig läsupplevelse och uppdatera sig på världshistorien sedan spanska inbördeskriget till våra dagar.

söndag 23 januari 2011

Min blogghörna

På uppmaning av Hannelesbokparadis visar jag här mitt skrivbord och tillika min blogghörna. Skrivbordet delar jag med min man som har den högra halvan av det avlånga skrivbordet. En skrivare delar våra revir. Här sitter jag mest och skriver och mailar.
 Helst sitter jag i min fåtölj och läser. Mina inlägg brukar jag först handskriva i min blogganteckningsbok innan jag skriver in dem på datorn.

Utsikten från fåtöljen är några hustak men mest himmel eftersom vi bok ganska högt upp. Till vänster är en utsikt som jag aldrig kan få nog av, vår bokhylla.

fredag 21 januari 2011

Högst upp på min "måsteläsalista"

I söndags den 16/1 läste jag en intervju med Magnus Dahlström i SvD, och den 21/1 en recension i samma tidning av hans nya bok Spådom. Jag känner inte till Magnus Dahlström och har inte läst några av hans tidigare böcker, Fyr, Hem eller Nedkomst.Hans har inte gett ut någon  bok på 15 år. Men vad jag kan utläsa ur intervjuer och recensioner handlar Spådom om några människor som är fast i sina roller och föreställningar och Magnus Dahlström skildrar deras liv skickligt på ett subtilt och nästan abstrakt sätt.
Jag tycker den verkar oehört intressant. Måste läsa.

Böcker som färskvara

Jag vet inte om ni precis som jag läser bokrecensioner, artiklar om böcker och nyutkomna böcker och köper allt  som verkar intressant. Lusten för läsandet har inga gränser.Allt som verkar aktuellt och spännande, som  toppar listor, som andra bloggare rekommenderar skall införskaffas och läsas. Men när verkligheten kommer ifatt finns inte tiden att läsa alla böcker som man verkligen vill läsa utan böcker införskaffas och läggs på hög. Tiden går och nya böcker och recensioner och rekommendationer hittas, nya böcker införskaffas och de böcker som man bara måste läsa för en månad sedan men inte hunnit läsa hamna längre och längre ner i akuta "måsteläsahögen" tills man upptäcker att längtan och lusten över att läsa just de böckerna har försvunnit.
Vad kan jag lära av detta? Köp bara böcker som du har för avsikt att läsa just nu. Böcker, de flesta nuförtiden har ett "bästföredatum" man vill läsa dem så länge de finns en diskussion kring dem. Få böcker förblir kultböcker eller klassiker.

Köpstoppet tillfälligt upphävt

Årets första Adlibrispaket har anlänt.
Roberto Bolaño, 2666, en riktigt tegelsten som jag nog får parallelläsa med några andra böcker. Eftersom den inte har ett lämpligt väskformat och inte kan tas med på buss och tunnelbana. Jag läste Roberto Boleños De vilda detektiverna för ett tag sedan och tyckte om att läsa om alla dessa något udda människor i Mexico och andra delar av världen och om inälvsrealism. Jag förstod aldrig riktigt vad det var. Svaret kanske jag hittar i 2666 som verkar påmina om De vilda detektiverna till handling.
Jag har också köpt Harper Lee, Dödssynden för att jag tänkt läsa den så länge, men nu ska det bli av.

onsdag 19 januari 2011

Gilles kvinna - Madeleine Bourdouxhe

Elise lever för sin man Gilles. Hennes dagar fylls av hushållsbestyr och barnen. Handlingen utspelar sig under 30-talets Belgien i ett industriområde.När Elise misstänker att Gille och Elises syster Victorine har en relation väljer hon att vara tyst av rädsla att förlora honom och bli övergiven. Hon gråter i tysthet och smyger på honom. Hon blir arg på barnen som ser att pappa är retlig och irriterad och ber dem låta honom vara för att inte göra saken värre. Hon lider och ser sig själv som mindre värd och klumpigare än sin vackra syster.
För Gille blir kärleken till systern ett besatthet som tar oanade former och en dag berättar han allt för Elise.
Gilles kvinna är en smärtsam berättelse om kärlek, svek och besatthet. Den erotiska kärleken och den vänskapliga kärleken står som motpoler i den tunna roman som trots ett ämne som kan te sig uttjatat är boken på intet sätt banal utan en oerhört stark skildring av människan makt och maktlöshet inför kärleken.
Madeleine Bourdouxhe (1906-1996) är från Belgien. Gilles kvinna kom ut 2004 på Grates förlag. På svenska finns också hennes novellsamling En spik, en ros och andra berättelser utgivet på samma förlag.

Jag tror att jag börjar hitta min läsrytm

Efter att ha varit på semester och bara läst och läst och kommit tillbaka till kyla snö och slask har jag känt mig helt borta vad gäller att hitta vårens behagliga läsrytm. Jag har inte haft någon större koll vad gäller vårens utgivningar och inte haft några speciella böcker att längta efter. Men nu har jag börja strukturera upp mitt läsande åtminstone januari ut. Dessa böcker ska jag försöka hinna läsa:

Gilles kvinna, Madeleine Bourdouxhe
Underjordiska timmar, Delphine de Vigan
Ilustrado, Miguel Syjuco
Norrtullsligan, Elin Wägner

tisdag 18 januari 2011

Funderingar kring en befintlig bokcirkel

Sist när vi träffades i min bokcirkel  hade vi lite funderingar. Bokcirkeln har funnits i ca 6 år och vi är ett gäng på 7 personer i olika åldrar. Efter att vi hade diskuterat dagens bok började vi prata om att kanske skulle strukturera upp våra samtal på ett bättre sätt. Vi tyckte att det här med att prata fritt, hur det faller sig har lett till ostrukturerade möten  och samtal. Vi tyckte att vi nu skulle styra upp mötesformen  lite.Vi träffas 1 gång i månaden och vi märker att vi lätt halkar in på invanda spår. Vi behöver få nya idéer och impulser utifrån för att inte stanna kvar i samma frågeställningar.

Nu undrar jag, ni som är med i en bokcirkel om ni har några speciella regler som ska styra samtalet, om ni har någon samtalsledare, om ni fokuserar på något speciellt ur den lästa boken som ni diskuterar.Förbereder ni några frågeställningar innan i cirkeln eller låter ni bara var och en prata fritt.
Har ni några tips och idéer  på hur bra boksamtal en bokcirkel ska genomföras?

måndag 17 januari 2011

Skynda skynda

Jag har precis varit och köpt en biljett för att lyssna på Paul Auster som kommer till Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm den 10 maj. Flickan i kassan sa: 
- Tur att du är ute i god tid det finns bara några enstaka biljetter kvar.

Ni som vill lyssna på Paul Auster den 10 maj skynda er att köpa biljetter.

söndag 16 januari 2011

Bockfesten - Mario Vargas Llosa

När man börjar läsa Bokfesten slås man av alla dessa personer och namn som presenteras. Jag hade svårt att sortera ut  släktband och vilket läger de tillhör, fiende eller vän, men under läsandets gång lyckades jag reda ut de flesta i alla fall.
Bockfesten handlar om diktatorn Trujillo  även kallad Välgöraren som håller Dominikanska Republiken i järnhand från 1930 till 1961 då han mördades. Boken är skriven ur tre perspektiv. Urania, Trujillo själv och utifrån den grupp som varit Trujillo anhängare men hamna utanför och planerar mordet på Trujillo.
Urania känd advokat i USA återvänder till Dominikanska Republiken efter många år för att besöka sin far som efter en stroke ligger förlamad. Hon har valt att inte ha kontakt med honom efter det som hände. Hon berättar sin version. Hennes far Cabral var en av Trujillos närmaste män men han hamnar i onåd hos Trujillo. För att tillmötesgå honom offrar han sin fjortonåriga dotter, Urania.
Bokfesten är en intressant och trovärdig och ruskig berättelse över en diktators makt och storhetsvansinne till kaos där människors fria vilja är berövad. Trujillo spelar ett spel där vän plötsligt blir fiende. Männen kring Trujillo kämpar för att vinna populäritet hos Trujillo genom olika fula knep, kan plötsligt frysas ut. Som en säkerhet för att rädda sitt eget skinn för man ut pengar ur landet om man hamnar på fel  sida.
Vargas Llosa är skicklig, trots att handlingen egentligen utspelar på två dagar Uranias besök hos sin far och dagen för det planerade mordet  så skapar Vargas Llosa genom tillbakablickar en sammanhängande helhet över landets historia som han är väl påläst på.
Det som är svårt att först är hur en diktator, det finns och har funnits många världen över, hur de kan hyllas och kan styra landet med mer eller mindre smutsiga och korrumperade metoder under så många år.

fredag 14 januari 2011

En bokbloggares funderingar

Nu har min blogg varit igång sedan augusti 2010 och det är verkligen en rolig och givande nisch och sysselsättning för en bokslukare som jag att blogga. Det är intressant att läsa många bokbloggares ambitiösa inlägg om boktips, recensioner och annat bokrelaterat. Jag får numera tips på böcker som jag aldrig hade fått utan alla bokbloggare. En annan aspekt är att jag har upptäckt att jag läser de böcker jag recenserar här mycket mer ordentligt med pennan i handen antecknar händelser och citat, gör understrykningar än jag tidigare gjorde. Handlingen i de böckerna jag har läst den senaste tiden stannar kvar i minnet på ett helt annat sätt. Tidigare har jag varit så nyfiken på litteratur att jag läst för behållningen i stunden men nu läser jag mer med eftertanke och går tillbaka till mina anteckningar och läser om stycken i boken. Läsningen har helt enkelt blivit mer givande långsiktigt.
Men ett dilemma kvarstår. Blogga tar tid både att skriva inlägg, tänka ut inlägg och läsa inlägg. Jag försöker hitta en stund varje dag då det är lugnt runtomkring. På helgerna går jag upp lite tidigare för att blogga. Jag sitter uppe längre på kvällarna än vanligt.
Hur gör ni för att hitta tid att blogga?

torsdag 13 januari 2011

Osynlig - Paul Auster

Ingen författare kan som Paul Auster inleda en roman som under de första 50 sidorna skapar en sådan spänning i att veta hur det går för huvudpersonen för att sedan omkullkasta allt och man förstår inte hur han ska få till det igen för att sedan ge ny luft till historien på ett helt oförutsägbart sätt. Ja, han är skickligt Paul Auster  han är en överraskningarna författare och man sitter fast från sid 1.
I Osynlig möter vi Adam Walker, en litteraturstudent i New York med drömmar om att bli poet. På en fest där Walker befinner sig utan större lust eller engagemang för att knyta kontakter eller var social träffar han  Born och hans franska flickvän. Likt många av Austers böcker blir huvudpersonen indragen i ett oväntat äventyr och spänningen och drivet i boken ligger i att Walker redan uppfattat Born som en ond, excentrisk och oförutsägbar person.
Romanen förflyttas 40 år fram i tiden där Walker skrivit anteckningar över det som egentligen hände under våren, sommaren och hösten 1967då han inledde sin relation men Born. Dessa anteckningar formar också en bok i boken.
Det är underhållande att läsa Paul Auster. Det finns sällan många personer i hans romaner, ingen komplicerad intrig men Paul Auster snuddar alltid vid de lite förbjudna tankarna.
Jag funderar lite över bokens titel, Osynlig, och får inte riktigt till någon koppling mellan handlingen och titeln. Är det någon som har läst boken som har hittat någon tolkning av titeln?

onsdag 12 januari 2011

Ät mig - Agnés Desarthe

Böcker som utspelar sig i Paris är jag lite svag för om den Parisiska miljöndessutom kryddas med inslag av mat och lite Bistroliv blir det ännu bättre. Jag som älskar Paris och får aldrig nog av staden blir böcker om Paris som en liten miniresa dit. Ät mig av Agnés Desarthe har utgivits av SEKWA det lilla förlaget som specialiserats sig på smal litteratur på franska.
Myriam har öppnat en liten restaurant som heter Chez moi (hemma hos mig). Mellan sitt planerande över dagens rätt, samtal med kunderna och blomsterhandlaren som kommer in ibland för en pratstund över en kopp kaffe och oron över skatten som ska betalsa vävs tankar om hennes tdigare liv in. Hennes före detta  man Rainer har slängt ut henne för att hon är deprimerad och "gått över gränsen". Hennes son Hugo som hon aldrig har haft förmågan att visa moderskärlek till och som hon nu inte har någon kontakt med älskar i sin frånvaro. Hon har förstått på andra att han är en perfekt son som lever upp till omgivningens  förväntningar. Livet har farit illa med Myriam och hon har inte så höga tankar om sig själv.
När Ben dyker upp på hennes restaurang och vill börja jobba som servitör kastas allt hon har tänkt sig med sin restaurang omkull. Den traditionella franska menyn bytts ut mot mat med asiatiska och afrikanska inslag. Ben skapar en hemsida och erbjuder catering. Men dessa nymodigheter blir för mycket för Myriam. Plötsligt vet hon egentligen inte vem är Ben som studerar och vill jobbar gratis i hennes restaurang. De börjar samarbeta och gör tillsammans en restaurang för skolbarn, kärlekspar, morgonpigga, finsmakarna och sprider ut kunderna över hela dagen beroende vilket kategori de tillhör. Ben och Myriam samarbetar bra och accepterar varandras olikheter.
Boken är också en uppgörelse över kärnfamiljens fängelse. Men när man är en tänkande person där två blir ett, underkastelsen och lydnaden, blir kravet på att älska sin man och barn och göra att det som förväntas blir  äktenskap en tvångströja.
Myriam upptäcker att hon faktiskt har vänner omkring sig att att livet inte är så besvärligt som hon hade trott och att allt så småningom löser sig utan att man behöver söka utgång. Plötsligt är allt förlåtet och bitarna faller på plats.
Ät mig är en lättsam bok att läsa. Att förlägga handlingen till en fransk kvarterskrog gör ju  inte det hela sämre där blandas tankar inflikas maträtter och förslag på menyer. I lättsamheten rymmer också livets stora frågor som kärlek och längtan. Men det är lite Anna Gavalda över hela boken, Tillsammans är man mindre ensam, alla bitar faller på plats för enkelt. I titels Ät mig finns naturligtviss associatioenr till Myrians restaurang och till mat men också har ät mig en sexuellt, erotisk koppling en längtan till fysik kärlek.
Jag kan rekommendera denna bok till dem som tycker om mysiga måbra böcker i franskmiljö med matinslag.

tisdag 11 januari 2011

Förslag önskas

När jag läser många bokbloggar märker jag att många har väldigt stor önskelista över böcker ni vill läsa under den närmaste tiden. Jag kan inte annat än att känna panik. Jag har inte hunnit sätta mig in i vårens utgivning och har just nu i skrivande stund inga ideer på nyutkommen litteratur som jag vill läsa.
Jag är mest fokuserad på att läsa ur högen av höstens utmaningar som jag inte hann med före jul: Miguel  Syjuco Ilustrado, Den stygga flickan av Mario Vargas Llosa. Dessa böcker ska jag ta mig an de närmaste dagarna.
Men sen då.... inget som inspirerar. Jag vet att Murakami kommer ut med något i vår. För tillfället efter att under de senaste året läst samtliga Murakamis tegelstenar, trots att jag tycker väldigt mycket om honom, pausar jag honom ett tag till.
Har ni där ute några förslag på böcker att längta till, några böcker som man bara inte kan låta bli att köpa, böcker man bara måste läsa... ja ni förstår. Jag älskar den där känslan av det finns så mycket böcker att läsa att jag måste stoppa mig själv. Just nu saknas den känslan.

måndag 10 januari 2011

Viktiga datum under våren 2011

Markera redan nu några viktiga datum i almanackan. Internationell författarscen i Stockholm bjuder på spännande författarbesök under våren bl a Julia Zeh 9/3, Atiq Rahimi 19/4, Paul Auster10/5, Amos Oz 26/5.

Flickan som dök ner till jordens mitt - Sabina Berman

När Consuelo ärver sin farfars tonfiskfabrik i Mexico får hon också med Karen. Karen är Consuelos systers okända dotter. Hon kan inte tala och Consuelo engagerar sig i Karen och låter henne gå i skola. Det visar sig att Karen är autistisk och det är Karens historia vi läser i Flickan som dök ner till jordens mitt.
Karen visar sig besitta en intelligens inom vissa områden, där ibland förstår hon djurens bästa. Karen som kallar sig Jag (med stor bokstav) är djurrättsaktivist och vill  måna om att hanteringen av fisket i Mexikanska golfen blir till djurens bästa. Men det visar sig att om man ska producera tonfisk för dem som önskar sluta fred med djuren,  ombeds att respektera djuret och döda det med respekt och äta med medkänsla och tacksamhet kostar det för mycket och de finner inga köpare utan endast rika japaner. Det blir en motsägelse att döda tonfisk på ett humanitärt sätt för att endast de rika ska ha råd att köpa den.
När Mr Gould kommer in i företaget ändras allt. Mr Gould  tycker att varorna ska tillverkas i de fattiga länderna där de köps billigt och sedan sälja för en dyrare peng och dela på vinsten. Ett kapitalistiskt tänkande som inte går ihop med att jobba för djurens bästa som Karen vill.
Det här är en bok som verkligen berör. Den handlar om att rädda utrotningshotade djur, öka fiskebeståndet, miljöhotet, de fattiga som blir fattigare och de rika som blir fler, feministiska inslag, kristet ifrågasättanden men romanen lyfter inte. Att låta Karen som är autistisk vara berättarröst gör att språket blir både överdrivet förklarande och platt och torrt.
Sabina Berman använder stereotyper för att få fram sitt budskap att Mr Gould som dyker upp med sin röda basebollkeps och vita shorts blir den tydliga bilden av kapitalismen personifierad.
Flickan som dök ner till jordens mitt handlar om en värld där fiskar ska kunna leva i ett rent hav och allt fiskande ska ske under icke plågsamma former i en värld där vinst och varje forma av vinstdrivande verksamhet är av ondo, men jag får inte historien att gå ihop.
Karens alla fiskar ska leva lyckliga och fria i ett paradisiskt antikapitalistiskt samhälle  tack vare vinsten från  fabrikerna som  djurrättsaktivisterna  satte en bomb i.
Nej jag kan inte rekommendera denna bok.
Sabina Berman  är verksam som dramatiker i Mexiko och Flickan som dök ner till jordens mitt är hennes debutroman

söndag 9 januari 2011

Söta bokmärken

Jag brukar  aldrig köpa souvenirer när jag är ute och reser men dessa söta bokmärken kunde jag inte låta bli att köpa.
Jag upptäckte dock att dessa bokmärken bör ligga i en bok som förvaras på nattygsbordet  och inte en bok som forslas fram och tillbaka på bussar och tunnelbana. Då ramlar det ur och försvinner långt ner i väskans botten och det kräver att man vet vilken sida man är på. Som tur är läser jag flera böcker samtidigt så bokmärket får stanna hemma.

Läst under julen


Under jullovet hann jag med att läsa 5 böcker. Eftersom jag varit ute på resa  med mest fokus på att läsa och vila och få fiktiva upplevelser under de 12 dagar jag varit borta  så blev den ganska många böcker. Jag har också tillbringat många flygtimmar men en  bok i högsta hugg. Att läsa i långa sammanhängande tidsperioder är en lyx som sällan går att genomföra i vardagen då man blir avbruten av jobb och allehanda vardagsbestyr. Den sammanhängande läsningen ger en  fördjupad läsning då jag läser långsammare och suger in varje ord, mening och läser till och med om några avsnitt. Det är härligt när man kan sjunka in i handlingen utan att bli avbruten så ofta.  De böcker jag har läst är:
Flickan som dök ner till jordens mitt, Sabina Berman
Osynlig, Paul Auster
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann , Jonas Jonasson
Bockfesten, Mario Vargas Llosa
Åt mig, Agnes Desarthe
Utförligare recensioner kommer under de närmaste dagarna, men utan tvekan är Hundraåringen de roligaste bok jag läst på väldigt länge. Flickan som dök ner till jordens mitt  den torraste. Osynlig bra bok i riktig Paul Auster anda. Bockfesten intressant, ruskig, välskriven, krävande. Ät mig... tja lättläst mysig måbrabok.

lördag 8 januari 2011

Bokstödet är tillbaka

Efter en tur till Indiska oceanen där jag snorklat bland akvariefiskar och läst och läst  är jag nu tillbaka till en annan verklighet. Min verklighet, hur härligt det än är att gå barafota i varm sand är det ändå jätteskönt att komma hem igen
Jag har dock inte kunnat låta blir att kika in i de bookshoparna på de flygplatser jag har besökt, inte för att köpa böcker eftersom resväskan redan var full av böcker utan mer för att se vad som fanns. På flygplatsen i Doha i Qatar fanns förutom de vanliga bokhögarna av spänningslitteratur och chiclitt även en hylla av böcker relaterade till islam  men religiösa förtecken  och böcker based on a true story, typ historier om kvinnor som omvänds eller tvingas giftas sig med fel man eller blir bortrövade.
Råkar man som läshungrig person bli fast på Males flygplats på Maldiverna får man se till att ha handbagaget fullt med oläst litteratur för där fanns varken bokshops eller tidningskiosker, men i souveniraffären kunde man hitta böcker med bilder på alla de vackra fiskar man kan se om man dyker och snorklar i korallreven.
Jag återkommer och berättar om de böcker jag läst under mina 12 dagar på Maldiverna