lördag 25 december 2010

Bokstödet tar juluppehåll

Nu tar Bokstödet en välbehövlig semester och gör en paus i bloggandet på någon dryg vecka. Jag och familjen ska bege oss iväg långt från kylan och snön och dit där solen värmer. Men som alltid inför en resa funderar jag på vilka böcker jag ska packa med och hur många. Ska jag välja några gamla pocketar för att de är lätta att ta med, men som jag inte har superlust att läsa eller några inbundna högaktuella som jag vill läsa men är å andra sidan tunga att släpa med. Det är inga stora världsliga saker att fundera på kan man tro. Men om man ska iväg på 10 dagars lässemester så är inte valet av böcker av underordnad betydelse. Hur många böcker hinner jag läsa? Med tanke på att jag bör vara lite social och pratsam också kanske 4 böcker räcker att ta med.
Följande böcker funderar  jag att på att ta med. 

Bockfesten Mario Vargas Llosa
Ät mig, Agnés Desarthe
Osynlig, Paul Auster
Flickan som dök ner till jordens mitt, Sabina Berman

Jag är nyfiken att höra hur många böcker ni släpar med er på en resa.

Jag önskar också alla bokbloggare som givit mig så många bra boktips och intressanta inlägg en fortsatt riktigt
GOD JUL
och sköna läsdagar med bara riktigt bra böcker

fredag 24 december 2010

Min julklappsbok 2010

I år fick jag bara en bok. En bok som jag uttryckt att jag önskat mig. Jag har märkt att mina nära inte "vågar" köpa några böcker till mig eftersom de tror att jag har läst allt och att jag har en sådan "bestämd smak".
I dag fick jag i alla fall Bockfesten av Mario Vargas Llosa och den har jag nog att göra med några dagar, kanske rent hela julen.

torsdag 23 december 2010

Rimkväll

Ikväll ska jag bara slå in mina julklappsböcker och skriva rim. Jag brukar försöka skriva i alla fall några rim. Men vissa år går det liksom inte att rimma. Jag vet inte hur det går i år. Men något finns väl som rimmar på Hetta, Lunar Park, Zafón osv. Det brukar vara en trevlig stund i alla fall. Brukar ni skriva julklappsrim?

Onda stenar - Milena Agus

Onda stenar är en liten bok på knappt 100 sidor om längtan efter kärlek och att inte se och uppskatta det man har omkring sig. Bokens berättare  berättar om sin farmor som bor på Sicilien där handlingen utspelas på 40-50-talet. Farmodern är en ovanlig och egensinnig person. Trots sin skönhet och enormt vackra hår infinner sig inte den rätta kärleken trots att friare inte saknas och åren går. Hon förblir ogift och har passerat 30 årsstrecket. Men älskare har hon tydligen haft eftersom berättelsen avslöjar att hon haft ett flertal missfall som antagligen beror på de onda stenarna, njurstenarna.
Farfar kommer in i hennes liv då farfars hus bombades under Andra världskriget och farmors familj lät honom bos hos dem. Farmors familj tyckte farfar skulle vara lämplig som äkta make till farmor. De båda gjorde klar för varandra att inte handlade om kärlek. De delar säng men sover på varsin ytterkant.
Farfar besöker bordellen i byn vilket farmor tycks vara medveten om men inte låtsas om. En dag säger farmor att han inte ska lägga ner sina pengar på bordellen utan ber farfar visa hur kvinnorna där gör för att hon sedan ska göra likadant. Deras sexlekar är fysiska och någon kärlek blommar inte upp.
När smärtan av hennes onda stenar blir för plågsam åker hon  vid 40-årsålder till en kurort på fastlandet. Där träffar hon den "hemkomne" som skulle betyda soldaten som återvänder hem efter kriget. Det uppstår kärlek mellan de två både kroppslig och andlig. De läser texter för varandra och spelar musik . Farmor får för första gången känna att hon älskar och är älskad och sedd och attraktiv.
Snart återvänder hon till farfar men kärleksmötena med den hemkomne bär hon med sig hela livet.
När hon kommer hem efter vistelsen på kurorten är hon gravid och föder så småningom en son. Det sägs inte i boken men man förstår att det inte är farfar som är pappan. Farfar säger inte heller något utan behandlar sonen som sin egen. Sonen visar sig har ett starkt musikintresse, precis som den hemkomne, och utbildar sig till koncertpianist.
Den här boken är en troligt vacker hyllning till en farmor som betytt mycket för sin sondotter som är bokens berättare. Farmoder gjorde allt och jobbade extra för att sonen skulle utbilda sig till pianist som han också blev och turnerade och reste mycket och ofta. Då sonen var på resa tillbringade farmor mycket tid med sondottern där en speciell nära relation grundlades.
Språket är enkelt, lågmäld, vackert ibland lite rörigt att hålla ihop släktrelationerna efter som alla heter mormor farmor kusiner osv

Jag är lite förvånad

Jag läste i tidningen Svensk bokhandel att Susanna Alakoskis  bok Håpas du trivs bra i fengelset är den bok som  mest recenserats i år med hela 40 recensioner. Jag blev lite förvånad då jag inte tyckte att Svinalängorna var jätteimponerade i raden av tragiska barndomskildringar som kommit ut de senaste åren.  Jag har inte läst Håpas du trivs fängelset och har inga planer just nu på att läsa den. Om jag hade fått frågan om vilken bok jag trodde hade  recenserats mest i år hade jag nog gissat Min kamp av Karl Ove Knausgård.  I vilken tidning man än öppnar har jag sett hans ansikte.

onsdag 22 december 2010

Igelkotten the movie

Jag läste Igelkottens elegans av Muriel Barbery för en tid sedan och blev omåttligt förtjust. Jag tycker om att läsa böcker som utspelas i Paris allt från Simone de Beauvoir, Anais Nin och modernare berättelser som utspelas i där. Kanske är det för att jag själv älskar Paris och tröttar aldrig på att åka dit. Det är en stad man alltid upptäcker något nytt i. När jag sedan hörde att Igelkottens elegans skulle bli film såg jag naturligtvis fram emot det trots att jag alltid är tveksam till att se filmer av böcker jag redan läst. Det brukar bli en besvikelse för att huvudpersonerna inte stämmer med den bild man fått av att ha läst boken eller miljön ser annorlunda ut eller att viktiga händelser i boken kortats ner till obetydliga scener osv. Men filmen Igelkotten var ingen besvikelse snarare tyckte jag den förstärkte vissa scener som i boken var något suddiga och några scener i boken som var tjatigt utdragna till att bara svepa förbi.
Handlingen i korthet. Paloma en överintelligent 12 årig flicka som bor i den finare delen av Paris där alla är rika. Hennes familj består av en neurotisk mamma  som gått på psykoanalys i evigheter,en pappa som jobbar mycket och inte tycks se Paloma och en egocentrisk ytlig syster. I huset där de bor finns en portvakterska som utåt ser ut att leva upp till ryktet av en portvakterska, anspråkslöst utseende, sur, småfet, vänligt men inte översvallande trevlig. In flyttar en Japan som av en slump upptäcker andra sidor av portvakterskan och det träffas och äter middag och har ett visst intellektuellt utbyte. Samtidigt besöker Paloma portvakterskan som berättar lite om sitt liv för Paloma. Man kan säga att det här är en film om att bakom ytan på alla människor finns något annat att upptäcka och får man möjlighet att synas för den man är kan man blomstra till oanade höjder.
En film som är klart sevärt oavsett om man sett boken eller ej.

tisdag 21 december 2010

Nu har en termin till gått

Så har årets sista arbetsdag kommit. Det känns alltid lite vemodigt när terminen tar slut. Godjulkramar och önskan om en härlig jul både med elever och kollegor. Tankar och reflektioner över terminen som gått. Vad var bra och vad var mindre bra. Vad kan man göra på annat sätt? Hjärnan är full och allt går runt.
Om några veckor stundar en ny termin med förberedelser till ny läroplan och nytt betygssystem. Mer och mer jobb läggs på lärarna. Mindre och mindre tid blir över till bra tid till eleverna. Hur ska det gå? Är det en sådan skolan vi vill ha med lärare som mer och mer blir byråkrater som ska dokumentera och utvärdera? Vart tog glädjen vägen över att möta förväntansfulla elever och glädjen över att planera sina lektioner när det administrativa tar över.
Lite decembergnäll från en lärare som ifrågasätter sina läraruppgifter.

Men på väg hem från skolan hämtade jag upp mina beställda böcker från kvartersbiblioteket. Ät mig av Agnès Desarthe och Onda Stenar Milena Agus från  SEKWAs och Grates förlag. Mina favoritförlag. Förlagen som ger ut böcker man sällan blir besviken på.

måndag 20 december 2010

Den perfekta julklappsboken att ge och att få

Om jag skulle önska mig en riktigt härlig, rolig, mysig, allvarlig, välskriven, trovärdig, lättsam bok att läsa under julen skulle jag välja En dag av David Nicholls. Just den innehåller allt en julbok ska innehålla som man vill ha i lugnet efter julhetsen då man kan sjunka in i en bok och gå in i en handling och bara hänge och njuta av en intrig. Just En dag är en sådan bok. Jag vet att många bloggare redan skrivit om den här boken och den toppar många listor just nu och då är det lite svårare att skriva en recension på ett innehåll som redan är uttömt. Men jag kan inte låta blir att ändå skriva några rader om boken. Tipset om En dag har jag fått av den mängd bokbloggare som höjt boken skyarna, men en bokbloggare antydde hur det skulle gå för huvudpersonerna och det la lite sordi på hela läsningen när man visste slutet. Fy så får man inte göra.
Boken handlar om Emma och Dexter. De träffas precis efter sin examen och tillbringar natten tillsammans. Sedan går de skilda vägar. Men deras vägar korsas hela tiden och de stöter på varandra på fester, bröllop, genom gemensamma vänner. Emma är den ordentliga medelklassflickan som studerar till  lärare, har ambitioner och drömmar och är samhällsengagerad. Dexter är tvärtom. Överklasspojken som dricker för mycket, provar droger och förbrukar flickor. Den charmige och snygga slarvern som det inte blir något av.
Men Emma och Dexter, trots sina olikheter dras till varandra men de får inte riktigt till det utan det som var kärlek blir en fördjupad vänskap.
Varje kapitel utspelas den 15 juli varje år sedan deras första natt 1988 och vi följer dem ända till den 15 juli 2005. Det kan låta lite märkligt att bara berätta om just en dag varje år. Men David Nicholls gör det väldigt skickligt med tillbakablickar och skapar på så sätt en väl sammanhållen roman.

Det här är inte bara en bok om vänskap och kärlek utan också om unga människors väg att hitta sin plattform i livet; dejting, äktenskap,jobb, bostad, barn, skilsmässa.

När jag läste En dag såg jag boken som en film med Hugh Grant i huvudrollen som Dexter, springa omkring och göra sig omöjlig och lustig och det förtog lite av upplevelsen. Trots att jag läste hela boken med ett leende på läpparna fanns komiska drag i boken som lätt blir förutsägbara med en effektsökar tendens som a la brittisk komedi.

lördag 18 december 2010

Skräck och kärlek

Jag har en son in inte läser alls och en annan som läser litteratur som jag absolut inte känner till. Ingen tycks läsa några av alla mina rekommendationer.Dessa två kom från adlibris i dag och var med på sonens julklappsönskelistan Alain de Botton, Kärlek - en betraktelse och Bret Easton Ellis Lunar Park. Alain de Botton kan jag nog tänka mig att läsa själv. På baksidan av boken läser jag att att boken är en genreöverskridande bok som rör sig mellan den traditionella kärleksromanen och en studie över kärleken ur ett filosofiskt perspektiv. Låter spännande.
Men Lunar Park kan jag nog avstå ifrån. Av baksidan att döma handlar det mer om skräckhistoria med brutala mord. Nej absolut inget för mig.
Har någon läst dessa böcker och kan ge ett litet utlåtande?

fredag 17 december 2010

Böcker, böcker, böcker jag blev så glad



Tack böcker, böcker, böcker för den fina utmärkelsen. Jag blir nästan rörd till tårar. Det här med att blogga är ju ganska nytt för mig, jag började i somras med min egen blogg. Att skriva ner mina boktankar och dagbok har jag gjort nästan hela mitt liv, men att skriva och veta att någon läser det är nytt och då när man får denna utmärkelse bekräftas det att det man skriver och läses.
Nu har jag då i uppgift att berätta sju roliga saker om mig själv. Inte så lätt. Mina närmaste skulle nog ha lättare för det och kanske nämna andra saker än jag själv har tänkt ta upp.

1. Jag älskar att baka bröd och har en surdeg i kylskåpet som jag pysslar om och matar varje vecka.

2. Jag utöver ashtangayoga flera gånger i veckan och har med åren blivit ganska smidig. (Otroligt vad man kan tänja sin kropp bara man vill).

3. Jag har pratar spanska och tillbringade en stor del av min barndom i Madrid.

4. Är en social ensamvarg. Måste bara vara ensam ibland.

5. Är en vandrare. Älskar att vandra. I stan och i naturen.

6. Tycker om att läsa kokböcker och att laga mat förstås

7. Kan vara en tjatig mamma ibland. (Skulle mina barn säga. Jag håller inte helt med)




Eftersom regeln är att själv ge sju bloggar några lovord följer här nu några bloggar som jag följer:



Ingridsboktankar som skriver om gömd och glömd litteratur. Det är både lärorikt och intressant att följa hennes blogg.
Boktoka för alltid välskrivna recensioner och bra boktips.
böcker, böcker, böcker för sin ambition att lära oss bloggare litteraturkritik genom sin litteraturskola. Bra tips inom litteraturvetenskap.
Windupwomen för bra inlägg om litteratur helt i min smak.
Enligt O för väldigt frekventa inlägg. Hur hinner du? Intressanta och bra boktips.
Calliope books för personliga inlägg och vi verkar ha samma smak.
Och solen har sin gång skriver om böcker som är inom mitt intresseområde men som jag  oftast inte har läst men väldigt inspirerande.

torsdag 16 december 2010

Årets bästa böcker

Nu när december och året går mot sitt slut är det dags att summera årets bästa böcker och läsupplevelser. I år blev det 74 böcker och kanske hinner jag med 3 till, så 77 blir summan av de böcker jag hunnit läsa 2010.Tja, det kanske inte är den kvantitativt bästa boklistan genom åren men i listan finns en hel del tegelstenar och på en tegelsten går kanske två normaltjocka böcker. Men det kanske inte är mängden böcker man ska summera utan mängden läsupplevelser.Av de 74 böcker som jag hunnit läsa finns några favoriter:

Min lista över mina bästa läsupplevelser 2010 ser ut så här:

Andningsgungan, Herta Müller
Spill, Sigrid Combüchen
Främlingen i huset, Sarah Waters
Sista andetaget, Anne Swärd
Just kids, Patti Smith
Utrensning, Sofi Oksanen
Stalins kossor, Sofi Oksanen
Bumerang, Tatiana de Rosnay
Saras nyckel, Tatiana de Rosnay
Min kamp, Karl Ove Knausgård
Glas och aska, Ann Syrén Tomasevic
No och jag, Delphine de Vigan
Himlen i Bay City, Catherine Mavrikakis
Vi de drunkade, Carsten Jensen
Det broderade hjärtat, Carole Martinez
Eastern parade, Richard Yates



Jag kan inte låta bli att fundera över vad gör en bok till en favorit. Utan att dissekera sönder en bok berättartekniskt och innehållsmässigt är det väl ändå det man bär med sig inom  sig av boken efteråt. När man går och har huvudpersonerna med sig och känner dem som de tillhörde ens vänkrets och tänker på dem och undrar hur det går då är det väl ändå en riktigt bra bok?

Några "tummen ner" böcker har jag också läst. Kanske tråkigt att nämna dem också men de är:

Engångsligg, Josefin Palmgren
En sannolikhistoria, Karin Alvtegen
En dåre fri, Beate Grimsrud
Schackspelerskan, Bertina Henrichs
Den utstötte, Sadie Jones

tisdag 14 december 2010

Kazuo Ishiguro - Nocturner

Kazuo Ishiguros senaste bok består av fem berättelser (undertiteln är fem berättelser om musik och skymning) där temat i varje berättelse just är musik, möten och avsked. De fem berättelserna påminner till form och innehåll till varandra.


Huvudpersonerna har en strävan att på något sätt få berömmelse genom musiken och i möten med andra människor händer de mest absurda saker. En person som är för ful för att få den berömmelse han önskar och hans hustru skänker honom en plastikoperation innan hon väljer att separera från honom. Efter operationen på sjukhuset med ansiktet helt i bandage möter han en kvinna i samma situation, nyopererad och ansiktet i bandage. På natten ger de sig ut med sina bandageinlindade ansikten på jakt efter en statyett ämnad för en jazzmusiker som ligger djupt i en kalkon som de gräver fram. Kvinnan i den novellen hittar vi också i en annan novell då huvudpersonen ombeds av kvinnans man att spela hennes favoritlåt  eftersom de står i begrepp att skilja sig trots att de älskar varandra. Så här fortsätter berättelserna den ena surrealistiska händelsen efter den andra rullas ut.

Ishiguro är skicklig på att berätta en komisk historia och skapa stämningar. Hans språk är lågmält sprakande men sen då... historien flyger förbi och stannar inte kvar. Kanske är det för det är berättelser, jag har ju lite svårt för noveller som inte hinner landa i en förrän en ny ska läsas.

För ett antal år sedan läste jag Återstoden av dagen av Ishiguro som fick Booker priset 1989 och som också blivit film. Boken handlar om butlern Steve som inte har ett helt okomplicerat förhållande till hushållerskan i den familj som han länge har jobbat hos. En jättebra bok. Never let go kom ut 2005 och handlar om några klonade människor i någon slags SF landskap. Det boken förstod jag mig inte på.

måndag 13 december 2010

Earl grey går till alla böcker

Boktokig hade nyligen en kul inlägg om vilka teer som passar till vilken litteratur. Jag som nästan alltid har en kopp vid min sidan när jag läser en bok fastnade för hennes inlägg, men jag är dessvärre ganska konservativ i min tesmak. Jag hade aldrig funderat över att kanske valet av tesort påverkar stämningen man försätter sig i när man läser en bok. Men olika smaker och variationer av earl grey vill jag ha. Idag hittade jag i en tebutik  Earl grey smokey som påminner om Lapsang souchong med lite mildare i röksmaken. Smakade förträffligt. Men just nu läser jag David Nicholls En dag som mestadels utspelas i England så kanske därför passar det extrabra med en Earl grey. Det sägs ju att te stimulerar tankeverksamheten och det kanske är just därför som det går så bra att dricka te och läsa. Men för mig blir det Earl grey.

fredag 10 december 2010

En dag - 7 dagars lån

Många bokbloggare har den senaste tiden skrivit så varmt och lovordat En dag av David Nicholls att jag tänkt att jag bara måste läsa den och tur hade jag idag när jag gick förbi biblioteket och såg att där låg den och väntade, men som veckolån.

Nu är den en liten tegelsten på  drygt 400 sidor, få se om jag hinner läsa den på 7 dagar.

Tant Julia och författaren

Om man inte har tänkt att titta på Nobelcermonierna på TV i kväll kan man istället lyssna till Tant Julia och författaren av Vargas Llosa som teater i P1 kl 19.03. Med Amanda Ooms, Johan Stavring, Johan Rabaeus m fl.Tant Julia är en av Vargas Llosas tidigare romaner och halvsjälvbiografisk. Den kom ut i Peru 1977 och på svenska kom den 1981 i översättning av Jens Nordenhök.
Romanen skildrar en avgörande period i författarens liv med begynnande författardrömmar och en förbjuden kärlekshistoria.

onsdag 8 december 2010

Adventstid är inte lästid

Hur jag än försöker hitta lästid går det inte just nu. Jag har högar av prov, inlämningar, noveller, uppsatser som ska rättas och kommenteras. Betyg ska sättas om några dagar där alla elevernas prestationer och insatser ska vägas och ses över.
I det privata livet är det födelsedagar och adventsmiddagar med familjen. Julförberedelser och julklappar som ska inhandlas. Nu låter det som jag är en fullständig julfreak. Nej det är jag inte. Men det finns några saker och tillställningar som ingår i mitt sociala liv och det är samma visa varje år och allt är roligt och givande men det skäl från min lästid eftersom allt blir plötsligt så intensivt. Min son har också några viktiga prov så här i slutskedet av terminen och jag vill försöka var både engagerad och närvarande om hjälp 
behövs.
Jag kan inte se att jag under de närmaste dagarna ska hinna läsa. Jag håller fortfarande på med Sefi Atta och läser några sidor då och då men har totalt tappat sammanhanget. Nocturner av Kazuo Ishiguro ligger och väntar. Ilustrado av Miguel Syjuco som jag är så sugen på  ligger på mitt nattygsbord och bara frestar mig och får mig att längta till de underbara  dagarna efter den 24 december, de där latdagarna då lästiden återinförs.

tisdag 7 december 2010

Nu fylls hyllorna

Nu fyller bokhandlarna sina hyllor fulla med böcker av Mario Vargas Llosa inför författarens Sverigebesök och nobelprisutdelning. Det gröna huset, Bockfesten, Tant Julia och författaren, Den stygga flickans rackartyg tar upp mycket utrymme i flera boklådor och skyltfönster.På fredag signerar Mario Vargas Llosa sina böcker på NK kl 13.00.
Nu har jag bestämt och valt ut 3 böcker av årets nobelpristagare som jag ska ge mig i kast med. Det blir Bockfesten, Tant Julia och författaren och En stygg flickas rackartyg. Få se om det räcker eller om jag får mer smak.

söndag 5 december 2010

El sueño del celta - Mario Vargas Llosa

I dag anländer Mario Vargas Llosa till Sverige för att i veckan ta emot Nobelpriset i litteratur och passande nog skriver  Magnus Eriksson idag om El sueño de celta Maria Vargas Llosas senaste bok som precis kommit ut på spanska.
Huvudpersonen i boken är den brittiska karriärdiplomaten Roger Casement  som var en av de mest betydande människorätts och antikolonialismens aktivister. Han blev mest känd för sina rapporter om fruktansvärda övergrepp mot de infödda i bla Amazonas. Han blev sedermera adlad för sina insatser. Vargas Llosa har i några av sina tidigare böcker behandlat ämnet civilisation ett ämne som även i denna bok är aktuellt.
Magnus Eriksson skriver:"El sueño del celta" tillhör Vargas Llosas betydande romaner. Mästerligt flätar han samman en brännande global maktproblematik med frågan om relationer mellan historieskrivning och fiktion. På så sätt kan den mer allmänna frågan om civilisationen överlämnas till läsaren som en personlig upplevelse och just i denna skenbart paradoxala manöver få sin politiska angelägen het realiserad".
Vi som vill läsa boken på svenska får vänta ända till september 2011 då en  svensk översättning av Peter Landelius kommer ut. För många år sedan läste jag "Den sanna berättelsen om kamrat Mayta" och "Kriget vid världens ände" och vad jag kan utläsa från Magnus Erikssons artikel är det böcker i samman stil som "El sueño de celta" böcker som jag upplevde som bra men något tunga och krävande i sitt innehåll. Men nog vill jag allt läsa den senaste när den kommer ut.

lördag 4 december 2010

Kvinnor som offer

Efter det årliga lussekattsbaket sätter jag mig ner för att  läsa. Det är skön lördag och jag och maken har tagit en lång skidtur i en kylig snöig december några svaga bleka solstrålar letar sig fram. Nu stundar en lång lässtund.
Jag har kommit ett bra bit in i Seffi Atta Allt gott ska komma dig till del men ännu inte läst ut den. Jag har några reflektioner och iakttagelser som jag vill delge.

Handlingen utspelas i Nigeria i Laos där Enitan växer upp i en välutbildad familj. Pappa är advokat. Som liten blir hon vän med Sheri. Under några perioder i deras liv tappar de kontakten med varandra, men kontakten återupptas igen. Enitan utbildar sig till advokat i England och Sheri försörjer sig på att laga mat på en cateringfirma.
Det som genomsyrar boken är kvinnans ställning som alltid ligger långt under mannens. Mannens rättigheter och kvinnans skyldigheter. Kvinnan befinner sig i ett helt annat utgångsläge oavsett utbildning och är sedd som  någon man kan behandla hur som helst. Lagen är på mannens sida. Mannen har rätt att slå kvinnan, hålla henne inlåst, försätta henne på gatan, vara otrogen, utöva polygami ja listan är lång. Detta pågår hela tiden.

Inte ens Enitan som utbildar sig till advokat i England och återkommer till Laos kan försörja sig utan bor hos pappan som dessutom hånar henne för att hon misslyckats i att försörja sig trots att hon är vuxen.
Allt gott ska komma dig till del vittnar om många situationer där kvinnans roll är obetydlig och situationen outhärdlig. Varför blir kvinnan alltid offer är den fråga som susar genom mitt huvud när jag läser den här boken.

När jag för ett tag sedan läste Sofi Oksanens Utrensning slog mig samma tanke: kvinnan är alltid den som skyddar  och offrar för att sedan själv falla.

Av Allt gott ska komma dig till del har jag hälften kvar att läsa, än ser jag inget hopp om att något ska förändras trots att titeln har ett hoppfullt budskap.

torsdag 2 december 2010

Ny leverans från Adlibris

Nu har jag fått ännu ett nytt paket från Adlibris med julklappar att ge bort.
Till en väninna: Lördag av Ian McEwan för att det är en av de bästa böcker jag läst men ett så oförutsägbart slut. Utrensning av Sofi Okanen för att det är för mig årets absolutaste största läsupplevelse. Sofi Oksanen har med sina böcker och sitt författarskap givit Estland ett ansikte. Vindens skugga av Zafón också bra men framför allt vill jag introducera lite spansk litteratur till min väninna.

Till två små vänner som håller på att lära sig att läsa har jag köpt Snygg passning, Jacob av Rudiger Bertram och Nattspaning av Helena Bross. Jag valde dem för att de låg ganska högt upp på kids bästsäljarlista. Jag har numera inte jättebra koll på barnböcker som är bra.
Och sist på rekommendation av Boktoka och Ingrids boktankar   har jag köpt till min son  Liftaren guide till Galaxen av Douglas Adams och [geim] av Anders de la Motte i hopp om att han läser dessa böcker under jullovet och att han kanske blir fast i litteraturen och njuter av den och finner en så stor nyfikenhet att han bara vilja läsa mer och mer och mer. Tänk vilka drömmar jag har med mina julklappar.

onsdag 1 december 2010

Miguel Syjuco - Internationell författarscen

Till en halvfull internationell författarscen har jag kommit en kylig kväll för att lyssna på Miguel Syjuco en filippinsk författare som precis kommit ut med sin bok Ilustrado här i Sverige. Han är debutant och redan vunnit priser och i Sverige är han kritikerrosad. Så klart man blir nyfiken.
Ingemar Fasth som håller i författarmötena började något annorlunda sin presentation denna kväll. Men hänsyftning till den kalla kvällen (-12 grader) tyckte han av författaren skulle värmas upp med något kallt. Han hade en coctailshaker i handen som han febrilt skakade och sa att vi läsare skulle förstå när vi kom till sidan 317 i Syjucos bok Ilustrado. Jag hade boken i knät och slog upp sidan 317 och där fanns ingredienserna till Swinging Balzac en drink som  Ingemar hällde upp tillMiguel Syjuco och han såg glad ut att få sitta och smutta på den under intevjun.

Miguel Syjuco berättar  hur han och hans familj kom från filippinerna av politiska skäl för att bo i Canada. Hans föräldrar ville att han skulle studera ekonomi men mot sina föräldrars vilja valde han den kreativa vägen och började studera creative writing vid Columbia University  i New York. Han var inte särskilt intresserad av att plugga utan ville helst dricka öl och jaga flickor. Han växer upp som engelsktalande och behärskar mycket väl engelskan.  Jag vet inte på vilket språk Ilustrado är skriven. När jag läser igenom första sidorna står översättarens namn men inte från vilket språk den är översatt. Jag gissar att det är engelska.
Miguel Syjuco ger ett charmigt intryck men med en liten kaxig attityd som under intervjun sakta försvinner. Han pratar mycket om sin framgång med boken och verkar själv vara stolt över det, vilket tar lite udden av diskussionen. Mot slutet av intervjun närmar han sig litteraturen på ett djupare plan och han berättar att han är en kosmopolit och bott i många städer världen över. Han är inte intresserad av filippinsk litteratur utan att skriva om filippener i världen . Han skriver samtidslitteratur för att "we need a new world.  Han säger också: Jag är filippin men mest är jag männisika.
Jag blev lite tveksam till honom och till boken och kände på väg hem att det är kanske en bok som blir en bästsäljare och sedan är han glömd. Jag trodde jag skulle möta en filippinsk författare men möter en amerikansk.Jag ska snart börja läsa boken och jag vill inte bli besviken