Onda stenar - Milena Agus

Onda stenar är en liten bok på knappt 100 sidor om längtan efter kärlek och att inte se och uppskatta det man har omkring sig. Bokens berättare  berättar om sin farmor som bor på Sicilien där handlingen utspelas på 40-50-talet. Farmodern är en ovanlig och egensinnig person. Trots sin skönhet och enormt vackra hår infinner sig inte den rätta kärleken trots att friare inte saknas och åren går. Hon förblir ogift och har passerat 30 årsstrecket. Men älskare har hon tydligen haft eftersom berättelsen avslöjar att hon haft ett flertal missfall som antagligen beror på de onda stenarna, njurstenarna.
Farfar kommer in i hennes liv då farfars hus bombades under Andra världskriget och farmors familj lät honom bos hos dem. Farmors familj tyckte farfar skulle vara lämplig som äkta make till farmor. De båda gjorde klar för varandra att inte handlade om kärlek. De delar säng men sover på varsin ytterkant.
Farfar besöker bordellen i byn vilket farmor tycks vara medveten om men inte låtsas om. En dag säger farmor att han inte ska lägga ner sina pengar på bordellen utan ber farfar visa hur kvinnorna där gör för att hon sedan ska göra likadant. Deras sexlekar är fysiska och någon kärlek blommar inte upp.
När smärtan av hennes onda stenar blir för plågsam åker hon  vid 40-årsålder till en kurort på fastlandet. Där träffar hon den "hemkomne" som skulle betyda soldaten som återvänder hem efter kriget. Det uppstår kärlek mellan de två både kroppslig och andlig. De läser texter för varandra och spelar musik . Farmor får för första gången känna att hon älskar och är älskad och sedd och attraktiv.
Snart återvänder hon till farfar men kärleksmötena med den hemkomne bär hon med sig hela livet.
När hon kommer hem efter vistelsen på kurorten är hon gravid och föder så småningom en son. Det sägs inte i boken men man förstår att det inte är farfar som är pappan. Farfar säger inte heller något utan behandlar sonen som sin egen. Sonen visar sig har ett starkt musikintresse, precis som den hemkomne, och utbildar sig till koncertpianist.
Den här boken är en troligt vacker hyllning till en farmor som betytt mycket för sin sondotter som är bokens berättare. Farmoder gjorde allt och jobbade extra för att sonen skulle utbilda sig till pianist som han också blev och turnerade och reste mycket och ofta. Då sonen var på resa tillbringade farmor mycket tid med sondottern där en speciell nära relation grundlades.
Språket är enkelt, lågmäld, vackert ibland lite rörigt att hålla ihop släktrelationerna efter som alla heter mormor farmor kusiner osv