Min vandring dag för dag

Så länge jag varit skrivkunnig har jag skrivit dagbok.  Jag minns mina första dagböcker sådana där med lås och nyckel som jag fick i julklapp i lågstadiet. Det var väl då dagbokskrivandet började. Innehållet i dessa låsförsedda dagböcker handlade väl mest om intriger i tjejgruppen i klassen och någon idol som jag tyckte om. Kanske vad hästen hette som jag speciellt tyckte om i stallet där jag red. Innehållet i mina dagböcker har både skiftat i innehåll och fördjupats under åren. Från att i tonåren handla konkret om vad man har gjort och med vem till att nu mest handla om sina egna djupaste tankar om livet som är runtomkring.
Jag har också försökt att skriva en mer detaljerad dagbok när jag varit ute på långresa där jag velat behålla intrycket och upplevelsen av resan genom att återge synintryck. Med åren har det blivit en hel del dagböcker.


Dagböcker är ju speciella dokument på så sätt att de skrivs utan mottagare och varför skriver man då dagbok. För mig har det blivit som ett behov. Dagboken är med mig jämt.Jag tror att i mitt fall har det varit ett sätt att organisera tankar och på sätt komma ihåg upplevelser, människor och tankar.  Det är ett nöje att bläddra och läsa i gamla dagböcker. Det är mycket som man glömmer faktiskt och att skriva är  ett sätt att påminnas sig om händelser som har inträffat men fallit i glömska.

Anledningen till att jag skriver detta inlägg är att jag hittade i min bokhylla, gömd och glömd Min vandring dag för dag, Kvinnors dagböcker från 1700-talet av Christina Sjöblad. Christina Sjöblad har forskat i dagbokskrivandets historia på 1700-talet. Hon tar upp 4 dagboksskrivande kvinnor och analyserar deras dagböcker. I dessa dokument kommer kvinnornas egna röster fram och tankar kring livet och deras livsberättelser kring familjen och barnen. Intressant.

Jag har också alltid tyckt om att läsa andras dagböcker. Dagböcker som blivit litterära verk. Det är ju en läsning där man kommer skribenten väldigt nära, under huden där de skrivet oförljuget och ärligt om sitt liv.
Anais Nin som nog är min litterära dagboksfavorit  och som också hade kurser i dagbokskrivande  säger:

"Vi har skrivit dagbok för att med öppna ögon gå in i våra erfarenheter och fördjupa vår förståelse för medmänniskan och nalkas hennes innersta, för att finna näring för vår inre människa och för att länka samman drömmen och vakenlivet så att de kan samverka harmoniskt". Ja det är kanske därför man skriver dagbok.
Några litterära dagböcker som jag har läst:
Anais Nin, Viginia Wolf , Ögonflick av frihet, Anne Frank, Martina Lowden,  WitoldGombrowicz