måndag 28 februari 2011

Läst i februari

Långt ifrån bokrea, boklådor, bibliotek befinner jag mig.Men en  liten egen bokhög har jag tagit med mig. Efter några timmar i skidspåret, några minusgrader minimal vind  har jag nu kommit in för att sammanställa min lista över lästa böcker i februari:





Jupiters öga, Oline Stig
Reborn Diary 1948-63, Susan Sontag
Spådom, Magnus Dahlström
Salome, Mara Lee
Cementträdgården, Ian McEwan
Utan ont uppsåt, M J Hyland

Summa böcker: 6,
6-7 böcker brukar vara normalt att läsa en månad med mycket arbete.

Månadens bästa: Reborn, Susan Sontag
Hennes dagböcker från unga år till 30-års åldern vittnar en intellektuells kvinnas uppvaknande. Mycket bra och läsvärd

Månadens besvikelse: Spådom
Jag hade så stora förhoppningar på spådom, men den var inte alls  i min smak. Väldigt dyster.

Månadens överraskning: Salome,
Vackert språk om dock en något banal historia

Månadens otäckaste historia: Cementträdgården.
En bisarr historia om 4 syskon vars mamma dör och de gömmer henne i källaren för att inte myndigheterna ska fosterhemsplacera dem

Månadens mest lovande: (har inte läst ut den än) Utan ont uppsåt, M J Hyland

lördag 26 februari 2011

Nu stundar en skönt sportlov

Efter en antal veckors hårt arbetande i skolvärden, med planeringar, möten, åtgärdsprogram, uppföljningsmöten, rättning, den nya läroplanen osv osv. Huvudet går runt. Och mitt i allt detta finns elever att ta hand om, se, prata med, ringa föräldrar... Ja listan är lång på vad en lärare uträttar nuförtiden. Det blir mindre och mindre av det pedagogiska arbetet som är i fokus och mer och mer ställs krav på att vara administrativ.
En liten parentes i bokbloggandet. Vad jag skulle komma till är att nu är det SPORTLOV och bilen fylls med tjocka kläder, skidor, mat, för nu åker vi till fjällen. En vecka i fjällen betyder frisk luft, motion, skidåkning, varm choklad och en smörgås i solen, god mat på kvällen  och ett glas vin till och med mitt i veckan, en varm brasa  och framför allt läsa på morgonen och läsa på eftermiddagen och läsa på kvällen. Tre böcker finns med i packningen. Kanske hinner jag läsa dem alla.

Om bloggande och läsande

Jag följer Lyrans uppmaning  denna vecka att skriva om sitt eget bloggande och läsande.

Berätta tre saker om varför du bloggar.

Jag bloggar för att:

1.  Jag är en ständig läsare som läser jämt, jämt och för att komma ihåg och minnas innehållet i de böcker jag har läst använder jag bloggen som en läsdagbok. Som en följd av att skriva min läsdagbok offentligt   läser böcker  mer grundligt och tar reda på fakta kring boken som jag läser. Jag har helt enkelt blivit en mer ordentligt läsare som går djupare i min läsning än tidigare.
2. Jag får boktips och annan bokrelaterad information från andra bloggare som berikar mitt bokliv.
3. Jag får kontakt med en stor mängd bokläsande personer och deras tankar kring böcker och litteratur  vilket jag inte får på samma sätt i mitt verkliga liv.

Varför bokbloggar du?

Skriv en kommentar så tittar jag in hos dig.

fredag 25 februari 2011

Ian McEwan - Cementträdgården

Cementträdgården är Ian Mc Ewans debutroman som gavs ut 1978 och på svenska 1979. Som trogen McEwan läsare jag är hade jag missat denna tunna lilla bok, endast 170 sidor. Ian Mc Ewan är en av de moderna berättare som bäst kan fånga upp detaljer i samspel med omgivningen och få de till betydelsefulla och utlösande faktorer i händelseförloppet.
Cementträdgården handlar om en vanlig familj med fyra barn i skolåldern. Jag gissar att det är England eftersom de ideligen dricker te och jag gissar att det är 60-tal. Pappan i familjen dör plötsligt och blir hämtad av ambulans, sedan är han glömd. Mamman som blir tröttare och tröttare och styr hemmet och barnen från sängen dör även hon en kort tid senare.
Barnen bestämmer att undanhålla hennes död för myndigheterna av rädsla att syskonskaran ska splittras och de ska hamna på fosterhem. De gömmer henne i källaren. Barnen är nu själva och lever ett liv utan vare sig regler eller ordning.
Att läsa Cementträdgården är som att försätta sig i ett tillstånd mellan dröm och vaka. Vad är verklighet och vad är dröm. Boken får mig stundtals att må dåligt med barnens incestuösa lekar och liket i huset som sakta ruttnar och läggs som en dimma över hela historien och syskonen som lever som om allt var normalt.Man kastas mellan hysteriska oförklarliga skrattanfall till djup melankoli och sorg.
För att förstå syftet och budskapet med romanen gör jag en koppling till ledarskap. Vad händer med en grupp när ingen naturlig ledare finns. Mamman dör och ingen träder in i hennes roll. Det blir kaos. En skrämmande och otäck historia.

torsdag 24 februari 2011

Från bokrean

I år blev det inte att gå på bokrea i vimlet av morgonpigga bokälskare och rota fram några fynd, utan jag beställde från Adlibris. Min låda kom igår och innehållet var detta:

Joan Didion, Bönbok för en vän
Joan Didion, Att lära sig själv att leva
Joyce Carol Oates, Älskade syster,
Anne Brontë, Agnes Grey
Monika Fagerholm, Glitterscenen
Carole Seymor-Jones,En farlig förbindelse

måndag 21 februari 2011

Nytt för idag från biblioteket

I morse läste jag att M J Hyland kommit ut med en ny bok, Utan ont uppsåt . På baksidan läser jag: Utan ont uppsåt är en gripande och intensiv roman om en ung mans vilsna sökande. Först i undergångens mörker tonar svaren fram. Då förstår han vem han är och kan känna verklig kärlek.
Jag läste hennes förra roman Inga fler lögner för några år sedan som handlade om en speciell pojke i en speciell familj. Jag beställde "Utan ont uppsåt" via nätet på biblioteket och några timmar senare har jag nu boken i min hand. Jag har sagt det förut; tur att bibliotek finns! Och tänk vad bra och snabba de är här där jag bor.
M J Hyland är född i London 1968 och har studerat juridik och engelska i Australien. Nu bor hon i Manchester och undervisar på University of Manchesters skrivarutbildning.

Salome - Mara Lee

Mara Lee skriver om skörheten och vilsenhet i att vara ung i hennes nya roman  Salome och brytpunkten när man ska in i vuxenvärlden och att vara rätt och vara ihop med rätt kille med rätt frisyr och med rätt musiksmak. Hur lätt dagens bästis blir morgondagens fiende.
Berättarrösten är Elsa Mo som är 14 år. Hon dansar balett och drömmer om ett liv som balettdansös. Hennes bästa kompis Veronika är svårt sjuk. Mamman lever med en ny man. Med sin riktiga pappa har inte så mycket kontakt. En dag flyttar Johannes hem till dem. Han är fosterbarn och en udda figur i Elsas värld. Han ser på svart/vita filmer och läser tjocka böcker och hänger upp röda affischer på män i mustasch. Johannes inrättar sig förvånansvärt snabbt och blir genast nära vän med Veronika, vilket Elsa i högsta grad ogillar.
Berättartekniskt är boken på intet sätt originell. Hyllmetrar av böcker som tagit upp temat över vilsenheten i att var ung och det uppvaknade sexuella intresset och skammen över lusten. Huvudpersonen med frånvarande föräldrar, kompisproblem och bästisar som överger en har vi läst om förut, men det som är Mara Lees styrka är hur hon hanterar språket. Hon skriver sinnligt. Texten doftar, hörs, känns. Det finns inga gränser för vad saker kan dofta. Hur doftar granit? Mara Lee beskriver det så skickligt att man förnimmer doften.
Att ge en 14 åring berättar rösten kräver nog att språket anpassas till den nivån. Ibland kan jag tycka att språket med sina liknelser och jämförelser känns för vuxen för en tonåring.
Utan att den här boken går till historien som årets bästa bok läste jag den ändå med ett visst nöje

söndag 20 februari 2011

Nytt fokus på Akademibokhandeln

I Svenskbokhandel läser jag att Akademibokhandeln i fortsättning inte ska ha fokus på bästsäljande litteratur. Det nya mottot blir "Vi kan böcker bäst av alla" och satsar mer på allmän facklitteratur och på en kommunikation med omvärlden och inriktning på läsningens betydelse.
Varje butik kan i fortsättningen välja och styra sin inköp. Man vill heller inte blanda ihop varumärkena varför all synlig logga från Bokus kommer att försvinna.
Jag välkomnar det nya fokus och inväntar förändringen med spänning.

lördag 19 februari 2011

Svd eller DN

Imorse råkade vi få båda morgontidningarna i brevlådan, Svd och DN. Normalt kommer bara Svd. Det var intressant att jämföra de båda tidningarnas kultursidor och boklördag. Det var inte svårt att konstatera att DN boklördag hade mer artiklar av litterär betydelse än Svd. Kanske måste jag ta och fundera på att byta morgontidning :)
I dagens DN hade några kritiker valt ut sina favoriter på bokrean som börjar på onsdag den 23/2.
Bland favoriterna finns:
Herta Müller, Andningsgungan
Människor helt utan betydelse, Johan Kling
En dramatikers dagbok, Lars Norén
Herrana i skogen, Kerstin Ekman
En farlig förbindelse, Carole Seymour.Jones
Att lära sig själv att leva, Joan Didion
Båten Nam Le
Desideria Maryse Condé
Äventyrsklassiker

Några av dessa har även jag prickat för bl a En farlig förbindelse och Att lära sig själv att leva.
Har ni några favoriter?

fredag 18 februari 2011

Hämtat från biblioteket

På mitt bibliotek, som faktiskt är ett vanligt Stadsbibliotek får man ofta sina beställda böcker väldigt snabbt. Mara Lees Salome beställde jag så fort jag läste recensionen i tidningen för kanske en vecka sedan och efter några dagar har jag den i min hand. Snabbt och smidigt. Tur att vi har bibliotek.
Boken har ett väldigt vackert omslag. Ljuslila med en enkel teckning och guldtext. Jag tycker om vackra omslag. Ibland kan jag till och med intressera mig för en bok bara för att den har ett vackert omslag. Eller hur?

torsdag 17 februari 2011

Magnus - nu ger jag upp

Nej, nu går det inte längre. På sidan 250 ger jag upp Spådom av Magnus Dahlström. Sida upp och sida ner beskrivs och berättas med kylig objektivitet detaljerade beskrivningar av namnlösa miljöer och människor utan namn. Människor i görande som likt robotar utför sina sysslor med professionellt engagemang utan känslor.
Det här är ingen bok för mig. Jag får inga nyanserade bilder i huvudet när jag läser Spådom av Magnus Dahlström. Det är sterila, karga miljöer och människor med stenansikten som jag ser framför mig.
Boken är indelad i tre delar. Tre fristående delar men som ändå hör i hop i handlingen.
I den första delen får vi möta läkaren på fjällvandring i sitt försök att rädda en pojke som blivit skadad. Vi följer läkaren i hans arbete. Det märks att Magnus Dahlström är ordentligt påläst. Han levererar  beskrivningar på medicinsk behandling och instrument. I samma avsnitt föder även hans fru deras barn. Så även läkarens privatliv tar vi del av, med samma kyliga beskrivningar.
I det andra kapitlet är det polisens tur att framträda och i det tredje (som jag inte läste) är det socialarbetares liv vi får se.
För mig att detta en dyster bok, alldeles för dyster med opersonlig detaljbeskrivning ur dessa yrkesgruppers vardag, karga atmosfärer och personer utan karaktärer.
Jag kan inte låta bli att fundera över Magnus Dahlströms syfte och budskap med boken. För mig blev den första 250 sidor en uttröttande och märklig läsupplevelse.

onsdag 16 februari 2011

Klassikerutmaning

I min iver att läsa nytt, nytt, nytt glömmer jag bort och tycker inte att jag har tid att läsa gamla godingar. En hel del klassiker är värda att läsas om men också att läsa några verk som jag inte tidigare har läst.Jag hade en period när jag var omkring 20 år då jag bara läste klassiker; Dostojevskij, Tolstoy, Maupassant, Zola osv men på senare tid har det blivit allt mer sällan som jag tar mig an en klassiker.
Men nu i vår har jag tänkt att anta  en klassikerutmaning. Min avsikt är att åtminstone läsa en klassiker i månaden. Kan det vara rimligt?

De klassiker som jag har på min lista för våren är:

Huset Buddenbrook, Thomas Mann
Den har jag läst men minns inte så mycket av detaljhandlingen. Det jag kommer ihåg var att boken uppslukade mig totalt.
Jane Eyre, Charlotte Brontë
Den har legat i min läshög i flera år. Nu är det väl ändå dags...
Agnes Grey, Anne Brontë
Den har jag beställt på bokrean

Vad har ni för förhållande till att läsa om böcker och att läsa gamla klassiker?
Finns det någon klassiker att föredra?

måndag 14 februari 2011

Spådom - so far

Så här efter kanske hundra sidor i Magnus Dahlströms Spådom   kan jag konstatera att det är en ganska dyster historia Magnus Dahlström skänker oss. Jag brukar väldigt sällan lämna en bok innan den är utläst. Men Spådom får mig att inse att möjligheten finns.
I första delen ur Spådom möter vi en läkare i sitt jobb. Beskrivningar på behandlingar och ordinationer ges. Inga namn på de personer som förekommer utan människorna i boken är helt enkelt; patienten, kvinnan, pojken, min fru. Meningar skriv i passivum: "Min hand vreds runt...", doften tycktes komma från..." "Här syns inget onormalt." "Rösten hördes från väntrummet"
Allt detta med personer utan namn, opersonliga meningar skapar en atmosfär av människor utan karaktärer, personlighet eller ansikten. Miljöerna är karga som "bakgården var asfalterad", "korridoren var tom".
Magnus Dahlström text utarmar en själv. De går in i en och vrider om. Det är förtidigt ännu efter 100 sidor  att sia om vad boken har för budskap, vad den vill förmedla, vad syftet är.
Jag läser ett tag till och återkommer med ett slutgiltigt omdöme och en recension om några dagar.

söndag 13 februari 2011

Norrtullsligan - Elin Wägner

Projektet som heter Stockholm läser är ett samarbete mellan Stockholms bibliotek och Författarcentrum och innebär att Stockholm ska förvandlas till en enda stor bokcirkel. Tanken och idéen tilltalade mig mycket. Jag bestämde mig för att läsa Nortullsligan av Elin Wägner en bok som jag inte hade läst tidigare. Jag har faktiskt aldrig  läst något av Elin Wägner så jag tyckte att det var ett bra tillfälle att stifta bekantskap med henne.Jag beställde boken från biblioteket och fick en väldigt gammal upplaga som av stämpeln på sista sidan att döma fanns magasinerad. När jag öppnade boken står det skrivet med en sirlig handstil Birgitta Lagerberg, Julen 1929.
Norrtullsligan som är Elin Wägners debutroman kom ut 1908. Trots att boken gavs ut för mer än hundra år sedan känns den både modern och aktuell ur några perspektiv.
Fyra  unga kvinnor delar lägenhet i Stockholm nära Norrtull varför de kallar sig för Norrtullsligan. De försörjer sig som kontorister och drömmer om att träffa den rätte som ska lögöra dem från sitt gissel som kontorsarbetare med låg lön och chefer som gör  nedlåtande anspelningar och inviter.
Det är de fyra kvinnors liv, vardag, tankar och drömmar vi får följa under några månader i Stockholm. Pegg som är den som skriver historien har delat in boken i kapitel som börjar med ett datum. De småbråkar och gnabbas men håller ihop när det är allvar som när de  bestämmer att de måste spara in på fotogenet som blivit lite dyrare. Det är en varm skildring av några kvinnor vid 1900-talets början som trots sina livsbekymmer försöker se livet med humor och glädje.

lördag 12 februari 2011

Börjor

Det sägs att en författare lägger ner mest tid och omsorg på att formulera bokens första mening. Litteraturhistorien har en mängd böcker med kända börjor. Numera tänker jag nästan alltid på bokens inledande meningar och försöker tänka efter hur de fångar upp mitt intresse för boken.

Aidan Chamers som är en känd litteraturpedagog säger att om man skriver ner de första raderna i en bok som man läser kommer man ihåg innehållet och handlingen mycket lättare. Jag har inte experimenterat med just det men det kan nog ligga något i det.

 Några kända inledningar är:

Han kom som ett yrväder en afton i april... Hemsöborna, August Strindberg

Alla lyckliga  människor likna varandra, men varje människa som är olycklig är det på sitt säregna sätt, Anna Karenina, Leo Tolstoj

Äntligen stod prästen i predikstolen, Gösta Berglings saga, Selma Lagerlöf

Många år senare inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendía påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen, Hundra år av ensamhet, Gabriel García Marquéz.
Har ni några favoritbörjor?

torsdag 10 februari 2011

Bokrean snart här

Kataloger över årets böcker som reas ut börjar ramla ner i brevlådan. Den 23 februari är starten. Det roligaste är att på morgonen gå och trängas bland bokmalar i butiken men oftast tillåter inte arbetstiden att man i arla morgonstund går och botaniserar bland reaböcker. Några år har jag också beställt och gått och hämtat min välfyllda påse. I år har jag inte bestämt mig än hur jag ska göra. När rea katalogerna kommer brukar jag pricka för och önskelistan brukar bli lång, men i år tycker jag innehållet i reakatalogen var mager. Deckare tycker jag inte om och många böcker hade jag faktiskt redan läst. Jag hittade inget som jag direkt önskade. Jag prickade i alla fall för några:

Sommartid, J.M Coetzee
Glitterscenen, Monika Fagerholm
Agnes Grey. Anne Brontë
Älskade syster, Joyce Carol Oates

Har ni hittat några favoriter på bokrean?

Äntligen - från biblioteket

Idag har jag hämtat min beställda bok på biblioteket Spådom, Magnus Dahlström. Det har stått en del i media om denna bok och dess författare. En för mig okänd författare och jag känner mig verkligen nyfiken att hugga tag i denna bok redan ikväll.

onsdag 9 februari 2011

Jupiters öga - Oline Stig

Oline Stig har forskat om sin farmor och farfars liv i Norge. Farfar Aksel med författardrömmar och farmor Clara som försörjde sig som översättare.
Oline Stig besöker själv Oslo under några veckor för att forska om farföräldrarna bland arkiv och
fotografier. Hon intervjuar människor och fantiserar. Med bildernas hjälp berättar hon sin historia om farföräldrarnas liv.
Vi följer Aksel och Claras liv från 20-talet då de träffas  till 50-talet. Norge är under Andra världskriget okuperat av Tyskland och många norrmän tvingas gå med i Nazistpartiet i tron på att Hitler hindrar Ryssland att ta sig in i Norge som det hände med Finland.
Aksel ställs inför en svår situation när han övertalas att gå med i Nazistpartiet samtidigt som han blir medveten om sin egen historia.
Jupiters öga är en mycket bra bok. Jag sträckläste den och slukades helt upp av handlingen, tidsandan som Oline Stig fångar upp på ett mycket trovärdigt sätt. Det är en bok om att överleva de svåra förhållanden Norge levde under, under Andra världskriget men den handlar också om svek, lögn och moral.

tisdag 8 februari 2011

Susan Sontag läsning som berör

Någon gång på 80-talet kom jag i kontakt med Susan Sontag i samband med att hennes bok Välgöraren kom ut på svenska. Hon var också en flitig debattör och skrev en del artiklar inom litteraturkritik i de största dagstidningarna.
I somras uppmärksammades hon i samband med en fotoutställning på Fotografiska museet i Stockholm där hennes livskamrat fotografen Annie  Leibovitz fotograferat  några starka bilder av Susan Sontag under hennes sista tid då hon kämpade mot sin cancer. Hon dog 2004.
Nu publicerar hennes son David Rieff Susan Sontags, Reborn Early Diaries hennes dagboksanteckningar 1947-63.
Hennes son skriver i förordet till boken att Susan Sontag aldrig berättade hur hon ville att man skulle göra med hennes genom åren skrivna texter och anteckningar. David Rieff valde att publicera de första åren av dagboksanteckningar. Vid hennes död hittades ett 100 tal handskrivna böcker. Det är en intressant och gripande läsning som vi får ta  del av och mitt hopp är att  vi även  får tillgång till de resterande anteckningarna.
När dagboken börjar 1947 är hon 14 år och redan då beskriver hon sitt liv, relationer och har klart för sig vad hon vill med sitt liv. Hon understryker att hon inte vill leva sitt liv som en medelmåtta. Hennes listor över böcker som hon har läst och över böcker som hon vill läsa vittnar om att hon redan som tonåring hade en utvecklad lässmak. På listorna finns  bl a Dostojevski, Tolstoy, Andre Gide, Henry James, Kafka , James Joyce. Där finns också intellektuellt avancerad små analyser och jämförelser och tankar kring författarna och deras verk.
Hon gör också upp med sin sexualitet där hon tidigt förstår att hennes preferenser är kvinnor, samtidigt som hon förstår att det inte är normalt och försöker även ha män men tycker kvinnans roll i den sexuella akten i ett heterosexuellt samlag är passivt.
Susan Sontags dagböcker är en mycket intressant läsning och det är svårt att släppa boken. Det är moget och insiktsfullt skrivet och man  möter en ung kvinnas intellektuella uppvaknande.

måndag 7 februari 2011

Inhandlat i helgen

Susan Sontag är en kvinna som alltid fascinera mig. Här hittade jag hennes dagböcker 1947-63. Jag hittade också Ian McEwans debutroman Cementträdgådern. Han är en av mina favoritförfattare just nu. Recension kommer om några dagar,

söndag 6 februari 2011

Lördagspromenad med vår i luften


På min lördagspromenad genom Stockholm på väg mot Söder i ett Stockholm där våren kan skönjas, några bleka solstrimmor letar sig fram genom ett grått molntäcke och vindarna känns inte bitande kalla. Det finns hopp om ljusare tider. På Krukmakargatan hittar jag Papercut en butik som har tidskrifter, musik, film och böcker selektivt utvalda i en härlig blandning. Engelska tidskrifter blandas med svenska, engelska böcker blandas med svenska. Utbudet av böcker är sparsmakat men mest pocket och nogsamt utvalt varken deckare eller chiclitt kan jag se. Han som jobbar där säger att de endast köper in böcker som de själva gillar.
Härlig musik fyller butiken och där andas internationell atmosfär. Jag tittar runt bland böcker och tidskrifter och hittar ett ställ med Moleskine anteckningsböcker. Av alla anteckningsböcker är Moleskine mina favoriter. Hutlöst dyra men det är något med kvaliteten och formatet som tilltalar mig. Jag hittar där en liten Moleskine för Parisälskaren. Med karta över gator och Metro och plats för att anteckna sina personliga upplevelser och museibesök och annat. Jag ska till Paris ganska snart... i juni så varför inte vara ute i god tid.

fredag 4 februari 2011

Himlen i bay city - Catherine Mavrikakis

Jag försöker läsa de flesta böcker från det lilla förlaget SEKVA som har specialiserat sig på franskspråkig litteratur av kvinnliga författare. Förlaget har hittills givit ut ca 20 titlar bl a Claire Castillon, Delphine de Vigan, Muriel Barbery, Michele Lesbre, Tatiana de Rosnay. Alla böcker från SEKWA jag har läst har varit bra. Himlen i City Bay är en av de bättre.
Romanens centrala tema handlar om att befria sig från historiens börda. Amy som är bokens huvudperson växer upp i en trist småstad i City Bay i Michigan med mamma och moster, som en upprorisk rebell med Alice Cooper som idol. Amy är judinna andra generationens invandrare i USA och morföräldrar som dog i Auschwitz. Amys mamma och moster adopterades av en familj i Normadie och tvingades säga upp sin judiska tro och bli katoliker för att inte sticka ut för mycket på den franska landsbygden. Som vuxna flyttar de till USA.
Amy plågas av sin familjs förflutna "vi krigsbarn som fick döden i arv". Hennes morföräldrar finns med Amy i hennes drömmar och gör henne frånvarande från nuet. Förfädernas krigsskador skapar en kraftlöshet och Amy plågas av dåligt samvete för att hon har fått leva så länge. För att göra slut på sitt lidande och sin historia sätter hon familjen i brand. Indien blir den plats där hon försonas med sitt förflutna och sin framtid och tro. Hon föder sin dotter Heaven och hon frigörs från sitt gamla jag. Himlen finns med genom hela romanens med dess blå-lila-grå nyanser och blir som en symbol för hopp, frihet, besvikelse, helvete.
Andlöst tar jag mig igenom boken. Den är jättebra. Nu och då, dröm och verklighet vävs ihop och man får anstränga sig för att hålla isär händelserna. Språket är intensivt och mustigt . En sorglig och smärtsam historia om att inte kunna fly från land till land, plats till plats man kan aldrig fly från sig själv. Historien hinner alltid i kapp.
Catherine Mavrikakis har givit ut 3 böcker innan denna. Jag blir väldigt nyfiken på hennes tidigare böcker. Dessvärre är min franska inte tillräckligt god för att läsa dem på originalspråk. Min önskan är att SEKWA vill ge ut fler böcker av Catherine Mavrikakis.

Helgens enkla nöjen

Mina favoritsysselsättningar i helgen.



  • Gå upp före alla andra på helgen och njuta av tystnaden och ligga och läsa i sängen
  • Några glas vin till maten
  • Extra god mat lagad med omsorg och kärlek
  • Hitta några nya böcker i bokhandel eller bibliotek
  • Middag med tända ljus
  • Långpromenad
            • Läsa, läsa, läsa...
Vad gör ni?
Trevlig helg

onsdag 2 februari 2011

Miguel Syjuco - nej tack

Jag har gjort ett försök att läsa Ilustrado av Miguel Syjuco men nu ger jag upp efter sidan 210.
När Miguel Syjuco besökte Internationell författarscen den 30 november i höstas presenterade Ingemar Fasth honom som en filippinsk författare som blivit översatt till många språk och kommer att bli stor. När Miguel Syjuco sedan blev intervjuad visade det sig att han hade bott i USA i många år, utbildat sig där och gått på creative writing school. Jag blev lite besviken när det visades sig att bara hans utsida var filippinskt resten var amerikanskt. Jag som sett fram emot att läsa en genuin filippinsk författar för första gången.. Jag tappade lusten och Ilustrado blev liggande till här om dagen.
Boken handlar om Crispin Salvador filippinsk författare som hittats drunknad i Hudsonfloden i New York. Bokens huvudperson och tillika författare Miguel Syjuco var vän till den nu döda Crispin Salvador och tar sig nu an fallet för se hur han dog. Han upptäcker att manuskriptet till en bok som Crispin Salvador skrev och som handlade om  korruption på Filippinerna är försvunnen. Samtidigt som han söker svar på frågorna hur Crispin Salavdor dog skriver han själv på en biografi över författaren.
Boken består av fragmentariska små stycken ur Miguels liv och barndom likaså Crispins barndom och utdrag hur den biografi som Miguel håller på att skriva samt utdrag ur böcker som Crispins skrivit. Alla dessa fragment hit och dit skapar en osammanhängande historia som är svår att hänga med i men knyts samman av att allt har ett ursprung på Filippinerna och dess historia.
Boken är en krävande läsning och det är mycket namn och släktrelationer att hålla reda på. Min kunskap om Filippinerna är skrämmande liten och jag hade nog behövt mer kännedom om landet och dess historia för att förstår innehållet i boken.
Boken gav mig inte mycket trots att språket är bra med fyndiga metaforer och liknelser.
Så Miguel Syjuco tyvärr jag tappade mig i alla fragmentariska historier som rullades ut kanske lite av Da Vincikoden över innehållet.

Hämtat böcker från biblioteket


På väg hem hämtade jag min beställda Norrtullsligan av Elin Wägner på biblioteket. Jag ville vara med i Stadsbibliotekets uppmaning att Stockholm ska läsa samma bok i en bokcirkel. Jag har inte läst något av Elin Wägner och tyckte det här var ett bra tillfälle att stifta bekantskap med henne.
Om Oline Stigs Jupiters öga har jag läst en del, men av Oline Stig har jag inte läst något. Den låg i hyllan för 7 dagarlån. Det blev den också

tisdag 1 februari 2011

Klassiker eller kult

Jag vågar knapp nämna det men jag har några utmaningar under våren. Ibland är jag inte så bra på att hålla utmaningarna om något roligare kommer ivägen, så därför ligger jag lite lågt med mina utmaningar innan de är genomförda. Jag gör i alla fall ett försök att läsa några klassiker under vårterminen.
Jag har precis börjat läsa Maken av Gunbritt Sundström. Jag läste den en gång för länge sedan kanske på 80-talet. Jag minns inte så mycket av detaljerna i handlingen mer än att det är ett relationsdrama.
När jag nu har kommit några sidor in i boken får jag lite nostalgikänslor av att läsa den, både jargongen i språket och ordvalet. De går på Tempo och handlar och är med i FNL.Lite kul.
På baksidan läser jag att den är en klassiker utgiven av Albert Bonnier. Jag har någonstans läst att en bok blir inte en klassiker förrän den lästs av minst 3 generationer. Maken kom ut 1975 och sedan dess har väl knappt 3 generationer hunnit läsa den? I förordet skriver Steve Sem-Sandberg att Maken blivit en kultbok.
Jag funderar lite över skillnaden mellan en kultbok och en klassiker. Jorden runt på 80 dagar är en klassiker men knappt en kultbok medan Lolita är en kultbok men knappt en klassiker. Jag hittar själv ingen bra förklaring till skillnaden mellan kult och klassiker. Kan en bok vara både en kultbok och en klassiker. Dagens fundering. Kanske någon kan hjälpa mig att reda ut begreppen.