Salome - Mara Lee

Mara Lee skriver om skörheten och vilsenhet i att vara ung i hennes nya roman  Salome och brytpunkten när man ska in i vuxenvärlden och att vara rätt och vara ihop med rätt kille med rätt frisyr och med rätt musiksmak. Hur lätt dagens bästis blir morgondagens fiende.
Berättarrösten är Elsa Mo som är 14 år. Hon dansar balett och drömmer om ett liv som balettdansös. Hennes bästa kompis Veronika är svårt sjuk. Mamman lever med en ny man. Med sin riktiga pappa har inte så mycket kontakt. En dag flyttar Johannes hem till dem. Han är fosterbarn och en udda figur i Elsas värld. Han ser på svart/vita filmer och läser tjocka böcker och hänger upp röda affischer på män i mustasch. Johannes inrättar sig förvånansvärt snabbt och blir genast nära vän med Veronika, vilket Elsa i högsta grad ogillar.
Berättartekniskt är boken på intet sätt originell. Hyllmetrar av böcker som tagit upp temat över vilsenheten i att var ung och det uppvaknade sexuella intresset och skammen över lusten. Huvudpersonen med frånvarande föräldrar, kompisproblem och bästisar som överger en har vi läst om förut, men det som är Mara Lees styrka är hur hon hanterar språket. Hon skriver sinnligt. Texten doftar, hörs, känns. Det finns inga gränser för vad saker kan dofta. Hur doftar granit? Mara Lee beskriver det så skickligt att man förnimmer doften.
Att ge en 14 åring berättar rösten kräver nog att språket anpassas till den nivån. Ibland kan jag tycka att språket med sina liknelser och jämförelser känns för vuxen för en tonåring.
Utan att den här boken går till historien som årets bästa bok läste jag den ändå med ett visst nöje