Cementträdgården handlar om en vanlig familj med fyra barn i skolåldern. Jag gissar att det är England eftersom de ideligen dricker te och jag gissar att det är 60-tal. Pappan i familjen dör plötsligt och blir hämtad av ambulans, sedan är han glömd. Mamman som blir tröttare och tröttare och styr hemmet och barnen från sängen dör även hon en kort tid senare.
Barnen bestämmer att undanhålla hennes död för myndigheterna av rädsla att syskonskaran ska splittras och de ska hamna på fosterhem. De gömmer henne i källaren. Barnen är nu själva och lever ett liv utan vare sig regler eller ordning.
Att läsa Cementträdgården är som att försätta sig i ett tillstånd mellan dröm och vaka. Vad är verklighet och vad är dröm. Boken får mig stundtals att må dåligt med barnens incestuösa lekar och liket i huset som sakta ruttnar och läggs som en dimma över hela historien och syskonen som lever som om allt var normalt.Man kastas mellan hysteriska oförklarliga skrattanfall till djup melankoli och sorg.
För att förstå syftet och budskapet med romanen gör jag en koppling till ledarskap. Vad händer med en grupp när ingen naturlig ledare finns. Mamman dör och ingen träder in i hennes roll. Det blir kaos. En skrämmande och otäck historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar