Underjordiska timmar är en bok som berör. Delphine de Vigan beskriver Matildes utslagenhet på arbetsplasten och hur hon successivt trycks ner av det oförklarliga som händer kring henne med ett sådant engagemang och inlevelse att man känner för Matilde i varje nerv. Att utfrusning och mobbing på arbetsplatser förekommer vet man men med Underjordiska timmar blir utfrusningen personifierad.
Precis som i Delphine de Vigans förra bok No och jag skriver författaren om den lilla människan i det moderna samhället som ska klara av press och krav där ensamhet gestaltas ur olika perspektiv. Parallellt med Matilde möter vi läkaren Thibault som åker runt och letar parkeringsplats för att besöka sjuka och ensamma. Han har precis avslutat ett hopplöst förhållande och åker hem efter sitt arbetspass och tröstar sig med en gin och tonic. Men det som händer med karaktärerna i Delphine de Vigans böcker är att det tar ansvar för sin situation och det finns ett hopp.
Titeln Underjordiska timmar syftar till alla dessa timmar man tillbringar på tunnelbanan på väg till och från jobbet och de samtal man har med dem man stöter på eller de tankar som vandrar runt i huvudet medan man forslas till och från jobbet.
Språket i boken är fjäderlätt och man läser boken i ett svep, men budskapet är starkt och tar tag i en inre och vrider om.
Delphine de Vigan skriver om sådant som berör och Underjordiska timmar är hennes andra bok på svenska utgiven av SEKWA och jag hoppas vi får läsa fler böcker av Delphine de Vigan.
världen är full av böcker man inte läst
SvaraRaderaHannele: ... och man hinner aldrig läsa alla, men man måste vara selektiv och välja ut de bästa.
SvaraRadera