Samtal med djävulen - Inger Edelfeldt

Den här veckan har jag haft Inger Edelfeldts senaste roman Samtal med djävulen som tunnelbanelitteratur. En tunn bok, 140 sidor men oj så mycket av existentiella tankar om vad som formar en människa och etiska och moraliska värden. En bok som berör. Jag till och med önskade att jag hade haft några fler tunnelbanestationer att resa till jobbet än de 8 minuter som det tar bbara för att få vara kvar i boken en stund till.
Paul och Asger möts av en slump på ett tåg. De är kusiner och har inte sett på 50 år. Av samtalet att döma är det inte glada att återses efter så många år utan i dialogen göms förträngda upplevelser från en frireligiös miljö som inte var helt problemfri. Efter tågresan inleder de en brevväxling som utmynnar i att Paul åker och hälsar på Asger på en släktgård i Halland. I det instängda mötet mellan Paul och Asger sker en avklädning av deras masker som avslöjar deras sanna jag. Paul är hård och dogmatisk och  blivit kvar i det frireligiösa medan Asger bryter med det frreligiösa och lever ett vidlyftigt liv med sex och alkohol men lever nu som nykter alkoholist och diakon i svenska kyrkan. Paul är labil och lynning medan Asger visar mer ett balanserat sätt och verkar ha kommit tillrätta med sig själv.
Bilden av Paul fördjupas under romanen då det avslöjas att han bär på en tung börda.
Inger Edelfelt har en skarp förmåga att tränga sig in i människans innersta och med träffsäker dialog avslöjas deras tankar.
Man kan inte lämnas oberörd av denna bok även om slutet kanske var förutsägbart  är det som kvarstår hos mig som läsare vad formar en människa och vem blir god och vem blir ond.