Egentligen tycker jag inte om att läsa novellsamlingar för det blir ofta lösryckta personer och händelser där karaktärer inte fördjupas eller utvecklas och jag brukar blanda ihop novellerna i en samling. Dessutom behöver jag en "startsträcka" på ett antal sidor för att komma in i en bok för att sedan i bästa fall njuta och försjunka i en handling och personer. Men jag lockades att läsa Pettina Gappahs novellsamling för att novellerna utspelas i Zimbabwe och jag hade inte läst något av en författare från Zimbabwe tidigare. Då räknar jag inte Doris Lessing som skrev i Zimbabwe då Zimbabwe var Rhodesia.
I de 13 noveller som boken innehåller får vi träffa skilda karaktärer från Roberts Mugawes Zimbabwe ur olika samhällspositioner; överklassfrun som sörjer att hon inte kan hitta exklusiva italienska skor, inflationen som skenar iväg och stiger till astronomiska siffror på några dagar, hur man blandar ut bensinen för att få den att räcka, svek och otrohet och om den hemska sjukdomen som skördar människor men som aldrig nämns vid namn, aids, död, längtan bort någon annanstans.
Hon beskriver dessa människor som har en otrolig uppfinningsrikedom för att överleva med att byta varor för att få mat för dagen på ett osentimentalt sätt och med glädje och humor.
I samband med Pettinas Gappahs besök på Bokmässan för en vecka sedan läste jag att hon hade, när hon skrev novellerna en regelbunden kontakt med vänner och släkt i Zimbabwe för att förhöra sig om förhållandena i landet för att göra innehållet i novellerna så trovärdiga som möjligt.
Pettina Gappah håller nu på att skriva en roman som beräknas utkomma 2011. Med tanke på hur bra och välskrivna novellerna är ser jag mycket fram emot hennes roman. Pettina Gappah är verksam som advokat i Geneve.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar