Deckare är inte min grej. Jag läser inte deckare vanligtvis, men några har jag läst. Jag tycker ofta att spänningsromanen får ett lätt stereotypt berättargrepp som tenderar att likna varandra i de flesta böcker. Men av någon anledningar har jag läst någon av Karin Arvtegens spänningsböcker på S, Skam, Synd.... jag vet inte vilken, men den lämnade mig ganska oberörd.Nu har jag i alla fall läst Karin Alvetengens senaste bok som inte är en deckare En sannolik historia.Handlingen är att Helena köper tillsammans med sin man Martin en gammal gård i Norrland där Helena vistades som sommarbarn. De rustar upp gården och driver en hotellverksamhet där. Äktenskapet börjar gunga och konflikt uppstår och Martin känner en längtan tillbaka till Stockholm. De skiljer sig och tonårsdottern Emelie stannar hos Helena. Parallellt med denna historia har vi Anders som har råkat ur för en olycka och hamnat på sjukhus. På väg hem mot Stockholm tar han in på Helenas hotell över natten för att vila upp sig inför morgondagens långa bilresa till Stockholm. När Helena går runt på sitt hotell, ledsen över sin skilsmässa och dottern som håller på att blir vuxen och klagar över att hon inte hinner eller har råd att renovera färdigt hotellet, fattas de bara att den perfekta kandidaten dyker som kan ställa upp med att hjälpa till med snickeriarbetet infinner sig. Ljuv musik uppstår men innan full lycka infinner sig blir boken likt en Disneyfilm där det onda strids mot det goda in i det sista innan allt faller på plats.
Jag tycker att Karin Alvtegen har behållit lite av spänningslitteraturens berättargrepp där personer bakgrund beskrivs och presenteras för att hålla spänningen tillbaka till sista sidan när allt i själva verket är helt förutsägbart. Klicheeartad dialog och stereotypa människoporträtt. Mer berättande än gestaltande.
Detta var min veckas tunnelbanelitteratur men den var inget för mig. Tyvärr Karin!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar