Alla lyckliga familjer liknar varandra - Claes de Faire

I Alla lyckliga familjer liknar varandra presenterar Claes de Faire en familj som ska representera en familj ur den absoluta överklassen i Stockholm. Det är Carl-Jan som är advokat och streber. Han är gift med Louise som också är advokat men inte lika lyckad i sin yrkesutövnings som sin man. Båda är nära de 50 och har varit gifta sedan unga år. Tillsammans har det dottern Julia som går i gymnasiet på en internatskola i Värmland. Utåt sett är det lyckliga familjen med god ekonomi och prestigefyllda jobb. De har en stor våning på en fashionabel gata och landställe i Falsterbo, stor umgängeskrets med människor med imponerande förflutet och yrkesliv.
Men nu är det ju så att lyckan inte sitter i hur fin och dyr bil man äger eller vilka märken kläderna har och det framkommer tydligt. Louise och Carl-Jan tar inte i varandra längre. De kan knappt komma ihåg när det var senast. Louise relation till sin dotter Julia är avståndstagande och kylig. Hon känner sig som en misslyckad mor. Det bekräftas när hon i smyg läser Julias dagbok men där avslöjas också andra sysslor som en mor inte bör veta om sin dotter.
Både Louise och Carl-Jan flyr inte i meningslösa sexuella relationer med andra som för stunden minskar den inre frustrationen de upplever över att inte räcka till. Louise som trots adlig börd inte fullt ut lyckas som advokat och räcker inte till hela vägen ut. Carl-Jan som den självcentrerade streber han är når aldrig tillräckligt högt. Julia, dottern, söker den bekräftelse hon inte får av sina föräldrar genom sexuellt destruktiva utsvävningar.
Till slut håller inte fasaden och bubblan spricker och tillvaron börjar krackelera. Det hjälper inte hur stor lägenhet man har eller hur mycket designade prylar man äger. finns ingen kärna att bygga upp sitt liv kring faller allt.
Claes de Faire har skrivit en intressant bok om överklassen i Stockholm och närskådat en familj och detaljerat och på pricken fångat deras liv och vardag. I en intervju har Claes de Faire berättat att hans syfte med boken var att vända sig mot konsumtionssamhället och gestalta att lyckan inte sitter i det materiella utan lyckan måste komma inifrån. Nu är ju inte det någon ny tanke utan ganska uppenbart, men Claes de Faire har på ett tydligt sätt visat att det inte räcker med att leva i materiellt överdåd för att uppnå lycka. Men det Claes de Faire gör är att han mer beskriver, berättar mer än gestaltar familjens bakgrund, liv och tillslut förfallet. På några ställen handlar det om att något övertydligt namnge klädmärken, platser, designers för att klargöra det överdåd familjen lever i, lite tröttsamt tycker jag. 
Egentligen händer det inte så mycket i boken. Mest beskrivningar på familjen i olika situationer i vardagen, med familjen, på jobbet  till det  förutsägbara slutet. Så klart är detta inte ett liv som håller om  mottot är leva lycklig  faller allt till slut.Språket är snabbt och rappt men stundtals långsökta liknelser, men boken är oerhört lätt läst. Ett nja blev det.