Igelkotten the movie

Jag läste Igelkottens elegans av Muriel Barbery för en tid sedan och blev omåttligt förtjust. Jag tycker om att läsa böcker som utspelas i Paris allt från Simone de Beauvoir, Anais Nin och modernare berättelser som utspelas i där. Kanske är det för att jag själv älskar Paris och tröttar aldrig på att åka dit. Det är en stad man alltid upptäcker något nytt i. När jag sedan hörde att Igelkottens elegans skulle bli film såg jag naturligtvis fram emot det trots att jag alltid är tveksam till att se filmer av böcker jag redan läst. Det brukar bli en besvikelse för att huvudpersonerna inte stämmer med den bild man fått av att ha läst boken eller miljön ser annorlunda ut eller att viktiga händelser i boken kortats ner till obetydliga scener osv. Men filmen Igelkotten var ingen besvikelse snarare tyckte jag den förstärkte vissa scener som i boken var något suddiga och några scener i boken som var tjatigt utdragna till att bara svepa förbi.
Handlingen i korthet. Paloma en överintelligent 12 årig flicka som bor i den finare delen av Paris där alla är rika. Hennes familj består av en neurotisk mamma  som gått på psykoanalys i evigheter,en pappa som jobbar mycket och inte tycks se Paloma och en egocentrisk ytlig syster. I huset där de bor finns en portvakterska som utåt ser ut att leva upp till ryktet av en portvakterska, anspråkslöst utseende, sur, småfet, vänligt men inte översvallande trevlig. In flyttar en Japan som av en slump upptäcker andra sidor av portvakterskan och det träffas och äter middag och har ett visst intellektuellt utbyte. Samtidigt besöker Paloma portvakterskan som berättar lite om sitt liv för Paloma. Man kan säga att det här är en film om att bakom ytan på alla människor finns något annat att upptäcka och får man möjlighet att synas för den man är kan man blomstra till oanade höjder.
En film som är klart sevärt oavsett om man sett boken eller ej.