Smitning - Dominique Dyens

Det är lite svårt att sammanfatta Smitning av Dominique Dyens. När jag började läsa boken blev jag provocerad av inledningsbeskrivningen av huvudpersonen och tyckte att bilden henne och hennes liv var väldigt klicheeartad."Anne är trettiosex. Hon är snygg men inte bländande vacker, väger femtiotvå kilo, är en och sextiofem lång, har kupstorlek 80b och långa välsvarvade ben".
Hon gör karriär inom reklambranschen. Hennes längtan efter barn och äkta man och att vara älskad är så stor så att hon börjar ljuga för omgivningen mest för sin mamma men också för sig själv om att hon lever det liv hon önskar, med man och snart kommer barn. Till slut blir det för mycket för Anne med att hålla ihop det verkliga livet med det påhittade att hon hamnar i en psykos och får behandling av läkare.
Jag har svårt att känna för Ann. Jag tycker hon är känslomässigt avtrubbad och enkelspårig och besatt av sin situation utan att ta ansvar för sitt liv och möjligheter till förändring. Det som försvarar Annes beteende är att det finns ett datum, 3 december, som sedan 1983 olycksförföljer henne och ligger till grund för hennes växande ångest och man får veta att hon har något tungt som hon bär med sig i sitt sökande efter en man att älska.
Romanen tar plötsligt en helt oväntat vändning när det visar sig att Anne och hennes liv i själva verket är innehållet i en bok som den läkare som behandlat Anne under sin psykos håller på att skriva. 
Det som jag i början när jag läste Smitning tyckte var en banal historia blev i stället ett avancerad litterärt berättargrepp och lyfte hela historien. Dock är språket på sina ställen något naiv i sin ton och Dominique Dyens beskriver mer än gestaltar vilket varken lämnar några utmaningar eller möjlighet att tänka själv åt läsaren.