Det är något speciellt med hösten. Många bokbloggare skriver just nu om den annalkande hösten och lovande lässtunder och mörkret som kryper närmare och endast läslampan som lyser över boken. Utanför blåser höststormarna och det viner i huset. Ja, visst är det härligt.
Men ännu är det sommarmånad några dagar till. Sensommar.
Min favorittänkare, religionspsykologen Owe Wikström har så stämningsfullt beskrivit vemodet när man stänger igen sommarhuset för vintern och hur han går och tänker på sommaren som gått. Framför allt hur snabbt tiden gick och hur han knappt hann med att vara närvarande förrän sommaren är slut.Även om jag älskar hösten kan jag också sakna den svunna sommaren med ledighet och frihet.
Just denna lördag när jag är på landet och känner solens ännu varma strålar och jag sitter ute och läser längtar jag inte till höstmörkret hur bra och härlig läsningen än blir då. Nu njuter jag av sensommarsolen och ljuset och lugnet som för mig alltid den här tiden på året ger.
Trevligt skrivet om sommar-hösten. Sensommarsolen är min favoritsolsort. Men eftersom vi haft höstväder mest hela sommaren känns det inte som om någon sol kommer att bli aktuell alls den här säsongen. Tur man tycker om höstväder också!
SvaraRaderasom tur är så bor vi i sommarhuset hela året :)
SvaraRaderaLyssnat på Owe Wikström en gång.
Hanneles: Då måste du läsa hans böcker!
SvaraRadera(har läst, en hög hemma ;)
SvaraRadera