Idag har jag tränat på det och nu efter 100 sidor lämnar jag Simone Bertaults Momone.
Det är Edit Piaf halvsyster som skriver om sin barndom. Tragisk.Hon är en i en lång rad av syskon med en mamma som försörjer sig på tvivelaktiga yrken och en pappa som dricker alldeles för mycket. Hon tvingas att ta hand om sina syskon och skydda dem från pappas fylla och mammas ibland dåliga humör. Hon tigger pengar på gatan för att pappa ska få sitt vin. Får hon istället för pengar av rika kvinnor mat eller en fin klänning blir hon arg för att hon vet att hennes föräldrar bestraffar henne. En oerhört tragisk uppväxthistoria.
Dessutom är den skriven så att det känns rent litterärt trögt att läsa den. Språket är stumt och livlöst.
Nej en för sorglig barndom gestaltat med en torftigt språk blev för mycket... så jag lämnar den oavslutad.
Jag har också svårt att lägga ifrån mig en bok oavslutad även om jag tycker den är usel. Försöker välja ut de böcker jag skall läsa noga, men ibland blir det fel ändå.
SvaraRaderaMan har absolut rätt att lägga en dålig bok ifrån sig. Det ska man inte känna dåligt samvete för- jag säger som din väninna- livet är alldeles för kort för dåliga böcker! :-)
SvaraRaderaPetra och Ingrid: Jag måste också lära mig att kunna lägga ifrån mig i oavslutad bok och göra som Petra välja böcker med större omsorg.
SvaraRaderaJag har precis börjat lära mig att lämna ifrån mig böcker som inte ens är usla, utan bara inte tillräckligt bra, eller obegripliga på fel sätt. T ex Anyurus (stavning?) senaste, som för mig kändes som om nån lagt papperslappar med ord i en burk, skakat, tagit ut dem igen och satt ihop hipp som happ. Kanske ytterligt meningsfullt för honom, det säger jag inget om, men för mig funkade det inte alls, trots flera försök.
SvaraRaderaSen släpper jag böcker som är för dåligt korrade eller översatta, numera. Jag klarar inte av att bli irriterad på var och varannan sida, när det står "misstänksamt" istället för "misstänkt", utländska ord genomgående är felstavade och det flödar av direktöversättningar.
Momone har jag säkert läst en gång i tiden, eftersom jag närde en häftig vurm för Edith Piaf som tonåring, men jag minns den faktiskt inte. Kan den månne varit spökskriven?
Så heja heja. Livet är för kort för halvdana saker, helt klart! :)
testa att läsa baklänges :)
SvaraRaderaPärlbesatt: Jag vurmade också för Edit Piaf i ungdomen men jag tyckte Simone Bertauts bok om henne var mycket bättre.
SvaraRaderaHannele: Nej baklänges har jag ännu inte testat att läsa. Kanske det kan vara något
Det kanske bara var boken om Piaf som jag läste, minns inte nu. Skrämmande är när man läser en bok och först mitt i upptäcker att man visst redan läst den. Så har det varit med mycket jag läste som tonåring. Och även tvärsom, att jag tror jag läst nåt men bara läst så mycket OM den att jag tänker fel. När jag såg den där listan med en massa brittiska klassiker var det ursvårt att klura vad jag de facto läst och vad jag bara läst om i skolan, på universitetet eller t o m bara sett i nån kostymfilm...
SvaraRaderaPärlbesatt: Jag brukar skriva upp alla böcker jag läser. Det har med åren blivit många listor.
SvaraRaderaHmmm... jag ÖNSKAR jag hade gjort det. Har bara gjort det när det gäller ett visst ämne där jag blev så absorberad och insnöad att det föll sig naturligt att föra bok. Tänk om jag hade haft den lilla svartröda läsdagboken fylld av mina år av nästan-boende på bibblan.
SvaraRadera