I sommar har jag bestämt att jag i min klassikerutmaning ska läsa Anna Karenina. Jag läste den en gång för länge sedan, en upplaga från 1928 översatt av Blenda Svensson. När jag öppnade mitt gamla exemplar som jag inhandlade på antivariat och började skumma över sidan och läste de gamla verb böjningarna; sprungo och voro kändes språket lite för tungt i sommarvärmen. Jag såg att Anna Karenina har nyöversatts av Ulla Roseen så jag beställde den och den kändes mer läsbar. Det är ju en mängd text att läsa, en riktig tegelsten på 900 sidor så det underlättar om språket är mer tillgängligt. Kanske några ivriga språkbevarare läser detta och har synpunkter på mitt förkastande av den gamla tunga svenskan.
Jag blev tvungen att genast skutta iväg till bokhyllan för att kolla "min" upplaga av Anna Karenina- den är från 1926 och översättningen gjord av Sigurd Agrell. Ganska ålderdomligt språk... det håller jag sannerligen med om och jag har också funderat på att investera i den nyare utgåvan- den ser så fin ut dessutom!!
SvaraRaderaIngrid: Väldans vad de översätte detta mästerverk ofta på den tiden. Ja omslaget är vackert.
SvaraRaderaVi i bokcirkeln tyckte väldigt mycket om Krilonserien. Får nästa lust att läsa om den. Jag upptäckte på Adlibris att många böcker av Eyvind Johnson finns i pocket. Bra tycker jag att dessa författare inte faller i glömska