Bokhögen

Hur ska det här gå? Jag har tidigare skrivit angående tegelstensutmaningen att tegelstenar är inget för mig på hösten utan tegelstenarna läser jag på somrarna då jag mest ligger still och inte behöver frakta och ta med de tjocka böckernar överallt. Men nu har det slumpats sig så att jag har en hel hög av tegelstenar att läsa och dessutom på kort tid. Några har jag lånat på bibliotekte på korttidslån andra har jag fått låna av vänner också på "kortlån". Min kamp som jag fick från Adlibirs igår ska jag ha i min bokcirkel IRL snart. Den har jag både förväntningar och är nyfiken på efter allt omskrivande. I samband med bokmässan såg jag ett flertal intervjuer med Knausgård som bara förstärkte nyfikenheten. Det lär ju vara en  bok speciell både innehållsmässigt och litterärt.
Jag läste en recension förra veckan om en debutant, Carole Martinez, Det broderade hjärtat. Boken lovordades av kritikern och jag blev väldigt intresserad eftersom jag har en svaghet för debutanter, som jag har skrivit i ett tidigare inlägg, dessutom fransk som jag också gillar. Jag beställde den på biblioteket och fick den efter några dagar. Boken var också en tegelsten på så där 500 sidor.
Var går gränsen i sidor för en tegelsten? Är det 500 sidor?
Så nu, Bokstödet läser och jobbar en tid framåt. Inget socialt liv för mig just nu.

Karavan - litteraturtidskrift

Jag vill passa på att göra lite reklam i för KARAVAN ,  för dem som inte redan känner till den. Karavan är en litteraturtidskrift som bevakar litteratur från olika kulturer med  författarpresentationer och litteraturrelaterade reportage, från Indien, Asien, Sydamerika, Afrika. Även dikter, noveller från kända och mindre kända författare publiceras. Den utkommer 4 gånger om året. Det nya numret som kom i min brevlåda igår handlar mycket passande om Afrika.

 En del av det här numret handlar om den Nigerianska författaren Chris Abani som för något år sedan kom ut på svenska  med romanen Graceland.

Graceland utspelar sig i Lagos och huvudpersonen är Elvis som försöker hitta en överlevnadsstrategi i slummens Lagos. Hans mamma  har precis dött och hans pappa som är alkoholist. En gripande, läsvärd  och välskriven bok.

 Karavan tar också  i detta nummer upp språkfrågan. Vilket språk ska afrikanska författare skriva på? Även ett inslag om Mia Couto från Mocambique. (Jag tror att han besöker bokmässan). Och många fler intressanta artiklar.

Tidningen är späckad med vackra bilder och teckningar. Om man är intresserad av litteratur och författare från andra kulturer tycker jag att Karavan är en viktig tidning  som förmedlare och bevakare av författare och litteratur då många av de böcker som ges ut från dessa områden ges ut i små upplagor och från små bokförlag som inte alltid har möjlighet att reklamföra sina böcker så att de kommer ut bland läsarna.

I slutet på tidskriften finns en recensionsdel där nyutkomna böcker från Afrika,  Asien och Sydamerika recenseras.

Bokmässan

Idag vi frukost när satt och såg på ett inslag på TV från bokmässan och massa intressanta intervjuer med författare och människor som strosar runt och tittar på böcker och lyssnar på föredrag då tänkte jag varför är jag inte där. Senare under dagen var vi flera på jobbet som hade samma uppfattning; varför är VI inte på bokmässan. Är det någonstans man vill vara den här helgen så är det väl på bokmässan. Så vi bestämde ett litet bokläsande gäng, att nästa år åker vi dit. Jag längtar redan

Haruki Murakami - Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Ibland är jag ute och springer, mer regelbundet på sommarhalvåret än vinterhalvåret. Jag brukar springa på morgonen när kroppen är nyvaken och luften är klar och tankarna rena. Det är ett härligt sätt att börja dagen på. När jag läser Haruki Murakami, Vad jag pratar om när jag pratar om löpning då spritter det i mina ben och jag vill ut och springa, springa med passande musik i öronen och låta tankarna flöda fritt med blicken riktad rakt fram, målmedvetet och aldrig ge upp och med jämna andetag, in, ut, in ut, springa i mål med tidtagaruret i högsta hugg. Med vid dagens joggingrunda insåg jag att jag är ingen Murakamijoggare. Jag joggar min bestämda sträcka och sedan är det klart och efteråt känner jag mig stark och främst stolt över att jag tog mig ut idag också och genomförde min runda.

Murakami berättar om hur han höll på att sluta ut sig på den Jazzklubb som han och hans fru hade på 80-talet, där han jobbade från förmiddag till sen natt varje dag. En natt när han kom hem började han så smått skriva och skrivandet resulterade i en roman som publicerades. Skrivandet gav mersmak och tillslut när baren går som bäst säljer han den för att på heltid ägna sig åt skrivande. Han jämför skrivande och joggande och menar att det är samma uthållighet som behövs. De sista 50 sidorna av boken beskriver han sitt joggande på ett mer fanatiskt vis. Han berättar ingående när han springer det klassiska loppet Athen - Maraton i Grekland en het sommardag, då  tanken och viljan som drivkraft avgör om han ska komma i måloch bestämmer att han ska uppnå sitt mål med att resonera med sin kropp att skärpa sig trots att han helst skulle vilja stanna och ta en kall öl.  Han beskriver också hur kroppen tar stryk och vissa dagar vägra lyda honom.

När jag läser om skadorna och plågan bakom joggande tappar jag lite fokus på boken och tycker mer den liknar en slags träningsdagbok där Murakami mäter sitt joggande i siffror och boken mer och mer handlar om en joggares krämpor och bekännelser än hur en författare hittar rätt livsrytm och inspiration för sitt skrivande. Själv kallar han boken en memoarbok men med allt springande och mätande av tid och sträckor och olika lopp som springs världen över känns memoarboken lite opersonlig.

Boken är tunn bara 218 sidor och som i Murakami övriga böcker håller han samma ton, lättsamt och enkelt språk.

Höstpromenad på stan

Igår tog jag och min man en höstpromenad på stan (Stockholm) för att uträtta några ärenden på Söder. Det kanske låter konstigt att ta en promenad på stan. Men för oss är det en ovanlig sysselsättning då vi nästan alltid vistas ute i naturen på helgerna och tar långa promenader.Jag älskar söder och ville slinka in på den vackraste och mest inspirerande och genuina bokhandel som finns i Stockholm som påminner om boklådor från en svunnen tid, Söderbokhandeln

 Dessvärre måste jag erkänna att jag  nuförtiden köper de flesta av mina böcker på nätet. Det är nästan att man skäms att säga det för man vill ju att dessa gamla vackra boklådor med atmosfär ska fortleva och fortsätta att finnas så att man kan gå omkring bland böcker och insupa en litterär atmosfär rent fysiskt men allt är ju en kostnadsfråga. Är man en aktiv bokkonsument måste man tänka på ekonomin också. Väl inne på Söderbokhandeln hörs inbjudande musik och ett lätt regn faller utanför som sedan övergår till en riktig störtskur och vi blir kvar inne i bokhandeln med förhoppningen att regnet ska avta då vi verkligen inte hade rätt kläder för en regnskur. Vi går runt borden där alla böcker står uppradade i små fina högar. Nyheter på ett bord, pocket på ett annat. Jag går runt och tar och känner och läser på baksidan och blir köp- och lässsugen på massa böcker. Efter en stund trots att regnet inte hade avtagit gick vi ut, jag med en påse med en bok i ;Murakami, Vad jag pratar om när jag  pratar om löpning. Sedan tog vi tunnelbanan hem och vår stadspromenad blev inte som vi hade tänkt oss men väl hemma hade jag i alla fall en nyinköpt bok som jag sedan en tid spanat in och velat läsa.

Bokmässan

Nej, jag ska inte till bokmässan i år heller. Jag måste bekänna att jag aldrig varit där men  varje år sedan x antal år har haft längtan dit. Men i år blir det inte heller.
Det finns många skäl till att jag inte har varit där kanske främst barnen som man vill vara tillsammans med när det är helg. Det är nog lite jobbet också där det är svårt att plötsligt få ledigt.
Ja jag vet inte om det är dåliga ursäkter...
Men någon gång vill jag åka till bokmässa i Göteborg och gå och titta på alla böcker och lyssna på alla föreläsningar och bara njuta av att vara bland böcker och bland bokälskade människor. Ja en dag ska jag dit.

Den drunknade - Therese Bohman

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så tycker jag om att läsa debutanter. Kanske är det för mina egna författardrömmar, som visserligen just nu känns som de befinner sig i dvala, för att se hur nyblivna författare skriver. Hur det hanterar språket men också ämne. Jag har också för vana att besöka Debutantbaren på Kulturhuset i december och juni för höra årets debutanter läsa ur sina verk. Många debutanter är riktigt bra och lovande andra känns som de skriver en bok och sen får det vara.
Nu har jag läste en riktigt bra debutant som jag hoppas inte publicerat sitt sista verk.
Det är en het, varm och kvalmig sommar. Martina besöker sin syster Stella i Skåne som bor där med sin man Gabriel. Therese Bohman bygger på ett skickligt sätt upp stämningen. På ett sinnligt sätt beskriver hon dofter, värmen, smaker, instängdhet.
Miljöerna är tydliga men huvudpersonerna ter sig otydliga och diffusa i sina karaktärer. Marina tycks sakna motor och vilja och blir inte klar med en uppsats i konsthistoria trots att hon vet att inte beviljas studielån om hon inte slutför sitt arbete. Hon dras till Gabriel som mer och mer visar tecken på att vara en farlig man med destruktiva tendenser.
Det råder också en spänning mellan Stella och Gabriel. Martina hör ljud som vittnar att allt inte är som det ska. Det finns också en spänning mellan systrarna som inte haft en nära kontakt med nu lite trevande försöker reparera brister i relationen.
Andra delen av romanen är det höst, dimmigt och fuktigt och Martina är tillbaka i Skåne för att samla ihop tillhörigheterna efter Stellas.  Systrarnas roller går i varandra. Marina använder Stellas kläder och Gabriel tror för ett ögonblick att Marina är Stella. Under hennes vistelse avslöjas mer och mer Gabriels mörka sidor och Marina hamnar i Stellas roll. Vem är vem?
Det är en otäck historia som byggs upp av stämningar och atmosfär och håller läsaren i ett grepp genom hela boken. Jag hade svårt att släppa den. Men min undran som kvarstår när jag läst ut den är varför dras kvinnor  till farliga män.

Bloggvärlden

Jag är lite ny i bloggvärlden, främst ny i att skriva blogg men också att läsa bloggar, men jag har under året som gått mer och mer tittat in i bokbloggarvärlden. Varje dag när jag är inne och läser olika bokbloggar fascineras  och inspireras jag av hur många ambitiösa bokbloggare som skriver om böcker och egna litteraturrelaterade  funderingar och långa recensioner med reflektioner av böcker som ger både inspiration och tips till både nya och gamla böcker att läsa. Jättekul!
Man säger att med en bok är man aldrig ensam men jag säger numera att bland bokbloggare är man aldring ensam. Tack alla bokbloggare för inspirerande läsning!

Engångsligg - Josefin Palmgren

Klementin är en Stockholmstjej i 20-årsåldern som arbetar i reklambranchen och som rör sig i vimlet  kring Stureplan. Olycklig och vilsen men  döljer sin olycka genom att klä sig rätt och vara rätt och ständigt vara ute bland folk. Hon söker nya kompisar och nya killar att ligga med för känna sig bekräftat i stunden för att sedan känna tomhet och ensamhet och så fortgår det genom hela romanen. Jag ville mest ruska om Klementin och ge henne en hög med självhjälpsböcker som t ex tro på dig själv, hur hittar man lyckan,  lyssna på ditt inre, hur skapar man nära och varaktiga förhållanden.  Man vill liksom att hon ska bryta ett mönster av att känna att hon duger genom att ligga bara med en massa killar. Nu var kanske inte den här boken  min typ av bok. Det kunde jag räkna ut innan jag började läsa den, men jag tycker om att läsa debutanter och jag tycker om att läsa unga författare och var nyfiken vad denna kunde ge.

Boken är tunn endast 150 sidor och det räckte precis, inte en mening till. Romanen är välskriven och full av fyndiga metoforer och liknelser och ett snabbt och energiskt språk och jag tycker Josefin Palmgren har skrivartalang.

Läsning pågår

Nu börjar mina biblioteksbeställda böcker att flöda in. Även en liten  Adlibrisförsändelse har anlänt. Men hur hinna läsa och blogga allt jag önskar. Jag är nu inne i en jobbintensivperiod sedan två veckor tillbaka som förhoppningsvis lugnar ner sig något nästa vecka.
Jag har åkt ut till Stockholms Skärgård i helgen med en litet bokhög och min dator för att vara i tystnaden här ute läsa, läsa, läsa äta god mat  och vid skýmningen tända en brasa och fortsätta läsningen. Jag har tagit med mig Therese Bohman, Den drunknade och Josefin Palmgren Engångsligg. Två tunna böcker som  inte hösten  är tid för tegelstenar för min del. Jag hade min "tegelstensperiod" i somras med Murakami, Joyce Carol Oates, Sarah Waters. Jag undrar var sidgränsen för en tegelsten är. För mig är det nog ca 500 sidor. Men 350 tycker jag är lagom. Tegelstenar passar inte mitt lässätt när jag jobbar eftersom jag alltid bär med mig en bok i väskan och läser på buss, tunnelbana och cafeer.

Nu har även jag...

 Nu har även jag hittat till Nya Akademibokhandeln på Hötorget. Oj vad fint och fräscht. Lätt att hitta det man söker och tydliga skyltar som vägleder en till rätt hylla och trevlig personal. och ett inbjudande café. Visst är det härligt med en ny bokhandel!
Jag har inte precis något bokköpstopp som råder just nu bland flera bokbloggare har jag läst. Jag skulle tycka att det vore svårt att bestämma sig för att inte köpa böcker. Jag blir nästan alltid sugen på att köpa en bok när jag besöker en bokhandel men ibland kan det räcka med att gå omkring bland böcker, känna, ta och få inspiration och upptäcka något nytt.
Just nu befinner jag mig "mellan böcker". Jag väntar på en Adlibirs försändelse och har några böcker jag beställt på biblioteket som det är kö på som jag väntar på och högen av olästa böcker  känns inte speciellt lockande just nu.
På Akademibokandel hade de ett erbjudande 3 pocket för 147,-. Ja, varför inte.  Jag slog till. Det blev:

Med livet framför sej, Emile Ajar
Chicago, Alaa A-Aswany
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Jonas Jonasson

På väg ut ur bokhandeln stannade jag vid hyllan med böcker och personer som valt att sätta ut de 5 böcker som betytt mest för dem. Intressant idée. Jag började tänka på person och de val av böcker de hade gjort. Säger valet av böcker något om personen som läst boken. Vad ligger bakom valet av just dessa böcker? Vilken läsupplevelse hade de av just dessa böcker?. Huvudet började snurra och fundera och på väg hem tänkte jag vilka böcker har betytt mest för mig. Det var inte lätt. De som har berört mig mest eller betytt mest är det någon skillnad? I mitt sökande efter betydelsefulla böcker var jag tvungen att gå lång tillbaka i tiden. Jag kunde inte hitta så många under de senaste åren. Jag valde 3 böcker som betytt och berört mig för länge sedan och två som jag läst ganska nyligen.
Min lista blev så här:

Ana Karenina, Leo Tolstoy
Samhällets olycksbarn, Victor Hugo
Farväl till vapen, Ernest Hemingway
Hemkomsten, Bernard Schlink
Livslinjer, Nancy Huston

Kanske fler bokbloggare har funderat. Det vore intressant att läsa om era 5 genom tiderna viktigaste böcker