söndag 11 september 2011

Moderspassion - Majgull Axelsson

Hur långt ner ska man sjunka innan man måste göra något för att inte helt förintas i självförakt? Den frågan ställde jag när jag läste Majgull Axelssons Moderspassion, som är en ganska tung, sorglig och tragisk berättelse om hur några kvinnor överlever sitt förflutna, sin historia med smärtsamma minnen som de bär med sig i flera generationer.
Minna ärver sin mosters restaurang i Arvika. Hon har flyttat dit i unga år från Stockholm när hennes mamma dog i cancer. Från hennes mamma har hon inga goda minnen utan fick det betydligt bättre hos moster. Hennes pappa får hon först  i vuxen ålder reda på vem det är.
Marguerite är den alkoholiserade före detta Dramatenskådespelaren och hennes arroganta man, bankmannen Henrik. Ritva från Finland, som gör sin egen klassresa då hon blir journalist trots att hon växer upp med ett studieförakt.
Anette som jobbar på Minnas restaurang och lever med sin ordentligt alkoholiserade man Sonny.
Alla dessa säregna karaktärer har hamnat på restaurangen i en storm. Det regnar något fruktansvärt och är översvämningar i hela Arvika. Ett träd blåser omkull och faller in på restaurangen på Minna så illa  att hon skadar sig så allvarligt och blir tvungen att föras sig till sjukhuset.
Alla dessa kvinnor bär med sig svek och skam från sin barndom av otillräckliga föräldrar som söp eller slogs eller av fäder som varit frånvarande. När det bygger upp sina vuxenliv finns minnena kvart som tunga bördor i ryggsäcken trots att de försöker att både gömma och glömma det smärtsamma.
Jag kan tycka när jag läser boken om dessa kvinnors trasiga liv att de är fast i en mall i en offerroll utan att ta ett eget ansvar över sina liv utan accepterar det de har med sig och inte bryter upp, bryter loss.
Men samtidigt som molnen från de regntunga himlen skingras och solen smyger fram hittas svaren.
Majgull Axelsson har skrivit en bok som är svår att släppa ifrån sig när man börjat läsa den. Det är en bok om livslinjer och roller man bär med sig och för över på nästa och nästa generation och om att förtränga det obehagliga och glömma det smärtsamma. Den handlar om moderskap och föräldraansvar.
Majgull Axelsson har en enastående förmåga att berätta levande även om det stundtals känns hopplöst dystert finns ändå hopp.

1 kommentar: