Grattis Sigrid!

Jättekul tycker jag att Sigrid Combuchen vann årets Augustpris för sin bok Spill.
Jag läste den för någon månad sedan med stor behållning. Det är inte så ofta man stöter på böcker som är så fulländade stilistiskt och innehållsmässigt som denna, en bok som innehåller allt. En bok att krypa in i och en bok som stannar kvar inom en länge

Den ofrivillige läsaren

Idag har jag gjort en god frukost till min oläsovillige tonårsson i hopp om att med den goda skinkbaguetten och den varma chokladen även en god bok slinker ned. Tänk att det är så svårt att få sin son att bli fast i litteraturen. Kanske inte bli fast men ändå bli lite sugen på att läsa en bok då och då. Det borde väl ändå vara lite ärftligt!!!

Jag ger mig inte. Snart är det jul och varje jul blir det ett bokpaket under granen , men i år har jag ingen aning om vad för bok jag ska köpa åt honom Efterlysning!!! Har någon ett tips på en riktigt bra bok till en tonåring med stort läsmotstånd. En bok som är så bra att det inte går att släppa boken förrän den är utläst.

Från biblioteket

Mina beställda böcker från biblioteket har jag precis hämtat. Paul Auster, Osynlig och En dåre fri Beate Grimsrud. Om Paul Austers senaste Osynllig vet jag inte så mycket faktiskt, bara att jag vill läsa allt av Auster också denna. Jag tycker om Austers sätt att gå in i personer och hur han får slumpen att avgöra romanens utgång. Dårskaper i Brooklyn älskade jag.
Beate Grimsrud skriver i sin En dåre fri om sin psykiska sjukdom. Redan i de inledande korta kapitlen antyds något som hon burit med sig sedan bardomen...

Jag måste passa på att i detta inlägg ge beröm och en eloge till biblioteken, främst i Stockholmstrakten. Jag har lånat böcker på biblioteket mer eller mindre intensivt i olika perioder under hela min läskunniga liv. Vad jag ser är att biblioteken snabbt köper in nyutkomna böcker som finns tillgängliga för lån. Dessutom "populära" böcker med låna kötider får man förvånansvärt snabbt.
De böcker som jag precis lånat hade köplats 6 och 7 och efter en vecka har jag dem i min hand. Är inte det fantastiskt, en service vi ska vara tacksamma för.

Asli Erdogan - Staden i den röda kappan

Tänk vad glad man kan bli när man hittar en författar som man direkt känner att den vill jag läsa mer av, ja allt av. Dessvärre finns det bara två böcker av Asli Erdogan översatta på svenska, Den mirakulöse mandarínen  och Staden i den röda kappan.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så besökte Asli Erdogan Internationell författarscen för ungefär en vecka sedan för att prata om sin på svenska nyutkomna bok Staden i den röda kappan.
Hennes båda böcker kom ut på turkiska redan 1992 och 1998 men först nu har de översatts till svenska
Staden i den röda kappan utspelar sig i Rio de Janeiro där Özgür åkt från Istanbul för att studera på universitetet men får inte påbörja  sina studier utan försöker försörja sig som lärare i engelska, men  konkurensen bland engelsklärare är stor och elevunderlaget är för tunt. Özgür, som betyder frihet, hankar sig fram fattig, blek, mager, ensam, olycklig och utan arbete. Men fri är hon inte utan fången i en stad och som en kringvandrande zoombie blir hon vittne till en stad som präglas av våld, drogmissbruk, död, daglig skottlossning i de fattiga kvarteren, favelas.
I en intervju har Asli Erdogan sagt:
"Alla mina litterära karaktärer är fångar i en värld som sakta förvandlas till ett fängelse. Det är ett sätt att konfronteras med sitt öde."
Det är precis det som Özgür gör men för att överleva skriver hon en bok "Staden i den röda kappan". Hon skriver för att blir färdig med staden. Hon vill inte lämna Rio förrän hon är klar med staden och för att slippa bära med sig den hela livet. Skrivandet blir en länk mellan liv och död.
Det finns paralleller med Asli Ergodans eget liv och Özgür liv i boken. Asli Erdogan åkte till Rio de Janeiro för att skriva klart till doktorsavhandling i partikelfysik och återvände till Turkiet sjuk och skrev klart boken Staden i den röda kappan 1998.
Det är en intressant bok. Man rör sig i något slags dröm-vaken tillstånd i den tropiska hettan, med samba musiken gungande takter  från  caféer och restauranger som myllrar av folk i en stad som aldrig sover. Men det jag nu efter att ha läst boken mest tänker på är det nog Rio de Janeiro inte Özgür.

Siri Hustvedt - Den skakande kvinnan

När Siri Hustvedt ska hålla ett tal till sin far som precis har avlidit upptäcker hon att hon skakar i hela kroppen men rösten är som vanligt..Hon inte bara darrar lite utan hon börjar flaxa  med armarna som hon beskriver det Boken handlar om ett sökande i varför hon börjar skaka och hon plöjer igenom en mängd böcker om själen och det undermedvetna och ägnar sig åt studier av rapporter och fallbeskrivningar av psykologer och psykoanalytiker från historisk tid till nutid för att hitta ett svar. Kända och okända psykoanalytiker nämns. Hon ställer sin kropp, själ och psyke till allmänt analyserande kring vad som händer i det undermedvetna.

Siri Hustvedt hoppar mellan fallbeskrivningar och teorier om hysterikor och det är svårt att både minnas och att få en djupare bild av teorierna. Det blir trots sina snuttifieringar av olika teorier inte inte helt ointressant att läsa men behållningen nja... jag vet inte.
Vad Siri Hustvedt kommer fram till i slutet på boken efter att serverat denna äventyrliga resa genom psykologins historia är att hon helt enkelt är en skakande kvinna.

Den bok av Siri Hustvedt som jag tyckt bäst om är Vad jag älskade som kom ut 2004. Den handlar om sårbarheten i vänskap mellan  två par som också var nära vänner.

Nu har jag läst ut den - Min kamp

En pappa dör och sorgen efter honom aktiverar minnen som går lång tillbaka i tiden.

När jag började läsningen av Min kamp vacklade jag över vad jag egentligen tyckte om boken från att genomlida utdragna scener med långdragna detaljbeskrivningar som inte ledde fram till någon speciell upplösning till att tycka att boken är en enastående beskrivning av ett närskådande av sig själv  retrospektivt och i nuet.

Boken är lite spretig i sin form. Knausgård hoppar mellan nutid, nu nu och dåtid hur han tänkte som ung och hur han tänker nu. Men övergångarna mellan de olika perioderna i hans liv sker mycket skickligt och plötsligt befinner sig läsaren mitt uppe i en annan period.
Pappans död som inte var helt oväntad trots att han inte var gammal  när han dog, är den utlösande konflikten i boken, precis som den klassiska Madeleine kakan i Marcel Proust roman På spaning efter den tid som flytt så blev pappas död orsaken till en flod av minnen från barndomen  som har präglad hans liv och tankar idag som vuxen.
Pappan var den som fanns omkring honom men som  han aldrig förstod sig på utan det var med mamman som han talade. Pappan fanns där som något onåbart som inte såg Karl Ove.
När mamman och pappan bestämmer sig för att skiljas när Karl Ove är i  tonåren sker förändringen i familjelivet. Pappan gifter om sig och ändrar sitt beteende radikalt. Till det yttre byter han umgänge och klädstil till något mer hippieliknade vilket Karl Ove inte tyckte passade honom, men framför allt att han började dricka.

När man läser Knausgård är det som slår mig  hans sätt att fullständigt ärligt blotta sina innersta tankar och svagheter och så in i detalj beskriva och återge dialoger och synintryck och doftintryck.

Trots min tveksamhet till boken i början med sina uttröttande detaljbeskrivningar så ju mer jag kom in i boken blev jag fast. Knausgård har en enastående förmåga att skriva så att det känns som man befinner sig i rummet tillsammans med honom. Trots hans sparsamma personbeskrivningar ser man farmors magra kropp framför sig och ser hur tårarna rinner ner för hans kinder i sorgearbetet efter pappan. Jag känner stanken i badrummet som ska rengöras. Jag Knausgård är skicklig.
Om jag inte är felinformerad så kommer Min kamp 2 ut i september 2011. Jag välkomnar den och jag välkomnar del 3 och 4 och 5 och 6...

Betygsättning av böcker

ANVÄNDER DU ETT BETYGSSYSTEM? OM JA, HUR SER DET UT? OM NEJ, HUR GUIDAR DU DINA LÄSARE TILL VAD SOM ÄR ”BRA” RESPEKTIVE ”DÅLIG” LITTERATUR? 

Jag använder inget betygssystem utan det är min läsupplevelse och mina tankar och reflektioner om boken som jag vill förmedla. Jag tror absolut inte på att sätta en siffra som betyg på en bok. En siffra säger inte så mycket utan det är den förmedlade upplevelsen som är viktig.
Jag guidar inte mina läsare till någon litteratur utan det är upp till var och en att välja vilken litteratur man vill läsa. Jag vet vilka genrer som jag inte vill läsa och det är väl viktigt att det i en recension framgår vilken genre det är man recenserar. Jag tror att de flesta är ganska bestämda över vilken typ av bok man vill läsa. Vad jag hoppas på är när jag skriver om böcker  att jag förmedlar en läsupplevelse som smittar av sig  till fler.