Läst i april

Månadens läsrapport ser ut så här:

Varför kom du inte före kriget? Lizzie Doran
Anne Grey, Ann Brontë
Yarden, Kristian Lundberg
Och allt skall vara kärlek, Kristian Lundberg
Alla lyckliga familjer liknar varandra, Claes de Faire
De imperfekta, Tom Rachman (inte riktigt utläst)

5 böcker, 1412 sidor. Inte så mycket kan det tyckas men jag läser ju jämt.
En klassiker.
Månadens bästa: Yarden
Månadens trevligaste läsning: De imperfekta
Månadens besvikelse: Och allt skall vara kärlek. Den påminde för mycket om Yarden och var mest en upprepning av den boken.
Månadens mest ointressanta: Alla lyckliga familjer liknar varandra.

Just nu läser jag

Precis just nu har jag dykt in i Det stora huset av Nicole Krauss och jag är fast, fredagskväll och allt vad det innebär. Jag kan inte slita mig. Jag är på kanske sid 50 och den är så bra. Jag hoppas verkligen att den fortsätter i samma anda. 

Har någon läst den?

Tom Rachman - Internationell författarscen

Igår kväll intervjuades Tom Rachman på Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm. Nyligen har han kommit ut på svenska med sin debutroman De imperfekta. Tom Rachman intervjuades av Sydsvenskans Daniel Sandström som gjorde en utmärkt intervju.
Hur väl jag än har läst boken som det ska pratas om så när författaren själv berättar om bokens handling, skapandeprocessen och strukturer så lyfts boken och blir mer levande. Det är alltid spännande och givande att gå och lyssna på författarna som presenterar sin böcker på författarscenen. Och så var  ju Tom Rachman en väldigt sympatisk person att både lyssna på och titta på.(Mycket längre än jag hade föreställt mig, en reslig man) Mycket av diskussionen handlade om boken De imperfekta. Han berättade att beskrivningen av de olika karaktärerna utgör små noveller som tillsammans bildar en roman. Han var inte riktigt medveten om hur komplicerat det vara berättartekniskt att skiva så här.
Idén till boken som utspelas på en tidningsredaktion i Rom kom till då han bodde i Paris och gick långa promenader. Intervjun handlar mest om boken som jag själv inte ännu hunnit läsa ut, men recension kommer om några dagar.
Tom Rachman har själv arbetat som reporter och skrev då artiklar om det mesta man skriver om i en tidning; politik, naturkatastrofer, sport, brott...
Daniel Sandström inleder en diskussion om tidningens ekonomiska överlevnad men framför det digitala läsandet vill Tom Rachman ha kvar den fysiska boken. Han älskar böcker som förutom att han läser mycket så ingår de  i hans möblemang hemma, han vill ha böcker omkring sig. Hans störta litterära inspiratörer är Tolstoy, Graham Green, TS Eliot, Virginia Wolf, Charles Dickens, Geroge Orwell.

Hämtat från biblioteket

Idag har jag hämtat mina beställda böcker från biblioteket:

De spräckliga av Hugo Hamilton och Det stora huset av Nicole Krauss

Bokstödets bokalfabet

Några bokbloggare har gjort ett bokalfabet. Tanken tilltalade mig och jag började fundera och hjärnan gick igång. Det var inte helt lätt. Jag har närskådat min bokhylla och gått från bok till bok med anteckningsblock i hand, jag har också  läst igenom mina boklistor sedan 20 år tillbaka. Det var inte så lätt att välja när jag hittat fler böcker som varit favoriter på samma bokstav. Min lista ser i alla fall ut så här:

A. - Anna Karenina, Leo Tolstoj. Jag läste den för länge sedan och blev så gripen av hennes öde. Kanske jag läser om den i min klassikerutmaning.

B.- Brott och straff, Fjodor Dostojevskij.  En bok som bara blir bättre ju fler gånger jag läser den.

C.- Chocolat, Joanne Harris. Jag som chokladälskare kunde inte låta bli att ta med denna bok. Härlig bok om chokladens förmåga att ändra människors kynne.

D.- Dödgrävarens dotter, Joyce Carol Oates. En oerhört gripande roman som jag sträckläste i somras under några regniga dagar på landet. JCO absolut bästa, tycker jag.

E.- Ett ögonblick i vinden, André Brink, Den författare som fick mig att få upp ögonen över rasmotsättningarna och orättvisorna i Afrika.

F.- Försoning , Ian McEwan som ett stort McEwan fan jag är valde jag denna jättebra bok.

G.- Glaskupan, Sylvia Plath.  Jag har läst den flera gånger och blir lika tagen varje gång.

H.- Hallarn, Emelie Zola. Lite svag för naturalism och den franska romanen. Hallarna är en gripande skildring över hur människor i samhällets botteskikt hade det på 1800-talet i Paris.

I.- Igelkottens elegans, Muriel Barbery. En underbar bok som utspelas i Paris övre sociala kvarter och handlar om att man inte alltid ska döma människor innan man känner dem.

J.- Just kids, Patti Smith. Varm berättelse över omöjlig kärlek och givande och tagande.

K.- Kulla Gulla, Martha Sandwall-Bergsström. ÅÅÅ vad jag tyckte om Kulla Gulla Serien när jag var liten. Jag kände så mycket för denna stackars föräldralösa flicka som arbetade som hembiträde och tvingades att flytta runt.

L.- Livslinjer, Nancy Huston. En bok som jag bar med mig länge om hur händelser i en familj upprepas generation efter generation.

M.- Min Kamp. Karl Ove Knausgård. En av förra årets stora läsupplevelser.

N.- Norweigian Wood, Haruki Murakami. En bok av Murakami bara måste vara med.

O.- Och solen har sin gång, Ernest Hemingway. En av Hemingways bästa.

P.-  Pärlan, John Steinbeck, En av Steinbecks bästa. Den handlar om det lilla och det enkla. En liten bok med mycket tänkvärt innehåll.

Q.- Quo vadis, Henryk Sienkiewi. En bok som utspelar sig under romarriket, 50 fkr. Oerhört bra.

R.- Ru, Kim Thuy. Läste den alldeles nyligen. Fantastisk skildring av en båtflyktings väg till nya världen från krigets Vietnam.

S.- Shakespeare & Co, Sylvia Beach. Om bokhandeln i Paris som Sylvia Beach öppnade för att förse sina amerikanska landsmän med litteratur på engelska. Underbar.

T.- Trägudarsland, Jan Fridegård. Jag hade en period då jag läste Fridegård och blev väldigt förtjust i hans berättelser från stenåldern.

U.- Utrensning, Sofi Oksanen. Så klart så måste denna bok vara med på min lista. Förra årets absolut bästa bok.

V.Victor. Joan Jara. Den chilenska vissångaren som så brutalt mördades efter statskuppen i Chile 1973. Han fru berättar fint om hans liv och deras liv och saknaden efter honom.

Y.- Yarden, Kristian Lundberg. Gripande skildring över en fruktansvärd tragisk barndom.

Z.- Ziddartha, Herman Hesse. Fuskar lite. Den heter Siddartha. Jag hade en period då jag slukade H Hesses böcker.

Å.- Århundradets kärlekssaga, Märta Tikkanen. Vilken bok! Den måste alla läsa.

Ä. - Älskaren, Marguerite Duras. Självupplevd kärlekshistoria som utspelas i Kambodja oerhört suggestiv.

Ö.- Ögonblick av frihet, Virginia Wolf, Virginia Wolf dagböcker 1915-1941. Är man en Virginia Wolf fan och vill lära känna henne på djupet är Dagböckerna ett bra tillfälle.

Nu var det dag för nästa

Jag har hittills hållt mitt löfte att minst en gång i månaden läsa en klassiker. I bokhyllan finns mycket att välja på både olästa och några klassiker som jag läst för länge sedan och önskar att läsa om. Men denna månad har jag valt Jane Eyre avCharlotte Brontë. Efter att ha läst Agnes Grey fick jag lite mersmak på det Viktorianska Englad. med de ändlösa hederna, afternoon tea och intrigerna i det lilla....mmmm härligt!

Alla lyckliga familjer liknar varandra - Claes de Faire

I Alla lyckliga familjer liknar varandra presenterar Claes de Faire en familj som ska representera en familj ur den absoluta överklassen i Stockholm. Det är Carl-Jan som är advokat och streber. Han är gift med Louise som också är advokat men inte lika lyckad i sin yrkesutövnings som sin man. Båda är nära de 50 och har varit gifta sedan unga år. Tillsammans har det dottern Julia som går i gymnasiet på en internatskola i Värmland. Utåt sett är det lyckliga familjen med god ekonomi och prestigefyllda jobb. De har en stor våning på en fashionabel gata och landställe i Falsterbo, stor umgängeskrets med människor med imponerande förflutet och yrkesliv.
Men nu är det ju så att lyckan inte sitter i hur fin och dyr bil man äger eller vilka märken kläderna har och det framkommer tydligt. Louise och Carl-Jan tar inte i varandra längre. De kan knappt komma ihåg när det var senast. Louise relation till sin dotter Julia är avståndstagande och kylig. Hon känner sig som en misslyckad mor. Det bekräftas när hon i smyg läser Julias dagbok men där avslöjas också andra sysslor som en mor inte bör veta om sin dotter.
Både Louise och Carl-Jan flyr inte i meningslösa sexuella relationer med andra som för stunden minskar den inre frustrationen de upplever över att inte räcka till. Louise som trots adlig börd inte fullt ut lyckas som advokat och räcker inte till hela vägen ut. Carl-Jan som den självcentrerade streber han är når aldrig tillräckligt högt. Julia, dottern, söker den bekräftelse hon inte får av sina föräldrar genom sexuellt destruktiva utsvävningar.
Till slut håller inte fasaden och bubblan spricker och tillvaron börjar krackelera. Det hjälper inte hur stor lägenhet man har eller hur mycket designade prylar man äger. finns ingen kärna att bygga upp sitt liv kring faller allt.
Claes de Faire har skrivit en intressant bok om överklassen i Stockholm och närskådat en familj och detaljerat och på pricken fångat deras liv och vardag. I en intervju har Claes de Faire berättat att hans syfte med boken var att vända sig mot konsumtionssamhället och gestalta att lyckan inte sitter i det materiella utan lyckan måste komma inifrån. Nu är ju inte det någon ny tanke utan ganska uppenbart, men Claes de Faire har på ett tydligt sätt visat att det inte räcker med att leva i materiellt överdåd för att uppnå lycka. Men det Claes de Faire gör är att han mer beskriver, berättar mer än gestaltar familjens bakgrund, liv och tillslut förfallet. På några ställen handlar det om att något övertydligt namnge klädmärken, platser, designers för att klargöra det överdåd familjen lever i, lite tröttsamt tycker jag. 
Egentligen händer det inte så mycket i boken. Mest beskrivningar på familjen i olika situationer i vardagen, med familjen, på jobbet  till det  förutsägbara slutet. Så klart är detta inte ett liv som håller om  mottot är leva lycklig  faller allt till slut.Språket är snabbt och rappt men stundtals långsökta liknelser, men boken är oerhört lätt läst. Ett nja blev det.

Världsbokdagen så där dagen efter

Världsbokdagen i år var en sådan dag för mig som det är ibland då allt är fullt upp från morgon till sängdags med allt utom att läsa eller blogga, påskafton, tiden fanns bara inte. Det var mest måla ägg, äta ägg, gömma ägg och allt det där som hör påsken till.
Men idag är det en betydligt lugnare dag. Jag har till och med hunnit läsa en hel del men främst har jag varit inne och läst många bloggare som har deltagit i världsbokdagens stafett och har läst de flesta av inläggen som skrivits igår på världsboksdagen. Mycket intressanta inlägg om  böcker i världen, en egen kanon, deckare som påskläsning och om bokbloggande och många fler. Det har varit jättekul och givande att läsa alla engagerande inlägg  om böcker, läsning och  bloggande.

Just nu läser jag

Den första bok jag tog tag i när jag kom ut på landet är Alla lyckliga familjer liknar varandra av Claes de Faire.
Den är lätt och jag sväljer den klunkvis och redan efter några timmar är jag på sidan 200. En recension kommer de närmaste dagarna. Så här långt är jag inte djupt imponerad, men det är en lättsam bok att läsa så här på påsken då det är folk omkring. Men handlingen provocerar.

Så här vackert kan det se ut

Nej, det är inlägget är inte om böcker, men jag kunde inte låta blir att visa en skymningsbild av Stockholms Skärgård på Skärtorsdagen.

Påskläsning

Nu bär det av till sommarhuset. Huset som varit igenbommat under några månader ska nu öppnas upp. Våren ska släppas in och det instängda ska ut. När utemöblerna har kommit på plats och solen förhoppningsvis skiner då kan jag sitta och läsa ute. Med mig i bagaget finns:

Och allt skall vara kärlek - Kristian Lundberg

I Allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg, som är en fristående uppföljare av Yarden , är han tillbaka i sin barndomsmiljö och beskriver sin uppväxt med en psykiskt sjuk mamma och en frånvarande pappa.
Om mammans vansinne och pappans osynlighet tog utrymme i Yarden figurerar de i Allt skall vara kärlek mer som kuliss och bakgrundsförklaring till hur det blev.
Även i denna bok upprepar Kristian Lundberg som ett mantra "jag måste berätta", "jag måste förklara" för att till sig själv försöka få rätsida och sortera sina tankar i det kaosartade liv han haft. Kristian Lundberg försöker försonas med sitt förflutna och berättar hur det var när han var liten. En dag kom han  hem och säger till mamma att skolpsykologen hade sagt att han hade MBD (minor brain damage) en liten skada på hjärnan. Som ett litet jack i hjärnan. Detta jack förföljer honom. Är det det som gör att han måste döva sina smärtor med alkohol och droger?
Romanen fortsätter med hopp och tankelänkar i tiden, nu och då, den trasiga bardomen, arbetet på Yarden där ingen vekhet tillåts, då är man borta. Att vara borta betyder ingen lön, ett kretslopp som snurrar som en nedåtgående spiral.
Boken genomsyras av att han talar om kärlek. Kärlek till en gammal relation. Men föremålet för kärleken figurerar endast diffust i periferin långt borta. Jag funderar om kärleken verkligen är en person som han älskar eller om det egentligen är något ögonblick som han drömmer om. Något han önskar skulle bli verklighet, ett slags verklighetsflykt. Jag blir inte klar med vad han egentligen menar.
Jag blev så berörd av Yarden, som jag skrivit ett inlägg om tidigare.Berörd av Kristian Lundbergs förmåga att formulera sin barndom, det tragiska och i poetisk språkdräkt. När jag nu har läst Och allt skall vara kärlek blir jag lite besviken. Stundtals känns det som det är samma bok, samma sätt att berätta, samma händelser samma poetiska språk. Ingen utveckling...
Han har kanske kommit till mer insikt fått förståelse, försonats med sitt förflutna. Han har blivit äldre, mognare, lidit för konsekvenserna, rests sig upp. Han har gjort sin omvända klassresa som han upprepar och upprepar och accepterat livet och hur det blev men ärren och såren finns kvar och läks på ytan men rivs upp och infekteras. Skrivandet, det maniska skrivandet blir terapeutiskt för att hålla ordning på tankarna och sortera.

Kristian Lundberg som snabblån

Jag står som nr 52 i kö på biblioteket för att få läsa Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg. Jag läste Yarden för någon vecka sedan och blev så omåttligt förtjust i den boken att jag ville läsa efterföljaren snabbt, så lite tålamodsprövande kändes det att befinnas sig på köplats 52. Men glad blev jag när jag kikade in på mitt bibliotek och fann Och allt skall vara kärlet i hyllan för snabblån. Och påsklov är det med mycket tid för läsning.

Agnes Grey - Ann Brontë

Jag tycker så mycket om omslaget till Agnes Grey av Ann Brontë. Kvinnan som sitter och läser i eldskenet.

Som en dagbok berättar Agnes Grey om några år ur sitt liv när hon tar jobb som guvernant för att ekonomiskt hjälpa till hemma när familjens ekonomi är i gungning.
Först hamnar hon hos en familj med helt oregerliga barn, som får utbrott och plågar djur och en familj som inte alldeles behandlar henne väl.
En inneboende uppfattning som jag har som pedagog är alla barn uppförde sig bättre förr. De satt stilla, svarade artigt, gjorde sina läxor, de skrek inte och framför allt hade de inga vredes utbrott. Men den uppfattning omkullkastas vid läsningen av Agnes Grey, där barnen är rent svårhanterliga. Jag kan inte låta bli att undra om det verkligen var de odjur som Anne Brontë beskriver eller var det Agnes Greys bristande erfarenhet som pedagog som gjorde att barnen tog ut svängarna ordentligt. Det förtäljer inte historien.

Som den 1800-tals roman Agnes Grey är bjuder den inte på några berättartekniska överraskningar utan historien återges i kronologisk  följd med få utvikningar, tillbakablickar eller parallellhandligar. Jag måste tillstå att det är ibland skönt att läsa en bok där handlingen är något förutsägbar och att hjärnan inte behöver utmanas av författarens berättartekniska experimentlusta. Trots det håller Ann Brontë läsaren på spänn genom hela romanen med att servera läsaren små intriger om relationer och släkt och om vem som får vem utan att det blir tråkigt. Romanen knyts på slutet ihop när Agnes slutligen får dem man hon under en längre tid åtrått, med budskapet att lyckan sitter inte i en stor förmögenhet utan att ha någon där ömsesidig äkta kärlek finns och barn omkring sig att bry sig om.

bokbytardagen

Till mitt kvartersbibliotek beger jag mig på bokbytardagen med tre böcker som jag tror skulle bli lyckligare med en ny ägare, en ägare som kanske uppskattar dem mer än dess förra ägare.
Inte så många bokbytare har tagit sig hit denna första riktiga vårdag, med värmande sol. Framdraget på ett undanskymt ställe på biblioteket finns två hjulförsedda hyllor med inte alltför mycket böcker. Vid första ögonkastet hittar jag inget av intresse att ta med mig. Det som jag först ser är böcker som jag redan läst och själv äger. Men när jag mer nogsamt synar hyllorna hittar jag dessa som jag tar med mig hem.

bokbytardag

På söndag är det bokbytardag på biblioteket på S:t Eriksgatan i Stockholm. Kanske går jag dit. Jag har bara lite svårt för att välja en bok jag vill byta bort. Jag är kär i alla mina böcker.

Nytt idag

Från biblioteket idag har jag hämtat De hemlösa av Yiyun Li. Boken recenserades i Sv D  och handlar om den kinesiska kulturrevolutionens efterverkningar tecknade ur några personers synvinklar och som präglas av politiskt förtryck.
Boken  Yiyun Lis debutroman har belönats med olika priser.
Den känns oerhört intressant och jag ser fram emot att börja läsa den. Men... jag har några böcker före i kön så den får vänta några dagar. Nu stundar en hel ledig vecka men mycket läsning.

När orken tryter

Idag hade jag tänkt besöka den internationella författarscenen i Stockholm där Hugo  Hamilton  intervjuas i samband med att hans bok  De spräckliga nyligen kommit ut på svenska. Men när högarna av prov och inlämningsuppgifter dignar  och jag behövde sitta och rätta ett antal timmar orkade jag helt enkelt inte gå dit. Samvetet klarade det inte, och nu sitter jag här och ångrar det. Jag har för flera veckor sedan beställt boken på biblioteket och ser fram emot att hugga in på den. Grates förlag precis som SEKWA ger ut små läsvärda pärlor har gett ut De spräckliga som är en uppväxtskildring från Irland och har blivit kritikerrosad. Kanske någon var och lyssnade på Hugo Hamilton?

Äntligen färdigläst

Efter att ha haft Huset Buddenbrooks  av Thomas Mann (1875-1955) vid min sida i alltför många veckor att det nu med blandade känslor jag lägger boken ifrån mig för att ställa in den i bokhyllan. En riktig tegelsten 663 sidor.  Jag har verkligen klivit in i en högreståndsmiljö på tyskt 1800-tal där det är skillnad på folk och folk. Fint folk slänger sig med franska uttryck, tjänstefolk håller till i köksregionen. Hur mycket pengar kostar det att gifta bort sin dotter till en bra man med goda meriter?
Interiörerna skyddas av sammetsgardiner som ramas in av tunga ekmöbler, en känsla av instängdhet och mörker.
Boken kom ut 1901 då Thomas Mann var 26 år. Romanen skildrar en köpmannafamilj genom 4 generationer. Mycket i romanen påminner om Thomas Manns egen familj och uppväxt i Lübeck.
När bröderna Thomas och Christian  i tredje generationen tar över företaget börjar förfallet och fjärde generation klarar till slut inte av att hålla makt, position och pengar i ordning.
Periodvis är boken spännande och man sugs in i familjens intriger och tragiska händelser, sträckvis är den också ganska långsam och med detaljerad återgivning av händelser som kan te sig tröttsam. Men visst... den är mycket bra och intressant.

Kristian Lundberg på Hedengrens

Ända sedan jag såg inslaget av Kristian Lundberg i Babel för två veckor sedan och läst hans bok Yarden har jag fått en ny favoritförfattare. Kanske inte så mycket för innehållet i boken som är väldigt tragiskt utan för Kristian Lundbergs sätta att förmedla ,att skriva. Det är som poesi , så fint.
Han har nyligen kommit ut med en ny bok Och allt skall vara kärlek som jag väldigt gärna vill läsa. Men hos mig råder det köpstopp just nu till den olästa bokhögen sjunkit något si så där till omkring mitten på sommaren. Jag har ställt mig i kö på biblioteket för att låna boken och hamnade på plats 52 så jag kanske inte hinner få boken förrän köpstoppet är hävt.
På onsdag den 13 april kl 19 pratar Kristian Lundberg om dessa båda böcker på Hedengrens bokhandel i Stockholm. Kanske går jag dit och lyssnar på honom live.

Från biblioteket idag

David Grossman, Berätta för mig

När jag precis nyligen läste Lizzie Doron Varför kom du inte före kriget, slog det mig att jag hade dålig kunskap om  Israeliska författare. Jag har läst Amos Oz men sedan blev det stopp. Jag letade genom mina listor över lästa böcker  de senaste åren och hittade inte en enda Israelisk författare. När jag sökte på nätet hittade jag bara som nyutgiven bok David Grossman. För mig okänd.
 Ingrid är ju väldigt duktig på att hitta gömda och glömda böcker och författare och söka efter författare och med hennes inspirerande blogginlägg har jag fått lite inspiration att ta tag i och göra djupdykningar. Dagens djupdykning är alltså Israeliska författare, men jag kom inte så djup utan hittade bara en. Jag vet också att några bokbloggare ägnar sig åt bokgeografi, men Israel har jag inte sett. Kanske någon har tips om Israeliska författare.

Yarden läs läs läs

Redan i prologen av Yarden av Kristian Lundberg slås man av det vackra språket. Kristina Lundberg skriver korta meningar leker med ord likt poesi.
Yarden är en självbiografisk uppväxtberättelse.
                    "Allt det jag berättar om är sant.
                     Jag berättar det först för mig själv.
                     Jag prövar mitt tilltal.
                     Jag vill att ni skall se det jag känner"
Det är ingen trygg, harmoniskt och trivsam uppväxtskildring som Kristian Lundberg delger oss. Han växer upp med sin mamma som är psykiskt sjuk. Han genomlever sin barndom under hot om förföljelse, förödmjukelse, grymhet, fattigdom och ett konstant flyttande.
För att bli fri från sitt inre tryck, sin inre plåga som skaver skriver han. Varje morgon går han upp och skriver. Skriver för att berätta.
Han berättar om sin ensamhet, om droger och alkoholmissbruk om problem med ekonomi och fattigdom. Han lämnar skolan i förtid och vuxenlivet kantas av olika ströjobb. Han har jobbat med allt, tidningsbud, städare, hamnarbetare, skrotarbetare ja listan kan bli lång. Arbeten som ingen annan vill har.Han hoppar i tid från barndom med mamman som aldrig hade ekonomi att varken betala mat och förljugenheten kring det, till sitt liv som vuxen där han arbetar som timanställd i hamnen med låg lön alltid fattig.
"Du äter och är alltid hungrig. Du arbetar och är alltid fattig Det finns en norm under socialbridragsnormen en norm under existensminimum. Det är där vi befinner oss. Vi är en grupp som alltid tackar ja vi kommer så fort visselpipan ljuder."
I livet som vuxen i vardagen påminns han ideligen av den grymhet och vansinne som han mor utsatte honom för.  Minsta händelse river upp obehagliga minnen  från uppväxten. Nuet är en kamp mot det förflutna, en kamp om att överleva vardagen.
I skörden av böcker över tragiska barndomar som kommit ut under de senaste år, av varierande kvalitet, måste tilläggas så är Yarden den bok som mest har berört mig. Kanske inte bara för den grymma uppväxten
utan för Kristian Lundbergs sätt att sätta ord på misär, fattigdom, ensamhet. Hans sätt att med poesi beskriva, långsamt, upprepande av ord, förstärka med synonymer, motsatsord, orden går in i en och biter sig fast. Jag läser boken långsamt och suger på orden. En läsvärd bok där tankarna fortsätter att gå även efter sista sidan.

Varför kom du inte före kriget? - Lizzie Doron

Helena är en överlevare från förintelsen. Uppvuxen i Polen och bosatt sig i   den nya staten Israel tillsammans med sin dotter. De är ensamma. De har ingen släkt kvar i livet. Det är inte heller någon ide att söka efter några släktingar för alla är döda.   Boken handlar om Helena men det är Elisabet, dottern, som berättar om sin uppväxt och sin mamma
Boken är liten och tunn men innehåller otroligt mycket. Språket är lätt snudd på lite barnsligt, men boken är inte lätta att läsa. Den innehåller händelser, fakta, möten med olika människor och vid första anblicken leder det ingen vart, men går man djupare in i historien är det en otroligt tragisk historia om vad som händer med människor med posttraumatisk stress. För Elisabet gör inte alltid hennes mamma logiska och vettiga saker utan handlar och reagerar irrationellt ibland. En händelse som ter sig något tragikomisk är när Helena tvingar sin dotter att färga håret blont för "ljushåriga dödar man inte".
En bok om en djup tragedi av att vara överlevare efter förintelsen och att söka sig till vad man tror är trygghet, men att ha överlevt lever kvar inom en och försvinner inte.

Från biblioteket idag

Yarden, Kristian Lundberg

 

På baksidan av boken läser jag:

 

Allt det jag berättar om är sant

Jag berättar det först för mig själv

Jag prövar mitt tilltal

Jag vill att ni skall se det jag känner

Möte i Toscana

Idag har jag och maken varit och sett Möte i Toscana med Juliette Binoche i huvudrollen. Jag tycker att hon är en fantastisk skådespelare med karaktär och förmåga att spontant ändra sina sinnesuttryck i olika scener. Finns hon med i en film vill jag se den.
Men Möte i Toscana var en stor besvikelse trots att Juliette Binoche absolut gjorde sitt bästa för att lyfta filmen. Den var intetsägande och hade ett budskap som inte kändes viktigt om den ens hade ett budskap.
Juliette Binoche träffar en författare på en författarpresentation och en relation inleds, men man förstår inte om de har eller har haft en relation. Filmen var oförutsägbar på ett ointressant sätt. Det som höjde filmen var bilderna från Toscana. Förblindade vackra bilder över landskap och de små byarna med vackra små torg med blommor i vackra färger. Det var behållningen.

Nästa bok i min klassikerutmaning

Jag har ju bestämt att läsa minst en klassiker i månaden och det går förvånansvärt bra. Det går så bra att jag inte förstår att jag inte börjat med det långt tidigare.Jag har tyckt att jag missar att läsa nyutkommen litteratur om jag läser en bok som jag redan läst eller som givits ut för länge sedan.
Just nu läser jag Agnes Grey Anne Brontë. Tycker man om engelsk artighet i kombination av engelsk landsbygd  och lite afternoon tea då är det här rätt bok.
Agnes Grey börjar jobba som guvernant för att hjälpa sina föräldrar som fått det svårt ekonomiskt. Några intressanta reflektioner när det gäller hennes arbete som guvernant har jag redan observerat, men jag återkommer med dem när boken är utläst om några dagar.

Läst i mars

Mars månads läslista presenteras här:

Smitning, Dominique Dyens
Ingen riktig kvinna, Virginie Mouzat
Huset Buddenbrook, Thomas Mann (inte riktig utläst ännu)
Dödssynden, Harper Lee
Ru, Kim Thúy
Hemligheten, Philippe Grimbert

Summa lästa böcker i mars: 6
Jag är ganska nöjd med tanke på att min arbetsbelastning är ganska hög i mars, men en del böcker har varit ganska tunna.
Summa lästa klassiker: 2
Två klassiker lästa om man kan räkna Dödssynden som en klassiker.
Månadens bästa: Ru, Hemligheten

Summa lästa sidor: 1635