Vid första intrycket handlar1Q84 i likhet med Murkamis andra böcker, som är översatta till svenska, om ung man som är välutbildad och läsande, musikinslag, unga människor, flickor med något särartat beteende, sex i olika konstellationer, händelser som far iväg och man vet inte hur det slutar.
1Q84 är skriven som två berättelser som sakta vävs ihop även om det tar ett antal 100 sidor innan man förstår hur de hänger ihop.
I en berättelse möter vi Tengo som är matematiklärare på universitetet och som får i uppdrag att omarbeta en roman skriven av en ung flicka. Romanen verkar lovande och Tengo är beredd att skriva om den för att flickan ska få ett debutantpris för sin roman . Tengo lever ett tråkigt liv ensam, men en gång i veckan får han besök av sin äldre gifta flickvän.
I den andra berättelsen möter vi Aomame som har olika diffusa yrken som hon helst inte vill prata om men som läsare upptäcker man att hon mördar våldsamma män på uppdrag av de utsatta kvinnorna.
1Q84 är bra och helt i Murakamis anda, man rycks in i oväntade situationer och ibland är det som en snårig skog med olika avgreningar där huvudpersonerna under vägen möter olika personer med avgörande betydelse för romanens fortskridande . I 1Q84 hamnar vi i en sekt med religiösa motiv men som bakom sin fasad av idyll där man odlar biodynamiskt, tar avstånd från materialism, ren luft och vegetarisk döljer sig något annat.
Något Haruki Murakami har skådat, analyserat och observerat är nog kvinnobröst. På nästan varje sidan beskrivs ingående kvinnans bröst och dess rundning och formationer med kläder och utan. Det är i alla fall något Murakami kan. Jag kan inte låta bli att fundera hur besatt är Murkami själv av unga flickors s bröst och dess formationer. Det är tydligt något han ingående har observerat.
