Världsboksdagen

Svenska Unescorådet föreslår att Världsboksdagen 2011 den 23 april flyttas till den 13 april. Anledningen är att den 23 april nästa år infaller på Påskafton. Jag hälsar förlaget välkommet. I min skola på Världsboksdagen brukar vi ägna, inte alltid hela dagen men i alla fall halva dagen, åt böcker, litteratur och läsning.

Vi har information om böcker i biblioteket då bibliotekarien har plockat fram nya och intressanta böcker och berättar om dem. Eleverna får möjlighet att låna och sedan har vi lästimme då eleverna sitter och läser de böcker som de själva valt. I grupper delar elever  med sig om sina läsupplevelser till andra elever.

Det brukar vara en trevlig och uppskattad dag då vi bryter schemat och ägnar oss åt böcker och litteratur. Så förslaget att flytta Världsbokdagen till en vanlig skoldag tycker jag är ett utmärkt förslag.

Hämtat böcker från biblioteket

Precis lagom till helgen har båda mina beställda böcker från biblioteket kommit, Siri Hustvedt Den skakande kvinnan och Asil Erdogan Staden i den röda kappan. Ruskväder väntas i helgen i alla fall i Stockholms trakten vad är då inte bättre än att ha två nya böcker att sätta tänderna i.
Jag har dessutom hela min jobbväska full med prov och inlämningar som ska läsas igenom och rättas och kommenteras. Så vad jag kan se här på sen fredagseftermiddag är hela min helg fulltecknad. Men lite motion och god mat och ett glas vin ska nog hinnas med också.

Asli Erdogan - Internationell författarscen

För något år sedan fick jag av en vän som jobbar med litteratur Den mirakulöse mandarinen av Asli Erdogan. Jag hade aldrig hört talas om Asli Erdogan. Jag läste boken med stor behållning. Det är en stark berättelse om  två udda och vilsna människor i Genève som möts och deras liv förs samman och bildar speglingar av två städer, Istanbul och Genève.
När jag nu såg att Asli Erdogan hade kommit ut med en ny bok Staden med den röda kappan  och dessutom skulle besöka Internationell författarscen  var jag inte sen att bestämma mig för att gå och lyssna på henne.
Asli Erdogan berättade mycket om skrivande och skrivande som ett sätt att överleva. När hon skrev Den mirakulöse mandarinen arbetade hon på en laboratorium för kärnfysik i Geneve. Hon jobbade 12-14 timmar, 7 dagar i veckan och kom hem kl 22 och satte sig för att skriva till solen gick upp.
Hennes senaste bok Staden med den röda kappan , (den har jag ännu inte hunnit läsa)  utspelar  sig i Rio. Asli Erdogan tillbringade en tid i Rio då hon skrev sin doktorsavhandling . Men boken skrev hon då hon var tillbaka i Istanbul, svårt sjuk i anorexi och med en tumör, av minnena hon hade från sin tid i Rio.
Staden med den röda kappan handlar om skrivande och Asli Erdogan återkommer till skrivandet som handlar om liv och död och att överleva. Hennes romangestalter  har drag av  henne själv.
Hennes båda böcker har givits ut på Ramus förlag.

Asli Erdogan utstrålar allvar, skörhet och ensamhet och är en kontroversiell författare från Istanbul. Hon har tagit parti för politiska fångar och utsatta kvinnor och arbetat som krönikör för en radikal tidning.

Schackspelaren - Bertina Henrichs

Schackspelaren har jag precis avslutat. Ibland kan tunna böcker kännas som de aldrig tar slut medan  tjocka böcker i tegelstensformat får en att glömma både tid och rum och Schackspelaren är just en sådan tunn bok.

Eleni är städerska på ett hotell på ön Naxos i Egeiska havet. Varje dag städar hon 20 rum, bäddar 40 sängar hänger upp 80 vita handdukar. Hon kan sitt jobb och utför sina sysslor i tur och ordning. Utsikten från hotellet är så vacker och betagande men den behöver hon inte titta på. Hon kan  den och har sett den så många gånger. Hon är gift med Panis som är bilmekaniker och tillsammans har de två tonårsbarn. Deras äktenskap, precis som deras jobb, går på rutin. Eleni lagar mat och sköter hemmet och allt flyter på i en slags slentrian.

När Eleni städar på rum 17 ser hon att den franska familj som bor där, har ett schackspel uppställt i sitt rum. När hon städar  i deras rum och välter hon omkull en schackpjäs får hon en idée vars konsekvenser hon aldrig kunde föreställa sig.
Inför sin makes förestående födelsedag köper hon ett schackspel i hopp att de två ska tillbringa sin lediga tid tillsammans nu när barnen börjar bli vuxna och spela schack. Men Panis visar föga intresse för sin present som blir liggande och blir dammigare och dammigare. Istället tar Eleni schackintruktionsboken och börjar läsa och sätta sig in i spelreglerna och börjar själv intressera sig för att spela. Hon träffar på sin gamla lärare, som är en ensam man som mest ägnar sig åt sina böcker och ibland besöker Tavernan i kvarteret och i smyg  börjar de så smått spela schack tillsammans. Eleni blir fast i spelandet.

När ryktena i den lilla byn på ön Naxos  om att Eleni spelar schack når Panis blir han som galen och tycker att hon skämmer ut honom i hela byn och gör honom till ett åtlöje.

Schackspelaren med sina 140 sidor skulle kunna vara en bok att minnas men dessvärre är det precis tvärt om. Författaren beskriver mer än gestaltar, inget lämnas kvar till läsaren att tänka ut själv. Språket är förklarande och som läsare tappar man intresset och fångas inte in i handlingen. Trots att Eleni som traditionell kvinna från enkel bakgrund upplever sin livs höjdpunkt och får ändrade tankar  och beteende så blir romanen platt med ett torrt andefattigt språk och innehållet i boken berör inte alls.
Bertina Henrichs är tyska men bor sedan många år i Paris där hon arbetar som manusförfattare.
Schackspelaren är utgiven på Grates förlag. Förlaget som ger ut översatt franskspråkig litteratur.

En vacker novemberdag i Skärgården

Idag är det en så otroligt vacker dag i Stockholms Skärgård trots att jag både har lite jobb att göra inför nästa vecka och några böcker med mig att läsa och dessutom lagt in planerad lästid på soffan flera timmar så går jag bara runt med kameran i handen  och beskådar naturen och njuter av solen som faktiskt värmer. Det är härligt. Så här års vet man ju faktiskt inte när man ser solen nästa gång och då får lässtunden vänta lite.

En debutant att lägga på minnet - Ann Syréhn Tomasevic , Glas och aska

Ann Syréhn Tomasevic är en debutant att lägga på minnet och har skrivit en familjeepos som enligt kritikerna har jämförts med Thomas Manns Huset Buddenbrook. Ann Syréhn Tomasevic tog tjänstledigt från sitt jobb som  lärare för att vid 63 års ålder  går på författarskola och skriva Glas och aska.   Handlingen  i Glas och aska utspelar sig till en början i Alsace precis efter Fransk-tyska kriget omkring 1870 och spänner över flera kontinenter och länder  fram till 1950. 

Huvudpersonen är Lili som kommer från en mycket välbärgad familj där nöd är en bristvara. Hon gifter sig ung med en äldre man och vän till familjen och paret flyttar till Wien. Äktenskapet är olyckligt och de fattar ett genensamtbeslut att skilja sig. Ett nytt äktenskap tar Lili till USA och hon hamnar mitt i depressionens 20-tal och får för första gången se vad det innebär att ha brist på pengar och ekonomisk motgång. Fram till 50 talet följer vi Lili genom ytterlligare ett äktenskap, tillbaka till   Europa där Andra världskriget härjar i Europa och Hitler tagit makten.

 Ann Syréhn Tomasevic har gjort ett gediget forskningsarbete för att skriva Glas och aska och fått med tidsandan på ett mycket trovärdigt sätt. Romen myllrar av människor. Människor dyker upp och försvinner och kommer tillbaka men  historien knyts också ihop av att människor i till synes obetydliga roller och ställningar senare i boken förekommer och får då en slags nyckelroller. Det kan ibland kan vara svårt att minnas vilka dessa människor var och vilken roll de hade. Hembiträden eller chaufförer med till synes obetydliga roller vid en tidpunkt plötsligt 40 år senare förekommer med viktig information som blir avgörande för romanens upplösning, men  Ann Syréhn Tomasevic på ett mycket skickligt vis reder ut förvirringen genom dialog eller på naturligt berättande för läsare tillbaka till händelsernas början.

Parallellt med Lilis liv har vi Amanda som är journalist och gift med Jacob, släkt med Lili. Amanda har fått   ärva en ring av Lili. Ringen är mycket värdefull och Amanda bestämmer sig för att undersöka ringens historia. I sökandet efter ringens historia kommer hon i kontakt med sin egen historia.

Glas och aska är en bladvändare. Det var svårt att släppa boken och nya händelser dyker upp längs med hela berättelsen och romanen tar oväntade vändningar  som gör att man vill fortsätta att läsa även om några passager var lite utdragna kunde boken med sina 530 sidor kanske kortats ner något.

Glas och aska är en roman jag verkligen kan rekommendera.

Nu är tiden inne

Dagen har ägnats åt att traska runt på Älvsjömässan i Stockholm där årets skolforum äger rum varje år den här veckan. Lägligt när eleverna är lediga och vi lärare ska jobba. Men det är ett ganska tröttsamt nöje. Det är finns kanske 3 montrar som har läroböcker som berör mig och mina ämnen och det brukar vara klartittat efter en halvtimme. Med tanke på att säsongen är i full gång och bokinköpen redan gjorda finns inte så mycket pengar att spendera på skolmaterial. Det är bara att gå runt och titta och önska till nästa läsår. Men jag och några kolleger smet lite tidigare och jag tog vägen förbi NK och köpte ett supergott favoritearlgreyte och åkte hem. Då insåg jag när jag kom hem och solen lyste in i hela lägenheten att tiden nog var mogen att ta tag i Knausgård Min kamp. Den har nu legat tillräckligt länge i min bokhög och väntat. Den är veckan är det ju lite mer ledigt och det är då passande att läsa en tegelsten som denna. Dessutom ska vi läsa den i min bokcirkel IRL inom kort. Den senaste tiden har jag sett och läst så många intervjuer med Knausgård, han har ju inte precis hållit sig undan för massmedia, att förväntningarna på denna bok är så hög. Men redan efter första sidorna vill man i alla fall bara fortsätta...